Tänk er för om ni vill gå miste om lyxen och komforten för att få barn.

Jag är mest förundrad över hur föräldrar som endast har sina barn på halvtid pga separation ändå låter mormor el liknande hämta minst en dag/vecka föräldern bar sitt barn för att annat är viktigare än barnet. Har ett exempel från min arbetsplats och fattar det inte alls. Om man bara träffar sitt barn varannan vecka hur kan man då inte vilja spendera så mycket tid man bara får med sitt barn? Jag tror att dagens föräldrar ofta är lite äldre och bortskämda med egentid vilket vi som fick barn tidigt inte var.

Jag känner inte alls igen att man hjälptes åt. Vi såg till att en av oss började arbeta tidigt och den andra sent för att barnen inte skulle ha 50-timmarsveckor på dagis, som dessutom hade kostat en förmögenhet.

När man kom hem fick man laga mat, tvtta, städa, läsa läxor och natta barnen med sagor efter kvällsbadet. På helgerna var det utflykter till skidbackar, skridskoskola, man byggde kojor och var i skogen eller cyklade och badade när det var soliga dagar. Alltid lunch med som man hade förberett hemma.

Vi klarade allt själva utan att anse oss bli utmattade och ha behov av sjukskrivning. Livet var hårt men villkoren för att ha det bra är att man kämpar för det. Annars blir man utan.