Septemberbebisar 16'
Här händer inget trots att jag nästan gått över en vecka nu. gjorde en hinnsvepning igår men det hjälpte inte mycket...
Inlägg från: Kary
|
-
-
Väldigt segt. börjar tro att det inte kommer att komma igång av sig självt, att min kropp kanske inte kan det? Ska till barnmorskan på tisdag nästa veckan och sen kan jag ringa till förlossningen och boka en tid för igångsättning. vad jag förstår så görs detta inte förrän 42 + 0 så det är ju ytterligare en veckas väntan. börjar bli lite stressad över det, här går jag hemma och slösar föräldradagar...Kpax skrev 2016-09-17 06:06:02 följande:Åh vad segt... När har du nästa tid hos bm? Är det vid det besöket en igångsättning planeras in?
-
Förlåt men skrattade till när jag läste detta. EXAKT så känns det!!varmlanning skrev 2016-09-17 08:53:50 följande:
Var beräknad till den 15 september men börjar tro att BMs uträkning var 15 september nästa år...
Så jävla frustrerande och hör jag en jävel till fråga om "det är på g" så smäller det xD
Känner ingenting. Kommer aldrig föda.
-
Men stackare, krya på dig!
-
Bf + 9 idag. Har en del molvärk och sammandragningar som inte gör ont emellanåt men inget i övrigt. Suck. Ser hur folk på sociala medier får sina bebisar på löpande band och blir så ledsen för jag vill också träffa min bebis. Och börjar undra om min kropp inte kan detta med att föda IOM att inget händer :/
-
Åh grattis Kpax! Vad roligt att höra att det gick bra :)
-
Igår kl 3 på morgonen gick vattnet och vid 5.30 åkte vi in till förlossningen. Kl 7 var jag öppen 5 cm och kl 18.30 föddes vår lilla dotter. :)
-
Igår kl 3 på morgonen gick vattnet och vid 5.30 åkte vi in till förlossningen. Kl 7 var jag öppen 5 cm och kl 18.30 föddes vår lilla dotter. :)
-
Det gick bra faktiskt. men fort! vattnet gick kl 3 på natten och 5.30 var vi på förlossningen. kl 7 var jag fem cm öppen. så det var lite svårt att hänga med i svängarna. men allt gick bra även om jag var tvungen att klippas lite mot slutet då hon låg lite konstigt med huvudet och kom därför inte ut trots 45 min krystande. det var lite kämpigt :)8295 skrev 2016-09-22 14:03:56 följande:Grattisgrattis!! :D
Hur gick förlossningen och hur mår ni nu efteråt?
nu ammar vi för fullt och känner att det är lite av en chock med denna stora omställning. samtidigt som man älskar den lilla så himla mycket så är det lite svårt att vara behövd hela tiden... -
BF-lista:
1/9 Kimmelim
10/9 Jungfrumamman (pojke bf +9)
10/9 Kary (flicka född bf + 11)
10/9 Calandivaa
15/9 varmlanning
16/9 albedo (snitt 15/9)
16/9 tillyra
19/9 Fröken W
19/9 Jevana (födde en flicka bf+7)
20/9 Kpax (födde pojke bf-1)
22/9 UselFantasi, födde en pojke bf-9
29/9 8295 -
Grattis till din lille pojke! Och nu är det över och håller tummarna för snabb läkning...varmlanning skrev 2016-10-01 19:44:11 följande:
I förrgår, 14 dagar över tiden åkte vi in till sjukhuset för planerad igångsättning. Jag hade inga tecken på att jag spontant skulle föda inom närmsta dag eller dagar så vid 15 fick jag påbörja min första dos cytotec. Efter 5 doser varannan timme kom värkarna. Hade kraftiga värkar varannan minut i ca 5 timmar. Klockan 7 på morgonen fick jag åka in till förlossning3n endast två cm öppen.trodde jag skulle dö av värkarna. Jqg fick epidural. Eftesom släppte bedövning så fick mer samt morfin och värkstimulerande dropp. Klockan 6 på kvällen kom krystvärkarna som var alldeles för svaga. Ännu mer värkstimulerande. Krystade i över 3 timmar utan att det hände typ något alls. Slutade med klipp i underlivet och sugklocka. Det mest fruktansvärda jag varit med om. Ut kom dock världens mest perfekta pojke. Vi kommer ligga inne några dagar då han behöver medicin mot huvudvärken. Blev en septemberbebis med nöd och näppe. 30/9 2100
-
Hur mår ni alla i kroppen nu efter förlossningen? Känner mig ganska mycket som vanligt i stort men får ont i ländryggen när jag går ut en sväng och går så det blir bara väldigt korta promenader. Sen känns underlivet konstigt, som en störande tyngd nedåt på något sätt. Någon mer som känner av något?
