Vilken är den viktigaste feministiska frågan?

Du är säkert en jättetrevlig antifeminist, men i ett "bredare" samtal över en öl (1) är det väl lika möjligt att jag hade förvånat dig? Det är också lustigt, men jag uppfattar det ju snarare som att det är antifeministerna som bär (2) offerkoftan!

Eftersom det bara är fåtalet män som har engagerat sig i feministiska frågor, vet jag inte (3) varför du förväntar dig att feminister ska driva antifeministiska frågor. Men så här tänker jag: Eftersom feminister är feminister för att de förstår kvinnor som strukturellt underordnade män, och eftersom feminism förstås som en "rörelse"* (citationstecken här för att inte förvirra Progressiv) för (4) kvinnans jämställdhet med mannen och inte tvärtom, är det på ett sätt självklart att sakfrågor som politiskt engagerade feminister driver kanske - jag säger kanske - är primärt fokuserade på frågor där kvinnor (inte män) förfördelas eller far illa. (5) Medge att det inte är särskilt märkligt, om en grupp driver sina egna frågor?

Nu menar jag dock inte att feminister är en enhetlig grupp - eller att feminismen är en rörelse. Jag tror ändå att du förstår hur jag menar. De flesta feminister är inte politiskt engagerade i den bemärkelsen att de faktiskt aktivt driver sakfrågor eller är anslutna till någon organiserad grupp som gör det. Men om det är någonting som faktiskt förenar en hel del feminister, är det en vilja att föra ett kritiskt teoretiskt samtal, ifrågasätta föreställningar om kön, och förändra destruktiva könsnormer. Det kan man säga är ett arbete som var och en driver i det privata, och många även i det professionella. Feministiska föräldrar gör det i sitt föräldraskap. Feministiska akademiker med genusperspektiv gör det i sin forskning. Feministiska lärare gör det i sin undervisning (det ingår t o m i deras uppdrag, så inte ens antifeministiska lärare kan svära sig fria från det). Feministiska skribenter gör det i sina texter. Med flera, med mera. På sikt skapar det en större medvetenhet och ett kritiskt tänkande hos de uppväxande generationerna, och DET innebär en rörelse, som kommer att förändra världen till en bättre, mer jämställd plats, för alla. De mansrelaterade frågorna följer med av bara farten, eftersom könsnormer påverkar alla, och eftersom det inte går att skapa jämställdhet utan att det blir jämställt för ALLA.

* Wikipedia beskriver feminismen som "en samling rörelser och ideologier", men det jag tycker är vilseledande är att det får det att framstå som organiserade grupper av människor, vilket det givetvis KAN vara, men inte alls behöver vara. De flesta som kallar sig feminister gör det bara för att de har feministiska åsikter, inte för att de är medlemmar i någon grupp.  

Nej, det kan du säkert inte, alltså "Med flertalet feminister kan man t.ex inte diskutera kvinnors eget ansvar för karriärval, uttag av föräldraledighet eller för att köpa rosa kläder och saker till sina små prinsessor".

Men så tycks du vara helt omedveten om din roll i den diskussionen.

Just det här med rosa kläder tycks vara ytterligare en av antifeministerna mest omhuldade farfallossymboler.

Min uppfattning är att feminister inte lägger samma symbolvärde i färgen rosa som du - utan att de mer vill att deras barn inte ska styras mot ett klädfärgval av uppfattningar om vad som är passande för tjejer respektive pojkar.

Själv tycker jag att på en generell nivå att det är intressant att det finns så många beröringspunkter mellan antifeminismen och främlingsfientligheten. Jag såg nyss en tråd där någon menar att man nästan inte kan prata svenska utan att kallas rasist eller bära ett kors. 

Tja, det måste vara ett tungt kors ni måste bära när ni väljer ut enstaka exempel och försöker göra dem allmängiltiga, minst lika tungt ur offerperspektivet som det väger lätt intellektuellt.

Du har ställt en fråga i den här tråden: Vilken är den viktigaste feministiska frågan. Den har du inte besvarat men däremot har du inget emot att kopiera några obegripliga rader om "kuk mellan benen" från något FL-inlägg som ett exempel på hur elaka feminister är mot oss män. Vi kan gärna diskutera ditt enskilda exempel fast då måste du länka. Min erfarenhet är att de allra flesta antifeminister är på tok för snarstuckna för att man ska ta deras tolkning för given.

