• Anonym (Väntan)

    Fler än jag som går och väntar på missfallet?

    För tre veckor sen plussade jag på ett gravtest. Det var inte planerat, pojkvännen fick panik och jag funderade på abort.

    I onsdags var jag på VUL för att fastställa hur långt gånger det var. Och läkaren hittat något litet som kunde vara en tom hinnsäck. Blodprov togs och sen fick jag komma tillbaka i fredags igen för nytt blodprov och VUL.

    Denna gång hade hgc ökat något. VUL visade samma som sist. Gynläkaren misstänkte X och ville operera mig direkt, men operationsläkaren ville avvakta. Jag har inte haft varken blödningar eller ens missfärgade flytningar. Har inte ont alls och de kunde inte hitta något blod någonstans i buken.

    Jag fick stanna ett dygn och sen hade hcg sjunkit något. Nu är jag hemma, har tagit nya prover idag (vet ej vad de visat) och ska till läkare på fredag igen.

    Så jag väntar bara på att missfallet ska inträffa. Fler som varit liknade situation? Hur gick det för er?

  • Svar på tråden Fler än jag som går och väntar på missfallet?
  • Anonym (Väntan)

    Ingen? Har börjat få ont i magen ikväll. Så nu är det kanske på gång.

  • Anonym (Väntan)

    Beklagar verkligen. Hur långt gånget är du?

  • Gideona

    Jag får ingen bebis i år. Började få skumma blödningar/flytningar i torsdagskväll och frossade i lyckliga historier hela helgen och kände mig ändå rätt lugn. På söndagkväll ringde vi ändock till 1177 för att få lite trygga besked eftersom det börjat sticka och ila med jämna mellanrum ned mot blygdbenet. Sköterskan tyckte vi skulle kontakta kvinnokliniken igår (måndag) för säkerhetsskull. De ordnade akuttid för ultraljud och några timmar senare satt vi helt uppgivna i undersökningsrummet, då det bekräftats att lillknärten stannat av i utvecklingen i vecka 8 (jag var i v12). Nu fasar jag för processen att stöta ut allt. Vaknade tidigt nu på morgonen med riktiga smärtor och känner bara uppgivenhet för att fira min födelsedag på det här viset. Dock har vi framtidstro och är glada att det gick att bli gravida (det tog 1,5år att få plus på stickan). Nu önskar jag mig en liten i början på nästa år istället, och jag önskar innerligt att det kommer gå bra för er! Kram till er allihopa!

  • Anonym (Väntan)

    Oj vad jobbigt Gideona. Det tog alltså fyra veckor sen det avstannat till missfallet startade? Hoppas allt går bra trots smärtorna.

    Jag går omkring med ständig oro för när det ska starta. ????

  • Gideona

    Ja, det dröjde så pass länge innan kroppen sa till. Det som är mest irriterande är just den långa tiden emellan - varför kunde det inte stötts ut för 4v sen? Men men, det ligger bortom vår kontroll dessvärre. Nu gäller det att hitta kraft och positiv energi hos varandra och i sin när omgivning. Sen på't igen. Kram till dig!

  • Anonym (Väntan)

    De sista två dagarna nu har jag haft som lite molande mensvärk. Antar att det är på gång nu. Fortfarande inga blödningar eller att andra smärtor. Brösten är lite mindre ömma. Men har mått mer illa.

    Så jättejobbigt detta. ????

  • GrönaDruvan

    Jag fick konstaterat missfall i lördags... Vecka 9... Inget foster hittades så jag undrar så varför kroppen gör såhär. Blödde lite i vecka 5-6 och åh vad jag önskar allt hänt då istället för att man gått och planerat och längtat. Nu har jag blödit ordentligt i några dagar och haft sjukt ont. Idag är det lite mindre och jag är bara på så dåligt humör. 14 månaders försök så går det åt skogen.
    Arg, sur, besviken...
    Nu vill jag bara bli gravid igen så fort det går!!!

  • Anonym (Väntan)

    Jag beklagar verkligen. Hur började ditt missfall? I mitt fall är nog missfall det bästa alternativet. Igångsatt abort, operation eller cellgifter känns värre. ????

  • Anonym (Väntan)

    Får alltmer ont i magen och ryggen nu...

  • Anonym (Väntan)

    Blev skrapas idag, så nu är det äntligen över.

  • Gideona
    Anonym (Väntan) skrev 2016-05-06 20:56:13 följande:

    Blev skrapas idag, så nu är det äntligen över.


    Kram till dig! <3 Förstår att det känns tungt, även om det inte var planerat. Den fysiska påfrestningen är inte att leka med heller.

    Jag ska på återbesök i veckan för att se om allt kommit ut (det kändes åtminstone så i torsdags, hujedamej vad inåt skogen ont det gjorde!)


Svar på tråden Fler än jag som går och väntar på missfallet?