• Anonym (Tjej)

    Träffat äldre man. Är rädd för vad folk ska säga...

    Hejsan!

    Första gången jag skriver en tråd här men känner verkligen att jag behöver lite hjälp, eller råd kanske.

    Det är så att jag är en tjej på 20 och jag har träffat en man på 45. Det skiljer ju alltså ett par år emellan oss. Vi har träffats i ett år nu och jag tycker om honom jättemycket verkligen, jag är hur kär som helst i honom och han är världens finaste. Jag vet att han känner samma sak för mig.  

    Jag är dock orolig över vad folk runtomkring ska säga eller rättare sagt familj och vänner. Jag vet ju att folk på stan t.ex. kollar och har sagt saker men det bryr jag mig inte om längre. 

    Jag är lite rädd för vad mina föräldrar ska tycka, jag vill att dom ska gilla honom och acceptera honom. För han är verkligen en bra man men jag är rädd att dom ska säga att han bara vill ha mig för en sak eller att han utnyttjar mig. Vilket han verkligen inte gör, eller att folk ska tro att jag bara är ute efter pengar. För så är det inte, hur kan det vara så svårt för folk att förstå att vi helt enkelt tycker om varandra, är det verkligen så svårt..? 

    Hur skulle du reagera om din dotter kom hem med en man som är betydligt äldre::? Hur skulle du reagera om din vän på 45 träffat en tjej på 20? 

    Jag ska på middag hos min pappa idag och dom vet att jag har en kille men inte att han är just 45 för det har jag inte vågat säga. Jag funderar alltså på att ta med honom hem och presentera honom för dom idag men ja... Han är också rädd för vad dom ska säga och tycka. 

    Jag vill verkligen vara med honom, han är verkligen fin på alla sätt och har aldrig behandlat mig dåligt. Känns hela tiden som jag måste förklara att han är en bra man, att mina nära och kära inte skulle lite på mitt omdöme. 

    Förlåt om det blev lite rörigt men hoppas ni förstår :)

  • Svar på tråden Träffat äldre man. Är rädd för vad folk ska säga...
  • Anonym (Tjej)

    Tack för era svar. 

    Jag förstår ju att man som förälder kan bli orolig. Men om dom träffas och märker att han faktiskt är en vettig kille, skulle man inte kunna tänka om då? Sen att han skulle ha någon störning eller omogen stämmer inte. Eller att jag skulle ha några såkallade daddy issues är också fel, för det har jag inte. 

    Vad är problemet om han är en reko kille och vi är schyssta mot varandra? Jag är inte ett barn, jag ser inte ut som ett eller beter mig som ett. 

  • Anonym (Tjej)
    Anonym (icke sa Nicke) skrev 2016-05-04 11:09:35 följande:
    Mycket beror ju på vad det är för man. Som mamma hade jag undrat, faktiskt, varför han inte söker sig till en mer jämställd kvinna med livserfarenhet liknande hans egen. Dvs arbetat i 25 år (herregud, han började jobba fem år innan du var född). Men jag skulle nog ha svårt att se en 45-årig man som min dotters jämlike. Och jag hade känt mig väldigt obekväm i hans sällskap. Jag menar: Han är en vuxen man och du är visseligen myndig men helt vuxen är du inte.

    Jag hade inte kunnat förbjuda min dotter att träffa sin 45-åring. Och jag hade inte varit öppet ogillande av hänsyn till min dotter. Men glad hade jag verkligen inte varit. Så var beredd på tårar från mamma och ilska från pappa. Det går över. Förhoppningsvis.
    Man kan ju inte rå för vem man faller för. Han sökte ju inte sig till mig för att jag var ung. Vi råkade hamna bredvid varandra ute en kväll och började prata och fattade tycke för varandra nästan direkt. Sen vad spelar det för roll om han har mer livserfarenhet än jag? Vi kan ju lära oss saker av varandra. Jag känner att vi får mycket i utbyte av varandra. 

    Jag är rädd att det kommer bli så, att mina föräldrar blir besvikna och då vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill ju vara med honom och kommer fortsätta träffa honom även om dom inte gillar det men jag skulle ju bli väldigt ledsen också. 
    Anonym (Sirap) skrev 2016-05-04 11:10:27 följande:
    Det var inte så länge sedan du slutade gymnasiet eller hur? Du har knappt någon livserfarenhet alls medan han har samma som dina föräldrar. Tydligen har du "daddy issues" eftersom du fallit för någon som är i samma ålder som din far. Det är liksom ett av tecknen på det.

