Septemberbebisar 16'

Hej! Hoppar gärna in här eftersom övriga grupper har migrerat till FB där jag inte gärna hänger längre.

Väntar mitt 3:e barn i slutet av september, just gått in i vecka 10. Haft en del illamående den här gången och en rejäl blödning i onsdags, så gjorde akut vul igår och fick se en pigg och sprattlande bebbe i magen. Fick ett MA för fem år sen i vecka 12 så lite orolig naturligtvis för hur detta ska gå.

Haft det som @Bennijenni. Fick störtblödning i onsdags och akut vul på torsdagen. Var säker på att jag förlorat barnet men läkaren hittade ett tickande hjärta och intakt insida! Hon kunde inte heller förklara blödningen men skrev ut tabletter som jag kan ta för att stoppa upp blodet om jag börjar blöda igen. Kan vara slemhinnan som delvis brustit eller en cysta.

I övrigt mår jag fint i vecka 10-11. Illamående då och då hela dygnet och stor om tuttar och mage. Bara att räkna med eftersom det inte är första gången...

Lägger till "humörsvängningar och trötthet" på listan. Somnar vid 20.30 efter att ha grälat med maken och ungarna hela dagarna. Fy f-n att bo med mig just nu

*Räcker upp handen*

Behövt mammabyxor sen vecka 8. Det är min fjärde graviditet och jag får alltid rejält magmått tidigt även om det dröjer innan jag går upp i vikt. Är liten normalt så det syns verkligen på mig när jag väntar barn (157 cm, 54 kilo). Jag har alltid tydligt kännbar - & synbar - livmoder redan strax efter plusset, fast det så att säga inte ska vara möjligt så tidigt. Svårt att hemlighålla till v 12 när magen tittar ut redan i v 7-8...

Jag har nu t o m dubbelkollats med ultraljud av bm för att utesluta tvillingar i magen - tredje gången man gör detta på lika många graviditeter Vant mig vid att få kommentaren "Men oj så stor du är. Är du sääääääker på att du verkligen inte är längre gången?!?!" av typ alla, även läkare...

Jag har ju som sagt varit gravid några gånger tidigare och köpt ett par-tre byxor till varje gång, så har flera storlekar att välja på. Gillar H&M mammaserie (lagom dyrt för att använda begränsad period).

Syr mycket själv, så har modifierat en del äldre vanliga favvojeans genom att klippa av midjan och sy fast bred mudd istället. Funkar även för kjolar (om du är lite händig). Föredrar jeans framför leggins så behöver många par att välja bland....

Jag beundrar dig för att du tänker så! Alltför många i min vänkrets genomgår KUB bara för sakens skull, men har inte i förväg beslutat hur man sedan tänker hantera resultatet av testerna. Jag tänker lite som du här, att om man får ett uselt testresultat men ändå inte vet vad man ska göra med svaren så skapar man bara grogrund för onödig oro för sig själv under resten av graviditeten. Det måste väl i så fall vara bättre att inte alls veta tills barnet kommer ut, eller....? Kanske resonerar jag knasigt, men det är min hållning. All kunskap är bra att få om den kan hanteras på rätt sätt och i rätt tid. Ibland är det rätta beslutet att inte få kunskapen.

Jag har alltid vetat var jag står i den här frågan och min åsikt delas till 100% av min make. För mig är det självklart att genomgå KUB när det erbjuds (jag är 37 år). Det är ett första mål för mig, att komma vidare till KUB och hoppas på bra siffror så att jag sedan kan gå vidare i att planera för RUL och förlossning.

Jag har full förståelse och respekt för personer som väljer att behålla sitt barn oavsett resultaten, det är starkt att agera så i mitt tycke, men personligen har jag kommit för långt upp i åldern och har för mycket annat som spelar in i mitt liv för att vilja fortsätta en graviditet med dåliga odds, det måste jag villigt erkänna även om det känns svårt - och just nu nästan otänkbart - att ta bort ett barn ur magen som inte själv upphört att leva ifall KUB-testet visar dåliga siffror för oss.