Men generellt så ändrar jag vare sig min uppfattning om att man kan prata svenska i Sverige eller bära kors utan att kallas rasist eller min uppfattning om feminismen utifrån ett inlägg på FL. Jag pysslar inte med offerrollsodling. Den sortens aktivitet slutar alltid med missväxt.

Jag är för övrigt inte feminist alls, så förstår inte vem du försöker övertyga där.

Vad gör Fanny Åström till en "framstående" feminist, och vilka kriterier har du för att avgöra vem som är en framstående feminist?

Du har inte förstått. Jag tror att du något skulle höja dina förutsättningar att förstå om du kunde komma tillrätta med det där verbala "svammel"-ticset du har.

Så här skrev jag: "Min uppfattning är att feminister inte lägger samma symbolvärde i färgen rosa som du - utan att de mer vill att deras barn inte ska styras mot ett klädfärgval av uppfattningar om vad som är passande för tjejer respektive pojkar"

Jag har ingen uppfattning om dina studier av beteendet i barnklädersbutiker. Själv har jag handlat rätt mycket med mina barn och ser kanske lite andra saker än du gör.

Vad gäller din oförmåga att förstå att jämställdhet måste inkludera såväl män som kvinnor för att det ska vara jämställdhet så finns det en lustig parallell till detta.

I Orwells "Animal Farm" försöker de smarta grisarna lura de mindre begåvade djuren med frasen "All animals are equal but some animals are more equal than others" för att få förmåner och makt.

Även de mindre begåvade djuren känner emellertid på sig att det är något som inte stämmer. Det fanns inga antifeminister i den boken, de hade säkert slukat argumentet med hull och hår

Jag blir så utmattad av den här sortens blinda antifeminism eller uppenbara vilja att missförstå, att jag inte ens orkar formulera ett svar. Kan du inte läsa mitt inlägg igen och försöka göra en välvillig tolkning? Jag tror inte att du är ointelligent, så det borde gå. Försök att förstå vad jämställdhet innebär, och varför jämställdhet i praktiken ("riktig jämställdhet" för att parafrasera Progressiv) alltid är jämställdhet för alla, oavsett från vilket håll man betraktar den? Du kanske inser orimligheten i att förvänta sig att alla rörelser (grupper, organisationer, whatever) ska driva allas frågor? Försök att själv komma på några organisationer som driver "sina" frågor, så ska du se att du lyckas.

Och bara f y i: män är inte en svag grupp i samhället. Män är fullt kompetenta att driva sina egna frågor utan att sätta sitt hopp till feminismen.

Förr i tiden? Menar du när kvinnor inte hade rösträtt eller vad? 

Och angående att männen behöver 30% mer mat ( var fan har du fått det ifrån? ) så absolut. Om männen äter 30% mindre så skiter jag i att använda mensskydd. Skulle det kännas ok? 

Självmord hos män? Jag letar men hittar faktiskt ingen statistik om att männen är överrepresenterade i Sverige. 

Igår redovisade man en undersökning som visade att andelen män som lagar mat i hemmet har ökat kraftigt.

Det är just sådant som är en del av det som är den viktigaste feministiska frågan, tycker jag. Det fanns en tid när det var omanligt att skjuta en barnvagn framför sig, en tid när det var otänkbart att en man skulle vara hemma med ett litet barn medan hustrun arbetade, en tid när det var omanligt att laga mat till familjen.

Det är vilka roller vi tar för givna i vardagen som är den viktigaste feministiska frågan, och att ifrågasätta om dessa verkligen är givna av gud fader DNA.

Jo, jag förstod att för dig är det viktigast att vi har en könsneutral lagstiftning när du upprördes att termen grov kvinnofridskränkning existerar utan motsvarigheten grov mansfridskränkning, trots att straffvärdet är detsamma oavsett.

Som jag ser det är du en petimeter i debatten kring jämställdhet och det spelar alltså ingen roll för dig om män i större utsträckning ser det som självklart att laga mat eller ta hand om sina barn.

