Vill att bonusbarnen delar rum så våra gemensamma får egna rum...

Sedan är det ofta bara positivt att inte sponsra sina barn för mycket och för länge eftersom det hämmar deras självständighetsutveckling och ansvarskänsla.

Men på vilket sätt är det ett relevant svar på just det inlägget?

Ja föräldrar är försörjningsskyldiga för sina barn till de är 21 om de fortfarande studerar på gymnasial nivå. Men det innebär inte att man inte kan stärka sina barns självständighetsutveckling och ansvarsförmåga i alla åldrar. Man behöver inte ge precis allt till sina barn utan kan gott låta de kämpa för vissa saker på egen hand.

Varför inte? Motivera gärna.

Och du anser inte att en normal 20-åring är mogen nog för att ansvara för sig själv och sin ekonomi?

Jag menar inte att det är realistiskt att en 20-åring har ett fast heltidsjobb eller egen lägenhet i dagens samhälle. Men en normal 20-åring är trots detta fullt kapabel att ansvara för väldigt mycket. Majoriteten av alla 20-åringar klarar av att ordna någon sorts inkomst (och bör också uppmuntras till det). Sedan behöver ju ens första egna boende inte vara en egen hyresrätt eller bostadsrätt. Många bor i studentkorridorer, i kollektiv eller som inneboende. Kanske inte det mest lyxiga men trots allt inte någon misär.

Jag förstår föräldrar som vill sponsra sina barn men den här familjen har inte råd med det eftersom familjens behov överstiger deras resurser. Och under såna omständigheter tycker jag inte att en sponsring av ett vuxet barn på bekostnad av de minderåriga barnen är försvarbart.

Du verkar helt sakna all form av tro på människans påhittighet och driftighet. Synd.

Vilken som helst. De flesta 20-åringar klarar faktiskt av att skaffa pengar. De utvecklas också av lite utmaningar.

Om man inte fixar skaffa en fast heltidsanställning kan man säkert hitta jobb som tidningsutdelare eller som timmis på hemtjänsten. Man kan dra till london och jobba som au-pair eller sälen och säsonga som skibum. Eller så kan man göra lumpen för att komma hemifrån. Börja plugga funkar också fint. Det finns ju hur mycket alternativ som helst. Någonstans måste man ju börja som ung vuxen.

Curling funkar bara hämmande. De mest lyckade och lyckligaste människorna är de som är kompetenta och klarar sig. De har oftast kämpat, jobbat sig till det de har och är stolta över det.

Tror det blir svårt om man som vuxet barn och förälder har för höga förväntningar på livet som ung vuxen. Men jag inser att det inte är enkelt alla gånger. Men det blir ju inte enklare för att man väntar till 22 istället för 20.

Men hur kommer det sig att du är så pessimistisk och saknar tilltro till människors förmåga?

Anta att man går ut gymnasiet i vanlig ordning. Hur kan det ta tre att skaffa sig en inkomst efter det? Ligger de kvar hemma och spelar dataspel under tre år för annars fattar jag inte hur det kan ta så lång tid.

Går man inte i skolan har man rätt till försörjningsstöd från socialen, då krävs det att man är inskriven på arbetsförmedlingen. Vilket man bör vara som arbetslös. Då får du även pengar till hyra även om du bor hemma.
Kommer man inte in på sökt utbildning så kan man alltid plugga upp sina betyg, då får man pengar från CSN.
Är man 20 år är man vuxen, då bör man klara sig själv. Om man inte har haft eller har föräldrar som curlat sönder en, då har man det svårare i livet.