-
Förstår att du känner dig rädd inför nästa förlossning, det var ju verkligen några saker i din berättelse som låter lite jobbigt.Fröken W skrev 2016-10-13 12:26:16 följande:Ja, det är märkligt hur timmarna kunde kännas som minuter...fast samtidigt som en evighet :P
Vet inte exakt vilken roll koordinatorn hade men misstänker att hon var som någon skiftledare som barnmorskorna kunde rådfråga och be om hjälp. Jag hade annars en väldigt bra barnmorska, undersköterska och läkarstudent hos mig under förlossningen. Framförallt undersköterskan var fantastisk, hon gav verkligen trygghet och var även med mig efter förlossningen när de hade gått iväg med min dotter. Hon frågade om och om igen ifall hon skulle sitta med mig tills jag fick komma upp till operationssalen.
Kan tänka mig att det måste vara svårt att inte krysta, kroppen vill ju så gärna och jag upplevde det som en lättnad att få krysta. Då fanns det liksom något att göra med värkarna.
Ok, men allt syddes på förlossningen?
Jag har inte riktigt smält min förlossning ännu känner jag. det var nog väldigt annorlunda än jag trott, mycket mer intensivt och brutalt på något sätt, rent fysiskt. jag trodde väl på något sätt att man kunde påverka det hela med andning och att man skulle få tid att tänka efter och vänja sig, men allt gick väldigt fort för oss.
jag ville ha eda ha eda när jag kom in då värkarna gjorde så ont och kom så tätt men var tvungen att vänta i några timmar då jag tar blodförtunnande och det måste gå ur kroppen först. och när jag till sist fick eda så var det underbart, men det tog lite snett då ena benet kunde jag inte riktigt styra och det blev därför inte så mkt aktivt arbetande med förlossningen. överlag kände jag mig ganska borta men det värkstimulerande droppet var inte behagligt och smärtan ökade därifrån.
krystningen tog 45 min men kände mig ganska borta även där. hade bara ont och sen mellan krystvärkarna så försökte de hitta hennes puls med ctgn och det gjorde väldigt ont det också då de fick leta och böka ganska mycket så jag kände att jag aldrig fick någon paus i det onda och att de bara "plågade" mig med ctgn trots att jag bad dem om lite andrum. jag förstår såklart nu att de måste ha koll på bebisens puls...men i stunden kändes det bara som att någon annan tillfogade mig ganska konstant smärta och sen på slutet så meddelade de att de var tvungna att klippa så att hon skulle komma ut. det hade jag inte alls förberett mig på eller ens tagit in riktigt. eller ja, hon frågade om jag ville det men kände att jag inte riktigt var i skick att fatta något sorts beslut. i efterhand har jag googlat på klipp och det verkar mest stå negativt om det och hur det kommer att läka och möjligheten att ha sex osv efteråt. samt att jag läste någonstans att det kanske blir större skador nästa gång om man klippt innan. så överlag känner jag nog...att jag inte riktigt vet om min kropp kommer att må så bra efter detta, eller om vi skulle få ett till barn. men vi får väl se hur det blir när det läkt antar jag. siffrorna verkar dock vara att 9 v 10 känner obehag och smärta vid sex efter klipp under en längre tid. -
Jo men jag förstår vad du menar om att det känns jobbigt att tänka på. de försökte fråga mig alldeles efteråt om jag tyckte att förlossningen gått bra men jag visste inte vad jag skulle svara. Barnmorskan som frågade pressade vidare och frågade om jag skulle kalla den för traumatisk om jag bortsåg från smärtan. Nu är traumatisk iof ett starkt ord men det var nog smärtan i sig...att de liksom jagade på den genom värkstimulerande och krånglande med ctg:n som jag tyckte vad jobbigt. då kände jag verkligen att jag inte hade någon kontroll och att någon annan, som ville att jag skulle ha ont (för att barnet skulle komma snabbt), styrde det hela.Fröken W skrev 2016-10-13 17:46:30 följande:Nej, jag blir väldigt känslosam när jag tänker tillbaka på förlossningen. I vanliga fall är jag inte blödig överhuvudtaget så jag vet att förlossningen tagit hårt på mig psykiskt, även om det säkert är en del hormoner inblandade också.
Låter som att du också hade en tuff förlossning. Jag har ingen kunskap om klipp men tänker spontant att det borde vara bättre än att spricka men av det du skriver så blir jag tveksam. Dock borde de ju inte klippa ifall det är "bättre" att spricka av sig själv.
Var det här ditt första barn? Hur känner du inför eventuella kommande förlossningar?
Sen var kanske klipp det bästa alternativet i det läget som uppstod, jag vet för lite om det för att kunna bedöma det. Men jag är lite rädd för vad konsekvenserna kommer att bli på längre sikt, särskilt vid en ev andra förlossning.
Det här var mitt första barn och jag gick på ganska många samtal för att prata om förlossningsrädsla innan förlossningen. De samtalen gick bra och jag vågade prova...men jag vet inte om jag skulle vilja göra det igen. Problemet är bara att jag har ganska dålig fertilitet så om vi alls ska ha chans att få något mer barn så måste jag bli gravid ganska snart.
Hur tänker du om fler barn nu efter förlossningen? att du behöver tid förstår jag. skulle snitt vara ett alternativ för dig nästa gång tror du?