Ska ettåringar lära sig byta blöja på sig själva?

Intressant! Jag blir nyfiken på deras arbetssätt.

Att ta sitt eget täcke och sin kudde är inte detsamma som att dom lämnas ensamma för att sova. Det sitter med allra största sannolikhet med minst en pedagog på vilan. Tills alla somnat iaf.

Och att dom byter sina blöjor själva är inte detsamma som att dom byter bajsblöjor själva. Det kan jag lova dig att dom inte gör utan det handlar om kissblöjpr vilket barnen med lätthet kan göra när dom börjat förskolan om dom får träna på det.

Och dessutom går inga bebisar på förskola. Ettåringar är inte längre några bebisar.

Jag jobbar själv på förskola och har haft ett och tvååringar i många år och dom klarar av mycket själva bara dom får chansen.

Vem har sagt att de byter bajsblöja??

Rimligtvis är det när de kissat. Och ja, en 1,5 åring kan lära sig att ta av sina byxor och blöja och sätta på sig en ny. Up&go då naturligtvis, inte sådan man knäpper själv. Pedagog finns självklart närvarande för att stötta och se till att händerna tvättas efteråt.

Vem har sagt att de är själva inne på vilan? Att de hämtar sakerna själva betyder inte att de lämnas utan uppsikt.

Att arbeta för kompetenta barn är inte att lämna dem i otrygghet. Att de får göra själva är inte att överge dem. Hela blogginlägget andas okunskap om förskolan.

Hela det där blogginlägget signalerar okunskap. Författaren VILL misstolka orden och VILL läsa in en massa skit som inte står där.

Varför kan man fråga sig? Är hemmaföräldrar så extremt osäkra på sitt sätt att fostra sina barn?

Anknytning, trygghet och utveckling betyder inte att man ska behandla sina barn som bebisar hela livet.

Tycker det låter som en väldigt bra förskola. Mina barn hade inte ens blöja när de började på förskolan vid drygt 1,5 års ålder. Barn tycker om att lära sig och utvecklas. Tyvärr så får de sällan göra det till sin fulla potential. Sålänge barnen får trygghet och omsorg på förskolan tycker jag det är bra att de får göra det som de själva klarar av samt lära sig nytt hela tiden.

Är inte det här precis det man gör som förälder, försöker stärka sina barn i deras förmågor, samtidigt som man ger den omsorg både kroppsligt och psykiskt som de behöver? "Hur i helvete kan man behandla bebisar så här?!". Tja, det är för det första inte bebisar vi pratar om, för det andra så ser jag inte vad som är farligt.

Jag vet inte hur du och andra hemmafruar gör, men det känns inte så sunt att prata om ett- och tvååringar som "bebisar",  tycka det är hemskt att de ens ska behöva äta själva (ska de månne helammas, för att mamma ska bli nöjd och glad?), lära sig ta undan efter sig, hämta sina egna saker, lära sig grundläggande hygien, toalettvanor och andra rutiner. Det är väl sånt som varenda förälder jobbar med, trodde jag i min enfald. Varför är det då så dåligt att göra samma sak på förskolan? 

Nu vet jag ju att du gärna tar alla chanser som finns att smutskasta förskolan som sådan, men det blir lite väl fånigt när du inte ens tar till dig vad som skrivs i artikeln angående hur de arbetar i det specifika fallet, utan bara maler på i dina gamla fotspår för att försöka samla poäng.

Om "det grövsta och mest skrämmande du hört" är detta, då råder jag dig att ta en titt utanför dörren, eller om det känns läskigt, läsa lite på internet om vad som händer med barn i världen. Den värld där inga "farliga" förskolor finns, där alla barn är utlämnade på gott och ont till sina föräldrar eller i värsta fall sig själva, och där folk fan skulle ge sin högra arm för en förskola och pedagoger som beskrivs i artikeln, en förskola öht för att de ska kunna lämna sina barn någonstans när de själva arbetar för att kunna ge sina barn mat. Precis som människor, även kvinnor, gjort i alla tider.

