ivf umeå!

okej, då förstår jag... får man välja hade jag inte heller velat ha barn i december, men just nu är man ju desperat så jag skulle ta ett barn vilken månaddagtimmesekund som helst! ;)

Ja vi bor i luleå, så det är 26 mil... vi ska ringa och kolla om vi har möjlighet att sova över på patient hotellet eller om dom betalar hotell!

Har ni funderat ut några barn namn? det är typ våran favorit syssla, vi sitter och funderar på coola namn så fort vi har lite att göra! haha tror vi börjar bli knäpp!

Vad roligt med fler som är i Umeå! Jag och sambon har försökt i drygt 2 år innan vi sökte hjälp. Där visade det sig att sambon har för få spermier så nu har vi precis fått remissen skickad så nu hoppas jag på snabbt svar :)

vi fick komma rätt snabbt, 1,5 månad från det att remissen var inne tog de! vi har ju dock inte varit ännu haha

Oj det var betydligt snabbare än jag trott. Hoppas det går lika fort för oss också :) Såg att du bor i Luleå, själv är man bodensare!

Vi har bestämt oss för att köra igång på nästa blödning. Så nu får vi vänta och se när det blir. :)

Okej! Vi har ungefär 16 mil, så det blev mycket bilkörande för äggplock och ET. :) Två timmar är ju sådär misslagom långt. När vi gjorde ET så körde vi ner bara för det.

Jamen vi har några namn på lur. Jag har dock varit väldigt försiktig med att syssla alltför mycket med bebisgrejer. Alltså typ tänka på namn, kolla barnvagn osv. För mig är det som upplagt för besvikelse. När jag väl plussat och fått göra ultraljud tror jag att jag kommer våga lite mer. :)

Oj skrev jag luleå? Ränderna går aldrig ur en tiger! Jag bor i boden, flyttade hit för två år sen men jag har tydligen inte fattat det än haha! Är ursprungligen lulebo! Vad galet det blev!

Jaha! Ja då delar vi ju stad till och med :)

Har ni berättat för någon, typ familj, att ni ska göra en IVF? Jag är så kluven, hade jättegärna pratat med min mamma men samtidigt vill jag överraska henne och resten av familjen med en graviditet

Vi gjorde så att vi berättade när det blev klart att vi skulle göra IVF. Först hade vi ju ett halvår med ägglossningsstimulerande (Pergotime) och då sa vi inget till familjen.

Men det där måste man ju känna själv. När jag berättade för min syster att vi skulle göra IVF och jag var ledsen över att vi aldrig bara skulle få överraska med en graviditet så sa hon att det inte hade varit det mest oväntade som skulle ha hänt ändå. Två vuxna runt 30 med fasta jobb och nyss köpt hus. Alla väntar ju bara på det ändå. ;)

Det har varit skönt att de vet så att de slipper fundera och att vi inte behöver smussla. Men för mig har det varit viktigt att dra upp tydliga gränser för när jag vill prata om det och inte.

Alltså jag är en väldigt öppen person av mig, jag har berättat till familj, vänner, kollegor, chef.. osv. För mig har det varit ett jätte stöd från alla! Jag vill att folk ska veta varför allt inte är tipptopp, eller varför jag ska vara ledig och fara på sjukhus hela tiden. Sen får man oftast höra av flera andra som kanske redan gjort samma resa! Känns som att min familj, mina vänner och mina kollegor är med mig på den här resan, dom hoppas nästan precis lika mycket som jag på att vi ska få ett barn, dom hejar på oss! DEt är inte så att som sätter press på att vi ska skaffa barn, utan mer en välvilja och en önskan om att vi ska få ett för att vi "förtjänar" det.

Men sånt där måste man känna själv, vad är bäst för dig! är det jobbigt att "någon" vet, eller är det ett stöd? Det finns inga rätt eller fel i det här....

Vad står ET för? :)
okej, så ni satsar på januari barn istället?