• Gideona

    Fler än jag som går och väntar på missfallet?

    Jag får ingen bebis i år. Började få skumma blödningar/flytningar i torsdagskväll och frossade i lyckliga historier hela helgen och kände mig ändå rätt lugn. På söndagkväll ringde vi ändock till 1177 för att få lite trygga besked eftersom det börjat sticka och ila med jämna mellanrum ned mot blygdbenet. Sköterskan tyckte vi skulle kontakta kvinnokliniken igår (måndag) för säkerhetsskull. De ordnade akuttid för ultraljud och några timmar senare satt vi helt uppgivna i undersökningsrummet, då det bekräftats att lillknärten stannat av i utvecklingen i vecka 8 (jag var i v12). Nu fasar jag för processen att stöta ut allt. Vaknade tidigt nu på morgonen med riktiga smärtor och känner bara uppgivenhet för att fira min födelsedag på det här viset. Dock har vi framtidstro och är glada att det gick att bli gravida (det tog 1,5år att få plus på stickan). Nu önskar jag mig en liten i början på nästa år istället, och jag önskar innerligt att det kommer gå bra för er! Kram till er allihopa!

  • Gideona

    Ja, det dröjde så pass länge innan kroppen sa till. Det som är mest irriterande är just den långa tiden emellan - varför kunde det inte stötts ut för 4v sen? Men men, det ligger bortom vår kontroll dessvärre. Nu gäller det att hitta kraft och positiv energi hos varandra och i sin när omgivning. Sen på't igen. Kram till dig!

  • Gideona
    Anonym (Väntan) skrev 2016-05-06 20:56:13 följande:

    Blev skrapas idag, så nu är det äntligen över.


    Kram till dig! <3 Förstår att det känns tungt, även om det inte var planerat. Den fysiska påfrestningen är inte att leka med heller.

    Jag ska på återbesök i veckan för att se om allt kommit ut (det kändes åtminstone så i torsdags, hujedamej vad inåt skogen ont det gjorde!)


Svar på tråden Fler än jag som går och väntar på missfallet?