Otrohet

Samma som du

Så fort ett förhållande tappar fart så är det
Otrohet med i bilden

Även under mina singel perioder har det varit kvinnor i förhållande som tröttnat på sina respektive och tagit chansen att prova något nytt

Jag skulle sammanfatta dethela med att problemet i det här fallet inte har med samhället att göra utan med din dubbelmoral. Om du inleder ett förhållande med en upptagen kvinna och därmed väljer att aktivt delta i hennes otrohet mot hennes man, hur fan kan du då förvänta dig ärlighet och trohet tillbaka? Det är ju lika korkat som att göra affärer med hells angels och sen gnälla över att man blev blåst, eller umgås med pundare och gnälla över att folk knarkar... det finns ett ganska enkelt uttryck som heter, skit in skit ut... du kan inte förvänta dig att ge dig in i nåt smutsigt och tro att allt kommer vara rent.

Dina erfarenheter i livet är inte helt överraskande eftersom du själv valt att beblanda dig med den sortens människor och aktivt deltagit i deras skit, hade du valt att "umgås" med andra sorters människor så hade dina erfarenheter kanske varit annorlunda.

jag tror egentligen att väldigt många väljer otrohet som den enkla vägen ut ur ett förhållande än att kanske orka ta itu med det verkliga problemet. 

Sen å andra sidan kan jag tycka att en del lägger väldigt för mycket i  betydelsen otrohet i det uttrycket. Det är inte otrohet alla gånger utan ren och skär svartsjuka det handlar om men förvandlas till uttrycket otrohet istället för att våga står för den svartsjuka som finns i förhållandet. Skrapar man på ytan på många historier är det väldigt mycket händerlser som faktiskt inte är otrohet men om skapats i huvudet på den svartsjuka partnern och blivit otrohet.  En kram mellan två kollegor på firmafesten , en pussmun i ett sms eller uppmuntrande komplimang blir plötsligt otrohet och personen åker ut med buller och bång.  "hen var otrogen, bhubu" 

och sen det intressanta fenomen som jag stöter på här på FL ganska mycket och även rätt m ycket bland vänner och bekanta. Någon som dejtar och kanske träffas för sex och som inte har någon möjlighet/rätt att ställa krav på personen börjar plötsligt yla om otrohet för att den andra kanske dejtar en annan också. Well.. en person du inte är uttalat exklusiv med har givetvis rätt att trfäffa vem hen vill. Detta ser jag mest hos väldigt unga personer 

så det går inflation i uttrycket otrohet, jag tror inte folk är mer otrogen nu än förr utan väldigt många tror jag tolkar in så mycket i själva ordet och därmed ställer det till en hel del för folk därute.

hmm.. du har själv valt att inleda relationer med upptagna kvinnor som är otrogna MED dig och MOT sina partners... och sen undrar du varför folk omkring dig är otrogna. 

Du är ju själv en del av den statistiken liksom..  Hade du inte varit öppen för att inleda något med upptagna kvinnor så hade du förmodligen inte ens mött såna partners. 

Otrohet beror nästan alltid på att antingen är det något  i förhållandet som inte är bra och man börjar kolla runt efter det man saknar hos andra eller att man själv mår dåligt och istället för vända sig till sin partner så vänder man sig i från. Sen finns det de som använder otrohet som en biljett ur relationen istället för va rakryggad och säga att sorry men jag älskar inte dig längre så är det otrogna och ser till att åka dit. Du kan läsa mer om otrohett mm inne på Terapisnack

Det är så det INTE är, det är en seglivad myt som alldeles för många tyvärr tar för sanning. Otrohet förekommer i bra och dåliga förhållande, eventuella problem kan lika gärna vara personliga problem hos den som är otrogen. Problem i förhållandet är bara ett av många anledningar till otrohet.

sen får man inte glömma den kategorin av människor som har ett fullgott förhållande, ett bra sexliv men ändå är otrogna. Helt enkelt för att dom kan.

och många otroheter beror helt enkelt på att "tillfället gör tjuven" .  Tänk på alla kvart-i-två-ragg på krogen, och snedsteg på firmafesterna.  bland annat.