?Ju intelligentare ett djur är desto mer omogen, outvecklad, är hjärnan när ungen föds. Orsaken till detta är att födelsekanalen sätter gränser för huvudets storlek. Evolutionen ?har löst detta problem? genom att tillåta ungar föds med väldigt omogna hjärnor; utveckligen sker efter födseln under skydd och omsorg av modern?-

Människobarnet skulle egentligen födas vid ca ett års ålder. I ett- och tvåårsåldern utvecklas barnets hjärna snabbare än någonsin senare i livet.

Sett i det perspektivet kan man fråga sig om prio ett när barnet är ett år handlar om att lära barnet att byta blöja på sig själv, hämta mat från en buffé och självständigt gå och lägga sig och sova i ett mörkt rum.

medicinskaccess.se/wordpress/2015/11/23/armiljoner-har-evolutionen-skapat-tva-varianter-av-daggdjurshjarnan/

Med största sannolikhet? Hela artikeln handlar om att "höja ribban" www.dn.se/arkiv/dn-stockholm/hoj-ribban-for-ettaringar/ Barnen ska klara en massa saker själva. Helt galet att ställa sådana krav på en 1-åring. Det är en liten bebis och det  egentligen vid 1 års ålder som barnet skulle födas fram. 

 Jag undrar när barnet som lär sig byta blöja själv ska förstå NÄR det ska byta blöja. Ska det dresseras att lära sig vänta på instruktioner "byt blöja nu" eller förväntas barnet agera på egen hand. Om barnet själv ska ta över det omsorgsbehov som den vuxne borde stå för, kommer andra saker att få stå tillbaka. Ja ett väldigt experimenterande med barn är det i alla fall.

Ja, höja ribban för vad vi tror att dom kan. För får dom inte chansen så vet inte vi vuxna. Och är det så att vi har något barn som inte kan hämta sin kudde och filt så gör vi det, antingen tillsammans med barnet eller så gör vi det själva.
Om barnet tappar sin tredje tallrik mat i golvet på vägen till bordet så hjälper vi till och gör det tillsammans.
Om barnet får in båda fötterna i samma byxben så hjälper vi till så att det blir rätt.
Vå låter väl inte barnen somna utan filt, eller få gå naken eller utan mat. Dumheter.
Och bara för att barnets utveckling går fortare än någonsin när dom är ett så ska vi stoppa upp deras utveckling på just dessa områden till förmån för vad? Barn kan lära sig många saker och får träna på många saker samtidigt.

Själv har jag tillbringat större delen av hösten till att lära våra ettåringar att ta en kompis i handen när vi ska gå och äta, att gå och inte springa inomhus, att ta på sig strumporna själv, att lämna napp/snutte i facket efter vilan, att äta själva, först med händerna, nu med skeden. Att titta framåt när vi går för att äta för att dom inte ska krocka in i saker (lång och ganska smal korridor), vi har tränat på att ta på byxor, att måla med pensel. Vi har tränat på att gå när vi är på promenader, inte springa och inte åka vagn (vi har vagnar med till våra minsta i slutet om det behövs). Vi har övat på att dricka i vanliga glas. Vi har övat på att gå upp och ner för trapporna på gården. Osv...
Barn som är ett år övar på precis allting. Och vi tillbringar hela hösten med att få våran barngrupp inskolad och trygga hos oss, vi gör samma saker i stort sett varje dag för att det ger trygghet för våra allra yngsta.
Vi har i höst suttit två pedagoger på våran vila eftersom det har behövts för trygghet och närhet i våran barngrupp. I normala fall brukar vi sitta två eller alla tre under inskolningarna men sen klara oss själva. Fast i år funkade inte det och då har vi varit två.

Nu efter jul har jag jobbat med våra fem och sexåringar. Där har jag föräldrar som kommer till oss och är överraskade att dom hemma ber om att få smöra smörgåsen själva. Hos oss har dom smörat sina smörgåsar helt själva sen dom var tre år!
Och förvånade föredrar som tycker det är helt fantastiskt att barnet vill torka sig själv när dom bajsat, vi uppmuntrar dom att försöka själva först och så kontrolltorkar vi efteråt. Särskilt nu på våren. I höst börjar dom förskoleklass och förväntas kunna det själva. Ändå är föräldrar helt förundrade över vad deras barn kan.
För precis som med ettåringarna så fungerar sexåringar också så att dom kan mycket om man bara fått träna på det många gånger