Det finns ett bortskämt småaktigt drag hos antifeminismen som ur mitt perspektiv gör den relativt disparata åsiktsriktningen rätt osympatisk, bildligt talat så påminner antifeminismen om ett barn som blivit vuxet men där beteendet att jämföra storlekar på glassportioner förstärkts så till den milda grad att behovet att alltid få känna sig förfördelad blivit det mest framträdande personlighetsdraget.

För mig som pappa är det mindre viktigt vad jag säger om jämställdhet till mina barn och mer hur jag agerar i vardagen - som med vab, som med matlagning, som med föräldraledighet.

Du skriver "Vad spelar det för roll hur enskilda par väljer att fördela arbetet i hemmet?".

Det spelar roll om Göteborgs universitet genomför en undersökning där det framgår att andelen män som lagar mat i hemmet fördubblats på 20 år, det spelar roll ur ett flertal perspektiv, bland annat ur ett jämställdhetsperspektiv.

Att du inte förstår det beror på ett du är antifeminist.

Problemet tär som jag ser det i vanlig ordning att du letar exempel. Ser du till lagstiftningen så är den självklart inte diskriminerande även om man kan hitta ett eller annat exempel där man gör skillnad. Vi har t ex abortlagstiftningen som avser kvinnor och vi män nämns förmodligen inte trots att en och annan menar att det är ojämställt att inte även män kan få bestämma om det ska få bli ett barn eller inte.

Jag är inte särskilt intresserad av den typen av tjafs utan mer hur det ser ut och då generellt. Det är inte intressant att du fixar frukost fyra gånger av fem men om man gör en större undersökning som skulle visa att män står för frukostbestyren inom familjen till 80 procent medan kvinnor bara står för 20 procent.

Då blir det intressant. Då kan man antingen göra som du och begränsa sig till den egna familjen och konstatera "Jamen, det är ju så här vi gör" eller också kan man lyfta blicken och ställa frågan varför det förhåller sig så.

Min uppfattning är att skälet till att vi faktiskt har ett så jämställd land som Sverige trots allt är just kan sökas i ifrågasättandet av att allt alltid en gång för alla är givet och att alla alltid måste göra som de alltid har gjort.

Om du drömmer eller inte kan jag rimligen inte har några synpunkter på, jag antar att du syftar på att du pratar i nattmössan och det kan jag väl hålla med om at du stundtals gör.

Men kanske inte just med dina exempel med folkhögskolan eller med lagstiftningen. Jag tycker du har rätt men anser inte att det är lika betydelsefullt som du.

Men jag uppskattar komiken i deras slogan: "KVINNOFOLKHO?GSKOLAN A?R EN FOLKHO?GSKOLA MED INRIKTNING MOT SAMHA?LLSFO?RA?NDRING MOT EN DEMOKRATI DA?R MA?NNISKOR HAR LIKA VA?RDE"

Hm, mitt svar togs visst bort och jag som ansträngde mig för att vara snäll. Tyvärr funkar det inte för mig att se vad som stod  i de inlägg jag får borttagna eftersom jag aldrig får en kopia på inlägget jag skrev.

Jag gör ett nytt försök. Nej, jag menar på allvar att det redan existerar en hyfsat jämställd lagstiftning som faktiskt i mångt och mycket har vuxit fram tack vara feminismen.

Ditt fokus är att det ska bli millimeterrättvist så att brott som grov kvinnofridskränkning ska motsvaras av grov mansfridskränkning, det är inte mitt fokus - skulle jag överhuvudtaget ha någon synpunkt så skulle jag förmodligen tycka att man kan nöja sig med fridskränkning.

Men jag är intresserad av innehållet inte bara ramverket och dessutom av sådant som inte omfattas av ramverket. Det innebär inte att jag är intresserad av din redogörelse för dina frukostbestyr - men däremot anser jag att det är intressant med det generella, som att andelen män som lagar mat i hemmet har fördubblats på 20 år.

Som jag ser det är det två diametralt skilda synsätt som möts i vår "dialog". Du kokar ner trenden med mäns matlagning i hemmet på individnivå och påstår att det det bara handlar om vad man kommer överens om i hemmet medan jag ställer frågan "Varför?".

Jag kan förresten svara på frågan. Jag anser att det beror på feminismens inflytande, generella värderingtar har en tendens att påverka individers handlingar och tänkesätt