Ge upp sina drömmar för sin partner

Först en kommentar till övriga i tråden: Ingenstans har TS skrivit att hen skulle vara en kvinna och partnern en man. (Tvärtom var hen ganska noga med att inte skriva ut sådana detaljer, så vi kan väl försöka respektera det?)

Till TS: Självklart ska du följa dina drömmar, det är en alldeles för stor uppoffring att låta bli. Och som många redan skrivit så lär förhållandet bli lidande i slutänden ändå eftersom du inte kommer att må bra. Din partner kanske inte har egna drömmar och inte förstår, eller så lever hen kanske sitt drömliv redan - småstadslivet. Ni verkar vilja ha ut helt olika saker av livet i alla fall. Kanske kan ni pussla ihop det på något sätt, eller så glider ni isär. Men det är viktigt att ni båda gör det som känns rätt för var och en av er. Även om det betyder att förhållandet tar slut. Du vill inte sitta om 10 år och ångra att du lever ett annat liv än det du velat ha - särskilt som du är en ambitiös person så kommer det bli jättejobbigt för dig att leva med, du är redan nu missnöjd med att du slösat två år på att vela, tänk hur du kommer känna om 5 år om du inte gjorde din examen? Nej, det tror jag inte din personlighet kommer ha så lätt med alls. Åk och plugga! Det är ju hur tydligt som helst att det är det du verkligen vill (och det är bra!). Din partner kan flytta med dig, ni kan ha distansförhållande, ni kan pendla varsin helg i månaden (så har du ett par helger till studentlivet där också), din partner kan ta en inneboende om hyran blir för hög, osv. Finns lösningar om hen också är villig att göra en insats för att du ska bli lycklig och att ni ska fortsätta vara tillsammans. Men om det bara är du som ska offra dig så blir det svårt. Sedan är ju frågan hur ni gör senare. Det låter på dig som att du vill bo i en större stad (där vännerna och jobben finns), och din partner verkar ju trivas bäst där ni bor nu. Har ni pratat om sådant? Framtidsplaner osv.

Sätt er ner och prata igenom detta och gör en plan tillsammans!

Sant. Sånt brukar jag annars vara uppmärksam på... Bah. Bättre kan jag. :-/ Sorry, TS.

Om hen verkligen älskar dig, låter hen dig fullfölja dina drömmar. Berätta för hen att du älskar hen, men att utbildningen är viktig för dig och poängtera att även hen såklart är viktig men att detta handlar om en kort period i livet och att ni kan få det att fungera under denna korta period, om hen älskar dig och faktiskt vill få det att fungera.

Berätta att du önskar stöd, att hen bör finnas där för dig, att ni tillsammans kan klara detta och att man måste få fullfölja sina drömmar. Man lever ju bara en gång?

Jag tycker absolut inte att du ska strunta i att fullfölja din utbildning. Det är bara extremt korkat av dig. Hen är inte klok om hen inte stöttar dig i ditt beslut! Det handlar inte om en evighet? Eller hur? Många par bor längre ifrån varandra och har ett väl fungerande distansförhållande under flera år. Kan de - kan ni!

Men ge inte upp din dröm!

Jag ska se till att vi sätter och ned och diskuterar detta en sista gång. Jag kommer att förlora ännu mer tid nu till VT17 också då jag behöver vänta till nästa hösttermin för att gå det jag vill gå, där jag vill läsa. Ångest.

Får helt enkelt förklara att jag inte vill förlora hen men att framtiden är otroligt viktig och detta är inte livet jag nöjer mig med, och att jag får lov att vara "egoistisk" (så som hen kallar mig), tills jag är redo att starta min karriär.

Men en fördel i det hela är, eftersom att endast en av mina kurser finns på orten som ligger ganska nära här så har jag läst upp den till kandidatnivå, så nu är det bara att tuffa på tills jag kan ta ut examen.

det där får mina varnings klockor att ringa, det låter väldigt manipulerande

1,5 timme är väl inte långt? Det har jag i resväg till mitt förra jobb.

Om han är din stora kärlek här i livet så klarar ert förhållande av att du studerar och flyttar. Ge aldrig upp dina drömmar för en man! Din lycka och utbildning är för alltid ett förhållande kan man aldrig garantera. Jag lämnade min stora kärlek för att studera utomlands och ångrar inte det en sekund. (20 år senare bor jag fortfarande kvar)

Alltså, kan du inte veckopendla? Och komma hem på helgerna?
Min sambo jobbar inom bygg och ligger borta mån-tors varje vecka. Funkar hur fint som helst, då har vi 3 ungar också.

Vill bara flika in att det faktiskt finns utbildningar med kvällsmoment. Som ensamstående föräldrar kan det gå att byta till sig motsvarande moment på dagtid, men det är inte alls säkert.
På min utbildning fanns det kurser som gick 18-20 måndag kväll. Kunde man inte den tiden fick man låta bli att läsa kursen öht. Det ingick också praktiska moment med heldags-labb 9-21 eller halvdagslabb som antingen var 8-14 eller 14-20. Det var svårt att få labbtid så de behövde nyttjas så länge för alla skulle få labba.

Jag har en gång tackat nej till ett erbjudande om att jobba utomlands i ett halvår. Jag blev inte förbjuden men min man var helt klart ovillig till detta. Hade det varit en "vanlig" situation hade jag åkt ändå, men min man hade flyttat till mig från ett annat land bara några månader tidigare så därför valde jag att lyssna på honom.

Jag tycker du ska göra som du vill - risken är att du blir bitter annars.

(Jag kan vara bitter över att det här kom på fel tid och att jag därför inte kunde åka, men jag är inte bitter på min man)

Jag förstår ärligt talat inte problemet. 

Jag är mycket målinriktad och ambitiös, nöjer mig inte ned något annat än drömjobben och tar ingen halvdan utbildning 'bara för att'. 

Då är det ju inga problem att pendla till utbildningen.

Men jag tror du har andra problem. Du verkar ha flyttat till ett ställe där du inte känner någon och du har en oförstående pojkvän. Du vill inte leva det liv du lever idag. Tycker faktiskt du borde insett detta problem redan i förväg i och med att du valt en pojkvän som, enligt dig:  trivs med jobb, hund, småstadsliv med en vanlig låg lön.

Hur går era tankar angående framtiden? Pratar ni om framtida jobb och familjebildning, om var ni vill bo osv?

Jag hade gjort samma val som du gjorde i den situationen, för jag hade känt mig som en skitstövel annars.

Ok.

Finns tyvärr inga enkla genvägar, du får helt enkelt göra ett svårt val, din relation eller dina studier. Jag skulle välja studierna...

Folk här har verkligen problem med restiden. Ambition betyder inte att man vill pendla bort sitt liv. Ambition är snarare att göra allt man kan för att minimera restiden.