Ni som var rädda för förlossningen, men fick en toppenförlossning: era historier här tack!

Jag var gravid för första gången förra året, med bf den 25e nov. Jag hade ingen panikångest-rädsla för att föda barn men kände samma oro som du inför att spricka (min fru sprack från Ystad till Haparanda SAS så jag har sett på nära håll hur jobbigt det kan vara att "ta sig tillbaka" efteråt) och drabbas av andra komplikationer.
Vattnet gick på natten den 13e november. Ringde förlossningen och fick åka in på kontroll samma morgon. Jag blödde samtidigt så jag blev inlagd. Dagen därpå, den 14e, vid lunch får jag förstadosen cytotech för att sätta igång förlossningen då ingenting händer. Då börjar jag få lite panik. Vid 14 tiden sätter värkarna igång-oregelbundna och inte särskilt smärtsamma. Vid 17-tiden är de regelbundna och smärtsamma och vid 18 kapitulerar jag och lägger mig i sängen med lustgas. Därefter har jag vanliga värkar (dvs värk-värkvilak) fram till kl 21. Därefter krystvärkat fram till 22 när dottern föddes.
Ja, jävligt jobbigt under tiden men otroligt häftigt. Bara positiv upplevelse! (Och barnmorskan tappade faktiskt dottern i golvet. Men hon klarade sig utan men).