• Anonym (man)

    Otrohet

    Anonym (trogen) skrev 2016-02-08 11:22:17 följande:
    Efter 30 år av kärleksrelationer (mellan 1 och 16 år långa) känner jag att jag behöver vädra begreppen trohet och otrohet. Det slår mig  när jag tänker tillbaka - att de flesta av oss kanske levt i en illusion om vad som pågått i våra liv. Eller har jag haft otur som drabbats på detta sätt? Jag inleder med att berätta kort om mina relationer:
    Min allra första var ett fling på tre månader. Jag var 18 år och det avslutades med att hon träffade en annan kille och var otrogen med honom på en fest.
    Mitt första seriösa varade i två år. Hon hade pojkvän, träffade mig några gånger, vi hade sex... och sedan lämnade hon honom för att vara med mig.
    Mitt andra seriösa inleddes inte med otrohet, men mot slutet av de två åren var hon otrogen mot mig.
    Mitt tredje seriösa blev mitt äktenskap. Hon var sambo med en kille. Men hon var ändå drivande och efter tre månader lämnade hon honom. Vi var därefter tillsammans i 17 år. Ingen otrohet mot slutet.
    Mitt fjärde varade i fyra år. Ingen otrohet under tiden, men hon var otrogen mot sin exman under ett års tid. Och han själv hade varit otrogen mot henne till och från under 20 års tid.
    Mitt femte (nuvarande) inleddes med att hon bröt sin 15 år gamla förlovning för att få vara med mig.
    Och jag har genom sett detta runt mig i andra sammanhang också. Oärlighet, otrohet och prasslande hit och dit. Vill ju påpeka att tjejerna/kvinnorna inte på något sätt gjort ett lösaktigt eller oseriöst intryck. Alla har varit fina, intelligenta och kärleksfulla. Men tydligen är det ändå svårt att hålla kursen...
    Kommentarer på detta? Vad har ni själva för erfarenhet?
    Jag skulle sammanfatta dethela med att problemet i det här fallet inte har med samhället att göra utan med din dubbelmoral. Om du inleder ett förhållande med en upptagen kvinna och därmed väljer att aktivt delta i hennes otrohet mot hennes man, hur fan kan du då förvänta dig ärlighet och trohet tillbaka? Det är ju lika korkat som att göra affärer med hells angels och sen gnälla över att man blev blåst, eller umgås med pundare och gnälla över att folk knarkar... det finns ett ganska enkelt uttryck som heter, skit in skit ut... du kan inte förvänta dig att ge dig in i nåt smutsigt och tro att allt kommer vara rent.

    Dina erfarenheter i livet är inte helt överraskande eftersom du själv valt att beblanda dig med den sortens människor och aktivt deltagit i deras skit, hade du valt att "umgås" med andra sorters människor så hade dina erfarenheter kanske varit annorlunda.
  • Anonym (man)
    Anonym (kalle) skrev 2016-02-08 14:08:52 följande:

    Otrohet beror nästan alltid på att antingen är det något  i förhållandet som inte är bra och man börjar kolla runt efter det man saknar hos andra eller att man själv mår dåligt och istället för vända sig till sin partner så vänder man sig i från. Sen finns det de som använder otrohet som en biljett ur relationen istället för va rakryggad och säga att sorry men jag älskar inte dig längre så är det otrogna och ser till att åka dit. Du kan läsa mer om otrohett mm inne på Terapisnack


    Det är så det INTE är, det är en seglivad myt som alldeles för många tyvärr tar för sanning. Otrohet förekommer i bra och dåliga förhållande, eventuella problem kan lika gärna vara personliga problem hos den som är otrogen. Problem i förhållandet är bara ett av många anledningar till otrohet.
  • Anonym (man)
    Anonym (Tjej) skrev 2016-02-08 22:17:03 följande:

    Jag skulle aldrig ha kunnat vara otrogen mot mitt ex. För mig handlar det om hur kär jag är. Är jag kär så finner jag inte någon annan tillräckligt intressant.

