Septemberbebisar 16'

Nu har jag ju fått besked att bebisen var frisk - jippi!!! - men usch vad tufft det var ett par veckor.

Önskar i efterhand att vi inte gjort KUB, faktiskt. Resultatet blev dåligt pga mitt blodprov, och läkarna visste inte om det kanske spelade in att jag just då hade lunginflammation och gått ner mycket i vikt osv när provet togs. Hade vi "bara" gått efter nackspalten så hade risken varit liten (hade samma värden som med mina två första barn nämligen, bara jag som blivit äldre).

Och angående hur jag skrev innan KUB att jag skulle reagera vid sämre resultat... Suck. Var så stensäker på mina tankar och känslor innan vi gjorde moderkaksprovet, men efteråt kändes det annorlunda. Då hade vi ju SETT bebisen flera gånger och hört hans hjärtljud, och helt plötsligt var det inte alls lika självklart hur vi skulle agera om han var sjuk. Gudskelov att vi slapp fatta beslutet, säger jag bara..........

Vecka 17 tror jag, strax innan RUL. Småsnärtar. Nr 2 kring v 14, nr 3 vid ca 12 veckor.

Hahaha, ja är man sytokig så är man. Hade mest birdstyg och rosa paapii hemma, så det kändes som om jag "behövde" lite andra tyger nu när vi äntligen får en lite gosse i barnaskaran

Snärtar som känns långt ner över blygden är nästan säkert bebisen! Högre upp dröjer länge så känns det något där innan v 25-30 så är det nog tarmarna som spökar. För mig buffar bebisen mer om jag kröker mig för mycket framför skrivbordet på jobbet. Det gillar han inte

För mig tenderar "tjock" och "gravid" hänga ihop Är liten i vanliga fall (156 cm 53 kg) men med tidigare barn har jag gått upp 22 resp 17 kilo - och då äter jag INTE för två. Hoppas så innerligt att jag blir mindre den här gången men verkar hopplöst Redan rejält rund och bara i vecka 17.

Välkommen!
Jag har moderkakan i bakvägg och kände bebisen i vecka 12 (är i vecka 17 nu) - men betänk då att jag väntar barn för fjärde gången (ett missfall, två fantastiska flickor hemma), så jag vet vid det här laget hur det "ska kännas".
Snärtar/bubblor/buffar som sitter långt ner i magen, längre ner i buken än där det normalt kurrar om man är hungrig eller pruttig är nästan säkert bebisen. Mest känner jag det om jag böjer mig i obekväm ställning, då brukar lillen protestera med en knuff.

Pojke.

Gått in i vecka 18 nu, jippi! Ca 2 veckor kvar till RUL då vi ska få se en ännu större grabb in action utan oron som de tidigare ul:en har inneburit för vår del

Fråga till er andra: Det är ju mitt tredje barn, så jag är större tidigare än jag varit förut, och känner mig generellt "mer gravid" än jag gjort den här veckan med de andra barnen (även om jag inte gått upp så överdrivet många kilon i vikt). Tung & stor mage (löjligt stor mage faktiskt) = större tryck neråt, det förstår jag också. Men jag är ändå lite fundersam på om jag borde kontakta min bm innan jag egentligen ska träffa henne efter RUL.

I vecka 15 började jag nämligen känna ett tryck neråt sent på kvällarna (ni som varit gravida tidigare vet vad jag menar, den där känslan av att bära omkring ett klot mellan låren som pressar i snippan, rumpan och höfterna), samt lite sd.
För varje vecka har tiden förskjutits, så att jag nu i vecka 18 börjat känna trycket neråt redan vid 9-tiden på morgonen. Har inte ont av det egentligen, men tycker det är lite obehagligt att detta kommer så tidigt i graviditeten eftersom jag med barn nr 2 inte fick sd och tryck förrän i vecka 33 eller något sådant.

Gå långa sträckor utan vila är för min del nu uteslutet, för då känns det som om gossen ska ramla ut

Andra flerbarnsföräldrar som känner igen sig i detta och hur har ni resonerat om man inte egentligen har ont eller läcker någon vätska som tyder på för tidig förlossning? Känner mig så omogen att behöva ställa en sådan här fråga till sjukvården när det förmodligen är helt normalt och bara nojjigt att fundera över så jag tänkte stämma av med er andra experter först

Jag har världens bästa jobb och arbetsgivare (statlig myndighet och skitbra manlig chef som själv tar nästan all vabb hemma hos sig), så den här gången har vi tänkt dela föräldraledigheten lite annorlunda än förut:

Innan förlossningen: helt ledig ca 1 månad
Från förlossningen ---> bebisen 1 månad: jag är helt ledig och pappan tar ledigt med dubbeldagar några dagar varje vecka
Bebisen 1 månad ---> juni 2017: jag tar ut 4 dagar FL och arbetar 1 dag/vecka hemifrån, då är maken föräldraledig nån eller ett par dagar varje vecka
Efter semestern nästa år tar maken över och är helt föräldraledig fram till årsskiftet 2017/18 har vi tänkt så att bebisen är åtminstone 18 månader innan han skolas in på förskolan.