Precis vad du gjorde med den gamla prästen i din "församling" som du gått ut med vitt och brett här på FL?
Och snälla människa , lär dig börja en mening med versal 

I samtliga fall har de varit de drivande. Och jag har inte tackat nej. Så du menar att det varit "finare" om de först träffat mig, sen åkt hem och gjort slut och sen fortsatt med mig? Hmmm... Jag ser det som en marginell skillnad. De var mottagliga när de träffade mig. Jag gav dem väl något de ville ha, som de inte fick där de befann sig. Resten ser jag som en pappersprodukt och tar inte åt mig.

Det jag undrade var inte om jag gjort rätt eller fel, utan hur vanligt detta är. Jag kommer att fortsätta att göra som jag vill och njuta av det. Oroa dig inte för det...

"Finare" tänker jag inte har med saken att göra. Däremot så har dina relatiner ofta varit med människor som bevisligen kan tänka sig att vara otrogna eftersom de var de med dig mot sina tidigare partners. Därför kanske just dina förhållanden inte ger en rättvis statistisk bild över hur det ser ut generellt.

Men de allra flesta kvinnor jag träffat i mitt liv har haft förhållanden. Jag tolkar det som att de flesta har någon typ av relation till en partner, men ändå verkar rätt öppna för "något annat". Och nu i undrar jag bara vad ni andra har för uppfattning eller statistik att bidra med. Hur ser det ut för dem ni själva känner väl. Har de varit otrogna? Har ni varit det? Har ni blivit utsatta för det?

Jag skulle aldrig ha kunnat vara otrogen mot mitt ex. För mig handlar det om hur kär jag är. Är jag kär så finner jag inte någon annan tillräckligt intressant.

Men så hade jag ett nytt förhållande. Känslorna var väl inte samma. Jag tvivlade på själva relationen. Jag ville egentligen spendera natten med en annan, men det vart bara kyssar, han undrade om ha skulle följa med mig hem och enda anledningen att jag sa nej var för att jag inte visste var min kille sov. Hade vart väldigt jobbigt att komma hem med raggen och så hade pojkvännen legat i sängen. Så då ångrade jag att vi hade lämnat nycklar till varandras lägenheter. Men iaf, nåt positivt kom ifrån det. Jag gjorde slut och det var det rätta att göra.

Mår så mycket bättre nu när jag slipper tvivla. Men jag känner mig ändå smutsig och otrogen som människa. När nån frågar "skulle du kunna vara otrogen ?" så vill man ju kunna svara nej, men tydligen är det inte så enkelt. Och är en kyss otrohet? Jag vart kysst av två stycken förra helgen, enligt mig helt oskyldigt. Har ju sagt att vi ska vara exklusiva och kyssarna var verkligen ingenting. Måste sluta le uppmuntrande åt folk och styra bort närmanden.

Jag tror inte det är en bra idé att utgå ifrån sig själv när man värderar vad saker symboliserar, en kyss med en annan snubbe kanske inte betyder något för dig, men det betyder antagligen mycket mer för din kille, kyssen i sig kanske inte betyder så mycket för honom men däremot förtroendet för att du klarar av att säga nej ruckas. Om du inte klarar av att säga nej till en kyss hur kan han vara säker på att du klarar av att säga nej till sex?

Detta är förstås inte otrohet
Men jag hänger på dejting sidor och dom flesta tjejer skriver i sina profiler att dom inte är intresserade av ONS, men det är skitsnack ????
Min erfarenhet är att det är inga problem att få till ONS med dessa tjejer ????????

Ja, innan ni svarar på min fråga är det ju bra om ni vet vad jag anser vara otrohet. Och att kyssa någon annan anser jag definitivt vara otrohet - av precis den anledningen som Anonym (man) skriver, dvs man kan inte utgå från vad man själv anser vara otrohet. Vad skulle din partner tycka om att du kysste någon annan? Anser till och med att en "oskyldig" dejt med baktankar om att "det kan bli något" är en slags otrohet. 

och jag har helt andra erfarenheter, är 45 år nu. 