    Men så hade jag ett nytt förhållande. Känslorna var väl inte samma. Jag tvivlade på själva relationen. Jag ville egentligen spendera natten med en annan, men det vart bara kyssar, han undrade om ha skulle följa med mig hem och enda anledningen att jag sa nej var för att jag inte visste var min kille sov. Hade vart väldigt jobbigt att komma hem med raggen och så hade pojkvännen legat i sängen. Så då ångrade jag att vi hade lämnat nycklar till varandras lägenheter. Men iaf, nåt positivt kom ifrån det. Jag gjorde slut och det var det rätta att göra.

    Mår så mycket bättre nu när jag slipper tvivla. Men jag känner mig ändå smutsig och otrogen som människa. När nån frågar "skulle du kunna vara otrogen ?" så vill man ju kunna svara nej, men tydligen är det inte så enkelt. Och är en kyss otrohet? Jag vart kysst av två stycken förra helgen, enligt mig helt oskyldigt. Har ju sagt att vi ska vara exklusiva och kyssarna var verkligen ingenting. Måste sluta le uppmuntrande åt folk och styra bort närmanden.


    Jag tror inte det är en bra idé att utgå ifrån sig själv när man värderar vad saker symboliserar, en kyss med en annan snubbe kanske inte betyder något för dig, men det betyder antagligen mycket mer för din kille, kyssen i sig kanske inte betyder så mycket för honom men däremot förtroendet för att du klarar av att säga nej ruckas. Om du inte klarar av att säga nej till en kyss hur kan han vara säker på att du klarar av att säga nej till sex?
  • Anonym (man)
    Anonym (mn) skrev 2016-02-12 06:57:18 följande:

    Sedan brukar man inom biologi prata om att vi har lite olika gener, ända sedan stenåldern. Att det på den tiden var vanligt att par bildades men sedan inte höll ihop när barnet var 3-4 år och kunde klara sig mer själv. När barnet var litet behövdes 2 vuxna för att barnet över huvud taget skulle klara sig. Fick de fler barn tätt kunde relationen vara längre men annars inte självklart. Det handlade inte om kärlek, det handlade om att arten skulle överleva. En annan aspekt i detta sammanhang är att både män och kvinnor tydligen var "otrogna" på den tiden för att sprida sina gener så mycket som möjligt. Kvinnor valde starka män som överlevde, för att ge dem bra gener till avkomman, männen låg runt för att det skulle bli så många barn som möjligt. 


    Det där är något som debatterats länge och som det inte finns några klara bevis för. Enligt boken "sex at dawn" som skrevs av en forskare men som även har kritiserats hårt av andra forskare så är det så som du skriver, att människan i grunden inte är monogam för att män ska kunna sprida sina gener så mycket som möjligt och för att kvinnor ska hitta så bra gener som möjligt till sin avkomma. 

    Problemet med den tesen är att den utelämna en hel del andra aspekter, som Johan75 nämner så finns det ju en anledning till att vi öht känner kärlek och tenderar att ha långa förhållanden och inte bara sex. För en kvinna i stenålder där levnadsvillkoren var tuffa och medellivsländen kort så handlade det inte bara om att hitta en lämplig man med bra gener, det handlade även om att förmå mannen att stanna kvar hos henne så att både hon och barnet hade en större chans att överleva och för mannen räcker det inte bara med att skapa så många ungar som möjligt, de ska helst kunna överleva också för kunna föra sina gener vidare. Att kvinnan då ligger runt och det blir oklart vems avkomma som är vems ökar inte direkt chanserna för att mannen ska vilja vara kvar hos henne vilket betyder en ökad risk för att han lämnar kvinnan och barn till sitt öde, varför lägga tid och energi på en avkomma som inte är hans? Därav anledningen till att vi känner kärlek till både en partner och våra barn. 
Svar på tråden Otrohet