    MEN för min del är det helt OK att ni fortsätter att träffas, flyttar ihop och skaffar barn. Du är ju inte min dotter. Har han barn sedan innan förresten? Det kan ju också påverka hur dina föräldrar ser på det.
    Inte särskilt längesedan jag slutade gymnasiet nej, men vad gör det för skada? Att jag inte haft någon livserfarenhet som han haft. Varför är det ett problem? 

    Jag drar ju mig inte till honom för att han är äldre utan för att han är just han, så det är inte så att jag söker mig till fadersfigurer. 

    Han har inga barn sedan innan. Jag vill ju verkligen vara med honom med allt vad det innebär, därför vill jag ju även att mina föräldrar ska acceptera honom..
  • Anonym (Tjej)
    Anonym (...) skrev 2016-05-04 11:22:54 följande:

    Hade du varit äldre än 20 kanske inte ålderskillnaden spelat någon roll men just det att du bara är 20 och bara var en tonåring när ni började dejta. Ingen vettig man på 45 hänger med en så ung.. Man kan jämföra det med att han skulle hänga med en jämnårig som var efterbliven..


    Men jag vet ju att han är vettig? Folk runtomkrig honom vet att han är vettig. Han är inte dum i huvudet på något sätt, tvärtom. 
    Anonym (icke sa Nicke) skrev 2016-05-04 11:24:16 följande:
    Ibland får man göra saker mot sina föräldrars vilja. Då får du helt enkelt stå på dig. Utan att bli arg och besviken. Utan att säga "Jaha, vill ni inte ha med honom att göra så behöver ni inte träffa mig heller", osv. Det är bara barnsligt. Om du verkligen är seriös i detta, och han med, så låt det ta tid och pracka inte på dina föräldrar att de måste minsann acceptera. Träffa dina föräldrar utan honom i så fall. Tids nog blir de tvungna att förstå att detta är nog på riktigt ändå.
    Är nog en bra idé. Kanske var dumt tänkt att jag skulle bara ta med honom på middag bara så där.. Dom lär ju förstå tids nog att vi är seriösa, för det är vi. Jag vet att detta inte är någon såkallad fas för mig.
    Anonym (Sirap) skrev 2016-05-04 11:25:43 följande:
    Du söker dig inte medvetet till en fadersfigur nej, men kanske det faktiskt var det som gjorde att du föll för honom trots att du inte vet det.

    Han har inte barn alltså. Hur kommer det sig? Har han inte velat ha barn innan eller har han varit singel väldigt länge? Det är ju bra för dig, att slippa bonusbarn, men lite konstigt.

    Klart att ni ska fortsätta träffas om ni båda vill. Det kan ni ju göra även om dina föräldrar inte gillar er relation.
    Ja, jag vet inte. Men skulle det vara något fel isåfall? Min pappa har varit närvarande hela mitt liv så varför skulle jag söka mig till en fadersfigur.

    Varför han inte har några barn är för att han satsat på sitt jobb mycket och rest. Jag tycker inte det är särskilt konstigt egentligen, vissa vill ha barn, andra inte. 

  • Anonym (Tjej)
    Anonym (Sirap) skrev 2016-05-04 11:30:25 följande:

    Jag antar att ni kommer att skaffa barn ganska snabbt. Ju äldre pappa desto större risk för autism och liknande och det är ju bra om han inte är för gammal och skröplig när barnet tar studenten. Skaffar ni barn nu hinner han precis gå i pension. Om ni har tur kanske han kommer att hinna uppleva barn barn innan han fyller 90.

    Sådana tankar hade jag tänkt som mor om det gällt min dotter.


    Jag vet inte om vi kommer skaffa några barn alls, jag vet inte om jag vill det. Inte just nu iallafall. Det gör inget om jag inte får barn med honom, det är inte min prioritet. Vi bor ju inte ens ihop så jag känner att hela barngrejen är lite tidigt, även fast han är såpass ''gammal''. 
Svar på tråden Träffat äldre man. Är rädd för vad folk ska säga...