Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

Härligt att läsa att du ser situationen från deras synvinkel och förstår dom. Jag är säker på att er relation kommer att bli bättre sakta men säkert. 

Och det är väl underbart att de har ett så bra liv.
Varför inte passa på att tanka energi när du är hemma i deras harmoniska miljö. Njuta av att bara vara och ta med dig lite hem nu när ni är tillbaka.

Jag funderar lite, är det inte så att du aldrig fått lära dig att sätta gränser kring dig själv, att du ständigt varit omgiven av människor som inte respekterar dig och dina gränser (som du kanske inte ens ha fått hitta).
Då är det inte konstigt att du har svårt att se andras (och respektera andras). Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Men det är kanske dags för dig att skapa ett eget utrymme, att våga säga nej till din dotter när du känner att DU inte orkar. Att se till att din pappa får hemtjänst, istället för att du ska fixa det.
Det kanske dags för dig att leva ditt liv, ett liv där du bestämmer över dig själv och andra inte över dig.
Ta din man och res iväg två veckor till ett ställe som ni båda drömt om att besöka.

Om vi skulle vilja fara iväg en vecka själva skulle dottern vilja att antingen hon och barnen eller bara barnen skulle följa med så det är inte så lätt... vi har inte råd med en resa för 3-5 personer.

Men jag skrev att NI, du och din man ska åka iväg, bara ni två. För jag tror ni behöver det.
Din dotter ska inte ens tänka tanken att någon annan ska följa med.
För jag är säker på att du och din man behöver komma ifrån alla måsten, du behöver bryta så du kan släppa det kontrollbehov du har utvecklat (och jag tror faktiskt att det är något som du är uppfostrad med).

Du och din man ska njuta av middagar på tumanhand, strosa runt själva och titta i mysiga affärer, sevärdheter och andra turistfällor.
Njuta av en god drink i solnedgången. Gå till en färdig frukostbuffé och bara bry er om varandra.

Du ska inte ha med dig varken dotter eller barnbarn, hon har inte rätt att kräva det, inte ens yppa ett önskemål om det.

Vad roligt att höra att du verkar ha haft det bra hos din sons familj och sett hur de har det!

Vad tror du om att du och din man åker iväg över en weekend? Finns det kanske någonstans ni båda är nyfikna på? Kanske Paris, en kryssning eller ett mysigt pensionat/spa? Det låter som om du har axlat ett stort ansvar för många under en långt tid och skulle behöva få lite välbehövd återhämtning.

Det är kanske 3-5 dagar, och om du meddelar din dotter i god tid så borde hon kunna förbereda sig på att ta hand om sig själv under den korta tiden (planera matinköp, aktiviteter för barnen etc). Hon klarade väl av att ni var borta nu? Om inte så har hon ju er stora släkt att falla tillbaka på i nödfall.

Jag tänker att hon kanske behöver få vänja sig att ta vuxenansvar i små steg och därigenom inse att hon faktiskt är kapabel att vara vuxen.

Oj vad kul att det verkar gå åt rätt håll ts! Och som skribenterna ovan sagt, åk iväg med maken till något mysigt ställe, det behöver nog både du och han! Dottern är vuxen och har ingen rätt att kräva att hon och/eller hennes ungar ska följa med. Är hon verkligen så handlingsförlamad, och inte bara lat och bortskämd, att hon inte klarar sig själv några dagar, borde ni kanske fundera på förvaltare/god man, eller i alla fall någon hjälp från socialen.

Jo hon var med sin kille i två dagar men vi hade ju med oss hennes barn.

Men då har ni ju tagit steg ett där hon får klara sig ensam på egen hand (med stöd från pojkvän). Då blir steget till att klara sig själv med barnen ännu mindre.

Boka nu in en helg ni vill åka, håll fast vid den, och hjälp henne med planeringen för hur hon ska klara sig själv under tiden. Du verkar ju ha god förmåga att styra upp både det ena och det andra. Nu är det dags att du använder den för att ta hand om dig själv och maken!

Även om det här är jobbigt för både dig och dottern så gör du henne och barnbarnen en stor tjänst i längden. Du och din make kommer inte att finnas för evigt och då måste hon klara av att på egen hand ta hand om de barn hon satt till värden. Är hon inte kapabel till det måste ni söka hjälp för att hon ska komma upp på banan, alternativt få god man/boendestödjare eller liknande via sociala myndigheter. Jag hoppas du ser att det här är din chans att hjälpa henne och barnbarnen ur en sådan framtida situation.

Det kan hon vilja, och hon kan uttrycka sin vilja till dig, men här kommer din första stora övning. För en gångs skull: säg NEJ. Det är inte förhandlingsbart. Nej, hon kan inte komma med den här gången. Inte heller barnen. Nej, detta är bara för dig och din man. Bestämt så. Punkt slut.
Hon får ta hjälp av sin pojkvän att lösa detta. Det verkar finnas ett antal släktingar runtomkring som gärna vill vara behövda också. Din dotters första läxa blir att fundera ut hur mycket hjälp hon kommer behöva, och av vem.

Lät du din mamma och/eller din mans mamma styra och ställa i erat hem när ni var över 30 år och hade egna barn. Var det era mammor som bestämde huruvida era barn skulle äta och dricka sött varje dag då?

Hur har det gått för dig TS?

Har du satt ner foten så du fått vara lite ledig från dottern i sommar?

Bara älskar ts.... ?

Sträckläser hennes trådar...