• zemer

    Pappan kan inte trösta - barnet får panik

    Men.. Varför tröstar du ett barn som beter sig illa? Du gör det ju bara värre. För även om pappan har svårt att visa känslor och ge henne närhet och känslomässigt stöd så ger inte det henne rätt att bete sig hur som helst. Och när du då går in och tröstar henne så säger du ju att det är okej att skrika, bråka, slåss och kalla folk för saker när dom inte beter sig som man själv önskar.

    Jag förstår att det är svårt. Hon är ett barn och vet säkert inte vad hon känner eller hur hon ska uttrycka det eller vad hon ska göra. Vilket du då borde hjälpa henne med istället för att bara trösta och säga dumma pappa.

  • zemer
    ominte skrev 2016-02-11 19:27:51 följande:

    Jag tröstar henne i det hon blev ledsen över innan det blev tjafs med pappa. Exempelvis att någon retade henne i skolan el likn. Skulle aldrig låta henne gråta och skrika själv och låtsas som det regnar.


    Men det är ju fortfarande inte okej att hon tar ut sin ilska på pappan? Vissa människor har svårt att visa känslor och stöta känslomässigt och visst är det tråkigt och sårar säker dottern att han inte kan stöta henne som hon behöver. Men det ger ändå inte henne rätt att bete sig som om gör mot pappan. Vad säger du till henne om vad hon säger och gör till henne?
  • zemer
    ominte skrev 2016-02-11 19:55:04 följande:

    Jag bekräftar henne i det hon berättar att hon är ledsen för. Uppmärksammar ursprungskänslan. Försöker lugna henne när hon skriker och lever om. Jag tar inte pappans sida. Försöker att bara objektiv och bekräfta hennes frustration, bryta det som sker dem emellan.


    Så du har aldrig talat om för henne att det är fel att skrika på pappa, att slåss och kalla honom idiot?
  • zemer
    ominte skrev 2016-02-11 22:22:48 följande:

    Nope. Jag är inte hans talesman.


    Nej det är du inte. Men du är väl dotterns mamma? Är det inte ditt jobb att uppfostra henne? Särskilt om pappan inte klara av det. Hur tror du det blir för henne sen ute i riktigt världen när ni båda två lär henne att det är okej att bete sig hur som helst när någon inte ger än det man vill/behöver ha?
  • zemer
    ominte skrev 2016-02-12 09:03:17 följande:

    Men shit vad är det för folk här nuförtiden. Otroliga auktoritära idioter som tycker att föräldrar ska ha makt över sina barn, täppa till munnen på dem men absolut inte ta sitt eget vuxenansvar!? Det var DET jag skrev i ts, inte hur jag får mitt barn att sluta vara arg på sin pappa. Att stå enad front mot barnet är inte min kopp te. Betacksr mig för såna kommentarer .

    Tycker synd om era barn som inte får det bemötandet ett barn behöver i sin frustration. Ilska och aggressivt beteende är tecken på otrygghet och sökande efter bekräftelse.

    Jag kommer inte läsa ot-inlägg from nu utan endast såna som svarar på min ursprungsfråga


    Fast det är ingen som säger att du inte ska trösta henne för det hon är ledsen för. Inte heller någon som säger att det är konstigt att hon bli ledsen och arg när pappan inte klarar av att känslomässigt trösta henne och hon kanske känner sig ignorerad. Men ni eller du då om pappan inte klarar av det borde ändå tala om för flickan att det inte är okej att bete sig så. Man har ingen rätt att slåss bara för att pappa sårar henne.

    Även om hans beteende även gör dig arg så borde du ju försöka förklara för dottern att pappa inte gör det för att vara elak, utan att han älskar henne men han har svårt för visa kärlek och närhet och att trösta. Människor är olika.

    Det handlar ju inte om att underlätta för honom eller göra hans jobb utan du gör det för att dottern ska må bättre.
  • zemer
    ominte skrev 2016-02-14 17:57:27 följande:

    Vilka idioter ni är. Stå enade inför barnet ?! Lever vi på 50-talet eller.. TT skrika och slåss är ett tecken på desperation. Att orden inte räcker, man har försökt och försökt utan att få gehör och som barn saknar man orden för att förklara vad man menar på ytterligare ett till sätt. Så enkelt är det.

    Aldrig i livet att jag står på dena sida som är orsaken till det hela . Han har en mun att prata med och jag har nog med ansvar i mitt hem som jag går på knäna med redan . Att ta över hans emotioner också är inget jag tänker göra. Man får ansvara för vad man skapat oreda i.

    Att säga till barnet "hey" när det svär gör väl knappast nån skillnad.

    Min fråga var om jag ska trösta till 100% och be honom backa så hon kan lugna ner sig. Jag skuter fullständigt i vad mi tycker om enad front eller ej. Jag kommer aldrig ändra mig på den fronten så ni kan lägga ner dessa auktoritära metoder som hör hemma på dinosauriernas tid.


    Du förstår ju inte att du är en del av problemet om du låter barnet bete sig hur som helst. Självklart ska man säga till ett barn som beter sig illa. Sen också självkart trösta barnet för det h*n är ledsen över och försöka lösa problemet. Men man kan inte bete sig hur som helst även om man är ledsen.
Svar på tråden Pappan kan inte trösta - barnet får panik