Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

Hur många kastruller är lagom? Jag har fyra, men vill inte ha fler. Det har vi varken användning eller plats för.

Varför säger du "se till att barnet får frisk luft nu"?
Det är en order. Något ingen uppskattar att andra ger när det gäller de egna barnen.
Varför försöker du styra henne?

Om du tänker att barnet skulle behöva lite frisk luft så kan du tex säga "det verkar skönt ute just nu, har ni lust att följa med ut en sväng?" DET är ett förslag.
Du säger att du brukar föreslå saker, men jag undrar om det egentligen är så att du brukar försöka bestämma saker.

TS, du beskrev just dig själv. Du tror du kan allt, vet allt och orkar allt, och det står din son och hans fru inte ut med.

TS, har du inget umgänge alls med din man?

Är det outhärdligt för dig att din svärdotter gör "allt rätt"?
Varför?
Önskar du att din son hittat en sämre kvinna?
Känner du dig dålig i hennes sällskap?

Men det du egentligen vill är väl att ge dem något fantastiskt, som får dem att uppskatta dig? Det du då kan ge är dels din kärlek, dels gåvan att du visar att du lyssnar på dem. Lyssna på vad de vill och önskar. Försök inte ge materiella saker. Något de aldrig kan skaffa själva är att ha en mor/svärmor som finns där för deras skull, på deras villkor, inte för sin egen skull. Det kan du hjälpa dem med.

Har du någon gång frågat dem "vad skulle ni helst vilja ha av mig?"

Lyssna då på det. Gör dem till viljes och ge dem inte någonting. Då gör du som de önskar. Allt annat är att göra vad du önskar, men inte vad de helst vill. Sluta ge dem saker. Håll upp i alla fall ett år med detta och se hur det blir. Ge inget alls. Bara erbjud ditt sällskap.

Det är så det är. Det är så det skall vara när man är förälder. Man skall vara barnens "allt" under en period, för att sedan släppa taget och låta dem vara en egen person med ett eget liv. Man är inte längre "allt" för sina vuxna barn.

Jag är på jobbet nu med mycket kompetenta vuxna människor omkring mig. De klarar av att fatta beslut som gäller liv och död. Såklart fixar de också att ta hand om sin familj därhemma, planera matinköp och sköta tvätten. Normalfungerande vuxna människor behöver inte mamma som "skötare" längre. Däremot behövs mamma som umgänge. Inget annat. Inte någon som ger oombedda tips och råd. Inte någon som prackar på massa saker man inte behöver. Bara umgänge.

Du är inte "ingenting" men din roll och uppgift har förändrats. Du måste komma till insikt och acceptera att du nu får ha ett annat förhållningssätt till dina vuxna barn. Din uppgift i livet är inte längre att sköta dina barn. Din uppgift just nu är att hitta en annan syssla som ger ditt liv mening.  

Klart man kan fixa detta utan hjälp. Jag behövde ingen hjälp första gången jag fick barn. Det klarade jag och barnets pappa alldeles utmärkt på egen hand. Bad inte mina föräldrar om råd. Däremot ville jag ha lite tips och råd när vi köpte hus, så då bad jag mina föräldrar komma till visningen. Jag sålde däremot min lägenhet helt själv, eftersom jag kände att jag behärskade detta. Det är olika vad man vill ha hjälp med, men ingen vill ha oombedd hjälp.

De vill inte ha hjälp. Varför inte bara träffa dem, utan att försöka hjälpa till?