Jag har varit med om att bli utsatt för otrohet en gång, då gick jag på gymnasiet och killen var med en av mina vänner. Vi hade bara varit ihop i 3 månader. Detta får man nog räkna till tonårens "dumheter" och jag dumpad killen. var inte speciellt kär i honom ändå utan vi var väl tillsammans så där som man blir i tonåren. Jag har efter det även utsatt en pojkvän för otrohet en gång, då jag var 19 år, dvs också i tonåren. Han gjorde lumpen på annan ort, vi sågs väldigt lite, jag började plugga på annan ort, livet förändrades.  

Resten av mitt liv har varit utan sådana inslag tack och lov! Jag själv bestämde mig för att aldrig mer bete mig på det sättet som jag gjorde när jag var 19 år, så något lärde jag mig. 
De män jag därefter haft relationer med har inte heller varit otrogna (ja jag är säker på det!) Det enda som kanske nästan skulle kunna kallas otrohet var när jag låg i skilsmässa, men då var det redan bestämt att vi skulle skiljas så jag fick se det för vad det var. No hard feelings kring detta.  

Så nej TS; alla ha inte samma erfarenheter som du och när du i princip säger att alla tjejer du någonsin varit ihop med på något sätt har varit inblandade i otrohet, sällar jag mig till övriga som påpekat att du valt dessa partners, du har tom träffat vissa av dem genom att du var den de var otrogna med. Jag har aldrig blivit tillsammans med en person som inte varit singel och helt ledig. Eftersom detta inte verkar vara ett bekymmer för dig, är det inte så konstigt att du får den "statistik" du räknar upp, medan jag får helt annan statistik i mitt liv. 

Sedan brukar man inom biologi prata om att vi har lite olika gener, ända sedan stenåldern. Att det på den tiden var vanligt att par bildades men sedan inte höll ihop när barnet var 3-4 år och kunde klara sig mer själv. När barnet var litet behövdes 2 vuxna för att barnet över huvud taget skulle klara sig. Fick de fler barn tätt kunde relationen vara längre men annars inte självklart. Det handlade inte om kärlek, det handlade om att arten skulle överleva. En annan aspekt i detta sammanhang är att både män och kvinnor tydligen var "otrogna" på den tiden för att sprida sina gener så mycket som möjligt. Kvinnor valde starka män som överlevde, för att ge dem bra gener till avkomman, männen låg runt för att det skulle bli så många barn som möjligt. 

Dock så känner vi kärlek, och det borde ha en evolutionär förklaring. Troligtvis var det på många ställen en fördel för barnens överlevnad ifall män och kvinnor förälskade sig i varandra. Kärlek är lika mycket en evolutionär produkt som något annat. 

Sen ska det påpekas att den generella "grottmänniskan" kanske träffade på max hundra individer under sin livstid. Inte alltid att det var så mycket möjligheter till att ligga runt och vara otrogen. 

Det där är något som debatterats länge och som det inte finns några klara bevis för. Enligt boken "sex at dawn" som skrevs av en forskare men som även har kritiserats hårt av andra forskare så är det så som du skriver, att människan i grunden inte är monogam för att män ska kunna sprida sina gener så mycket som möjligt och för att kvinnor ska hitta så bra gener som möjligt till sin avkomma. 

Problemet med den tesen är att den utelämna en hel del andra aspekter, som Johan75 nämner så finns det ju en anledning till att vi öht känner kärlek och tenderar att ha långa förhållanden och inte bara sex. För en kvinna i stenålder där levnadsvillkoren var tuffa och medellivsländen kort så handlade det inte bara om att hitta en lämplig man med bra gener, det handlade även om att förmå mannen att stanna kvar hos henne så att både hon och barnet hade en större chans att överleva och för mannen räcker det inte bara med att skapa så många ungar som möjligt, de ska helst kunna överleva också för kunna föra sina gener vidare. Att kvinnan då ligger runt och det blir oklart vems avkomma som är vems ökar inte direkt chanserna för att mannen ska vilja vara kvar hos henne vilket betyder en ökad risk för att han lämnar kvinnan och barn till sitt öde, varför lägga tid och energi på en avkomma som inte är hans? Därav anledningen till att vi känner kärlek till både en partner och våra barn.