Eftersom jag verkar kunna arbeta hemifrån en del så sparar vi många föräldradagar och jag får behålla min position på arbetet, samt gubben får vara med bebisen redan från start mer än tidigare

Dags för vårt RUL idag! Ska bli så kul att få se vår lille gosse igen - utan all oro som varenda ul hittills inneburit av olika anledningar. Med tanke på att jag är i vecka 20 och han sparkar hela tiden och så hårt nu att t.o.m. maken kan känna och se det utanför magen så blir han säkert en riktigt bjässe Pojkbebisar i släkten tenderar att se ut som små sumo när de kommer ut, så jag skulle inte bli förvånad om vi landar närmare 4 kilo........

Konstigaste RUL-besöket ever, hahahaha! Fick ta en paus efter ca 40 minuter eftersom bm (och hennes ST-läkare) inte fick ungen att ligga still i magen tillräckligt länge i någon position alls för att kunna kolla hjärtat och andra organ. Han snurrade som en liten akrobat och vände ryggen och rumpan till hela tiden. Han ligger dessutom rejält långt upp i magen - precis under revbenen - så hon hade svårt att få ordentlig vinkel för att se något. Det var hysteriskt kul att se bm "jaga" honom över magen med ultraljudet för att försöka fånga honom i farten!

Jag blev i alla fall beordrad att gå en promenad på en kvart, så att han kanske somnade. Det fungerade faktiskt, och vi lyckades åtminstone få EN stillbild på honom i sovande läge efter en timmes besök så att bm kunde konstatera att allt såg fint ut De äldre flickorna hemma fick jag "väcka" på varje ul med hostningar, annars rörde de sig knappt. Detta bådar ju verkligen gott inför framtiden.............

Nu har nog mina gravidhormoner satt fart. Känslig till max. Tar kanske lite väl illa vid mig av folks kommentarer men sååååå trött på vissa kollegor och grannar och släktingar för tillfället att jag t o m slutat fika på jobbet för jag vill inte höra fler kommentarer. Ett urval av vad folk kläckt ur sig sedan de fick veta att vi väntade barn nr 3:

"Men skaffa en tv och sluta göra barn!"

"Oj, nu blir det livat hemma när ni får en POJKE!" (Och chockerade när jag frågar varför könet spelar roll för hur livlig ungen blir)

"Hoppas att din pojke inte blir lika bråkig som x och Y "

"Men så tjock du är!"

"Jaså, räcker det med ungar sen då?"

"Olycka eller planerat?"

"Ojojoj, nu tar livet slut"

"Nu kan ni glömma husköp."

"Ja pippa har ni ju hittat tid för i alla fall....!"

"Är du fortfarande kvar? Trodde du skulle ha barn om nån månad så maffig som du är" (jag är i vecka 21 för f*n!)

Som sagt, kanske är jag lite väl känslig, men känns inte många av dessa frågor och kommentarer lite väl privata och fördomsfulla...?

Men fy vad otäckt! Hoppas verkligen att man lyckas hålla bebben inne ett bra tag till. Jag är lika långt gången som du och känns helt overkligt att ens tänka tanken att vår lille pojke skulle behöva tas ut redan. Håller tummarna för dig och skickar kram!!!

Det behöver inte betyda något, om det är någon tröst. Jag har följt tvillinggraviditets-sf med mina båda första barn och fått gå på extra ul med båda för att utesluta tvillingar tidigt i graviditeterna. Men ut har det kommit små petita damer på ca 3200 g båda gångerna. Så en del mammor är bara lite tjôcker än andra

Åh vad skönt det låter! Jag har ca 5 veckor kvar på jobbet denna sidan semestern, sedan ska jag in och arbeta ytterligare någon vecka i augusti är det tänkt. Känner mig redan stor som ett hus i vecka 23 och har sammandragningar i stort sett hela tiden. Blir nog kul i sommar i värmen...