På något sätt så önskar jag att jag fortfarande vore lika "naiv" i tankarna som jag var när mitt första barn kom till för 7 år sen - då gjorde vi inte KUB för att vi inte ens såg vitsen med det. Ordet missfall fanns liksom inte ens i mitt huvud heller, eller havandeskapsförgiftning, eller förlossningsdepression... Inte alltid kul att bli äldre och få veta och höra och uppleva mer, faktiskt

Går in i vecka 11 imorgon och nu märker jag att mitt illamående har börjat bli lite värre än tidigare (då jag mest mått lite halv-illa och småkräkts på morgonen sen vecka 6)

Mår nu illa hela vakna delen av dygnet, mest när jag borstar tänderna (stoppar in saker i munnen om det så är tabletter eller tandborste), känner skarpa lukter, äter blandfärs eller fiskrätter (eller någon annan i närheten gör det, skulle kunna döda folk på jobbet som värmer lax i mikron just nu!), eller glömmer att småäta under dagen. Verkligen jättelätt att dölja en graviditet på jobbet när jag konstant småknaprar på Digestivekex och dricker té (som alltid druckit mängder av kaffe förut)... Känner mig konstant äcklad i magen om ni förstår vad jag menar även om jag inte behöver kräkas. Trist. Hoppades på att detta skulle bli BÄTTRE nu när jag närmar mig vecka 12, inte sämre

Å andra sidan måste jag försöka att inte klaga, eftersom alternativet att inte få några symtom alls vore så mycket värre! Hade det så med förra graviditeten, då försvann samtliga symtom utom magen i vecka 9 och kom inte tillbaka förrän i vecka 15-16 nån gång. Det var hemskt eftersom jag var säker på att jag inte längre var gravid. Tror vissa veckor t. o m kallas för "spökveckorna" av denna anledning.

Nån annan som haft liknande?

Börjar närma oss vecka 13 nu.
Inte haft några blödningar alls sedan vecka 9 då vi fick akut vul så jag är hoppfull att denna graviditet ska hålla sig. Fortfarande illamående så Postafen är min bästa vän.
KUB för oss blir inte förrän i slutet av nästa vecka, alltså i vecka 14. Det känns som en evighet till dess, och mina förhoppningar att kunna hålla detta hemligt för de allra flesta på jobbet till efter KUB och vi "vet" mer om bebisen har jag fått ge upp. Nu är jag stor om magen. Alltså så att det verkligen buktar ut rejält. Har inga kläder längre som inte sitter åt om buken. Gått upp 2 kilo (massa tuttar och mage). Det är ju tredje barnet, så det kommer ofta tidigare, men var inte riktigt beredd på att verkligen se gravid ut så här tidigt. Men visst, ändå kul att se gravid och inte småfet ut om buken.

Parentes: nu har jag känt den första fisksnärten i magen ett par gånger i vecka 12 Det krävs nog att man har varit gravid förut för att känna igen den där känslan av bebissprittande och inte råka missta det för gaser i magen (det sitter ju på olika ställen och känns olika). Så häftig bekräftelse på att något lever inuti! Ni som inte varit med om det förut - det är verkligen något att se fram emot, eller vad säger ni andra flergångsföderskor?

Om det är möjligt kommer vi att försöka ta reda på könet. Inte för att vi önskar varken det ena eller det andra, utan mest för att vi har två tjejer sedan tidigare och det vore bra att mentalt förbereda sig på att det sannolikt blir extra utgifter i form av nya kläder till bebben som i så fall inte kan ärva särskilt mycket av syrrornas garderob. Om vi får en pojke så ser jag fram emot att köpa lite mer hängselbyxor t.ex. än vad flickorna gått med på att ha på sig.

Har KUB nästa vecka i vecka 14, så kanske är bebisen tillräckligt stor för att kunna se något på UL. Annars får vi väl vänta till vecka 19.