Hon vill ha öppet förhållande

Fungerar verkligen jaktgrejen på kvinnor? Jag vet att jag iaf inte gillar den saken. Om jag måste jaga en man och tävla om honom med andra, ja då får det fan vara. Älskar han inte mig tillräckligt för att veta att det är mig han vill ha så förtjänar han mig inte.

Sen så riskerar ju TS att hans fru blir så svartsjuk på detta förfarande att hon inte kan släppa det och så falerar deras äktenskap ändå.

Tack alla för svar, det är alltid bra att få in olika synpunkter även om det mesta är banor jag själv funderat i. Magkänslan säger att hon inte är trött på mig och vill lämna förhållandet, inte än iaf. Jag vill inte gå in på detaljer men vi har mycket gemensamt, inte bara känslomässigt och mentalt utan även praktiskt. Däremot kan det mycket väl vara så att hon spanat in någon som triggat igång hennes nyfikenhet.

Men som Tecum skrev, vad har jag för val? Om jag säger nej kan hon lämna mig ändå, eller vara otrogen. Eller bli kär i någon annan. Kan det inte lika gärna vara så att det stärker förhållandet om jag släpper på tyglarna? Hon får leva ut sin nyfikenhet och förhoppningsvis upptäcka att gräset inte är grönare på andra sidan. Kanske en from förhoppning, men varför inte? Som jag sagt tidigare är själva sexet inget problem för mig, utan följderna.
Men följderna kan ju komma ändå...

Du tycks vara väl hemmastadd bland blanketter för skilsmässa, trots att du är så trogen. Så slutsatsen är att det finns fler orsaker än ett öppet sexliv som leder till separation...

Jag tror fortfarande att hon har tänt på en speciell kille eftersom hennes vilja att knulla en annan poppade upp så fort .

Har ni diskuterat under vilka former det skulle ske hemma hos er eller kanske hos älskaren som hon inte vet något om?

Tyvärr så finns det en del könssjukdomar som hon kan bli smittad av, HIV är ganska vanlig i Afrika söder om ekvatorn, kanske kan vara något at tänka på.
Innan ni kommer till skott, hur känner du innerst inne att din fru knullar med en annan, du vet inte med vem, du vet inte hur

Nja, vi har pratat och jag tycker att det fungerat bra. Jag har tagit upp frågan om terapi men det vill hon absolut inte då hon känner sig "skyldig" och vill slippa outa sig för någon utomstående. Hon säger att det inte är något som är fel i vår relation utan att det som hände var tillfällig förvirring hos henne. Så jag tror inte heller att terapi gör någon nytta, i dagens läge iaf. Hoppas att hon tänker som sign. "Poly" och att hon sätter mig och familjen först.
Men jag är väl medveten att det inte finns några garantier.

Vet dú att tråden är från 2018 och att TS med största sannolikhet inte längre är aktiv här? Så att vända dig till honom är misslyckat.

Men vi andra vill gärna veta hur du tänker, om du öht tänker eller bara reagerar med ryggmärgen? Som jag tolkar dig skulle TS sagt tvärt nej, låst in hustrun så gott han kunnat och kontrollerat henne övrig tid? Är det ett exempel på bra lösning och bra relation? Snarare ett snabbspår antingen till skilsmässa eller otrohet, eller både-och.

Starkt gjort  av TS att hantera det sansat, det är tack vare det de har så bra kommunikation och ett fortsatt förhållande, åtminstone några år. Skiljas när det tar emot kan vilken idiot som helst, att kämpa och lösa problemen kräver sin man och kvinna.