Barnhelg och jag undrar hur pappan tänkte nu.

Och denna tolkning lyckades du få in p.g.a. ?
TS har i god tid meddelat att hon är borta just den helgen och han måste se till att det finns en backup om det blir snö. En enda jäkla helg är hon inte hemma och då tolkar du det som hon inte vill ha barnet där.

Och en till fråga, är inte pappan en vuxen man som kan ta hand om sitt barn och även fixa barnvakt om det skulle behövas.
Hur hade han rett ut detta om han var singel?

Tycker frågan är rejält pinsam att ställa. Denna kille ha två föräldrar och rämnar deras värld om en tredje person (med lång framförhållning) inte kan vara back-up, så börjar man undra om de verkligen kan hantera sitt föräldraskap

Tack och lov lever jag ihop med en vuxen man som var en fullt kompetent förälder och såg mig inte som den som skulle träda in om han var bortrest. Han ansåg att det var barnens mamma som var den som skulle vara backup.
Ja, jag var ofta borta under barnhelger och tänk att min sambo fixade det utmärkt, även om det dök upp något oväntat.

Nej, hans barn var (och är) inte mina barn och nej, jag tog inte något föräldra-ansvar över hans barn och vet du, vi lever fortfarande tillsammans (efter över 20 år) och jag har en utmärkt relation till hans äldre barn (som aldrig sett mig som någon annan än NN, en juste brud som pappa lever ihop med).

Jag hade tagit mig ur ett förhållande snabbare än snabbast om min sambo hade betett sig som ts sambo.

Bonusmamman skall alltså vara mer förälder än föräldern?

Bonusmamman har mer ansvar än föräldern?

Hur tänkte du där?

Även om man har gemensamma barn så är det inte ok att slita i att den ena parten har planer sedan länge och förvänta sig att dessa planer ställs in för att man inte tar sitt ansvar.

Om jag (eller min man) i god tid meddelar att vi kommer vara borta en helg så är det föräldern som INTE hade ngt inplanerat att fixa om det skulle dyka upp ngt.

Att hjälpas åt är inte detsamma som att vara l8vegen och även ta den andres ansvar.

Och, då finns det något som heter PLANERING. Pappan fick i god tid reda på att back-upen ej var tillgänglig. Då tar man telefonen och ringer runt bland vänner och släkt och frågar om det går bra att vara backup.
Vet du, det har många fixat innan förut.

Nu var det inte mina möjligheter utan, jag var utan barn när jag träffade min sambo (som hade barn) och där var jag väldigt bestämd, jag är inte barnvakt och jag är inte backup.

En dag som ts har annat planerat sen länge.

Då kanske pappan kunde besvärat sig med att planera efter det.

Än en gång - varför skall bonusföräldern ha ett större ansvar än föräldern?

Om TS kan planera i förväg måste det väl även ligga på föräldern? I ännu högre grad?

Nej men kanske planera genom att ha en barnvakt till hands för hans barn, om han måste ut och ploga.

Du ska inte ha dåligt samvete TS. Barnet är hans ansvar inte ditt, och du har haft planer länge.

Det enda jag tänker på är om det nu blir så att han måste ut och ploga och inte löser det med barnvakt, hur gör du då?
Jag menar om han gör en fuling och åker iväg även fast du har sagt att du inte kan.
Tror du att han skulle kunna göra så mot dig?

Det var då jag planerade in saker, dels för att jag inte alltid var bekväm med att ha barn omkring mig och även för att jag ansåg att det var viktigt att barnen fick vara själv med sin pappa utan mig.
Vi tog inte barnen de helger han arbetade. Så enkelt var det bara. Man kan lugnt säga att jag levde ett barnfritt liv innan jag själv fick barn och även efter det jag fick barn så kunde jag planera in saker på de helger vi hade hans barn och ja, han fick fixa med sitt ex om det inte fungerade.

Nej barnet får inte tid med pappan eftersom att pappan ska jobba.

TS ska bort så det är pappans ansvar att se till så att barnet blir omhändertaget.

Oj vad många som svarat, jag ska försöka se till att alla frågor får sitt svar i detta inlägg.

Det jag ska göra är att träffa en vän som gifter sig i juli 2016 och hennes tre tärnor. Jag ska ta mått och även påbörja viss sömnad då min bröllopsgåva till dem är att jag syr brudklänningen samt tärnklänningarna. Dagen kommer att innehålla mysig lunch och ev även middag vi 5 ihop så nej, bonus kan inte följa med.

Jag borde eg åka tidigare, men känner själv att jag behöver få sova till iaf kl 6, bonus är rätt intensiv att ha å göra med innan han landar så vi brukar vara rejält trötta på fredagskvällen. Min vän bor drygt två timmar bort enkel väg med bil. Det mesta av provning mm bör alltså hinnas med denna helg.

Pappan fick för 2 v sen veta att hans chef, som delar jouren med honom, skulle opereras lite akut och därför fick min man ta över jouren varje helg tills chefen är tillbaka. Detta diskuterades med mig då min man annars har jour de helger han inte har barnet. Det var då jag genast påpekade att denna helg är jag inte tillgänglig, utifall att han hade glömt det. Han visste det eg redan tidigare men för 2 v sen sa jag till extra när vi fick veta detta om chefen. Chefen op i måndags så denna helg är den första som han har samtidigt som han har barnet.

Det finns fler på företaget, men ingen av dem är maskinförare och kan alltså inte hoppa in. Pappan är hitflyttad så alla han känner jobbar på företaget som ligger på samma ort där vi bor, men ingen av dem känner hans barn. Hans släkt består av hans mamma och pappa som bor långt härifrån.
Jag har heller ingen släkt eller vänner på orten som känner hans barn. Vi umgås sällan med andra när bonus är här då han behöver lugn och ro då hans liv hos mamman är ganska kaotiskt. Vi har då och då umgåtts med andra som har barn i samma ålder, men det är ett par ggr bara och bonus blir helt oregerlig efteråt så vi har slutat med det.
Bäst fungerar bonus med att vi går till lekparken där andra barn finns, men som han inte måste leka med.
Så, barnvakt finns inte.

Lösningen för mig är som sagt att han får omboka med mamman helt enkelt. Vi får ta dubbla helger vid tillfälle eller om hon har något annat förslag. Pappan vill dock inte ta sånt med mamman för hon blir alltid skitförbannad och skriker att han inte bryr sig ett dugg om barnet om han skulle behöva ändra av någon anledning. Hon anser, liksom många andra här, att då är det mitt ansvar att lösa det hela.

Någon skrev att mitt dåliga samvete beror på att jag eg kan åka senare, men inte vill av princip. Det stämmer inte, men jag kan erkänna att jag har ledsnat sedan pappan ändrade ett umgänge som påverkade mig och jag då plötsligt befann mig i en situation jag inte räknat med utan tvingades till, för att inte barnet skulle lida.
Jag hade nog kunnat vara så obstinat om jag hade kunnat åka senare men nu behöver jag varje minut för att bli klar med så mycket som möjligt eftersom avståndet gör det lite trassligt att åka emellan och prova. Denna helg var den tidigaste alla kunde samtidigt och även om de ska gifta sig i juli så behövs tiden då även vissa delar ska broderas.