Varför skaffa barn tätt för att sätta syskon på förskolan

Jag undrar lite över den bristande empatin hos folk i allmänhet...

JAG förstår inte att andra kan (sätt in valfri sak). Har ni på riktigt så svårt att förstå andras val när de inte stämmer med era egna? Jag skulle inte göra en mängd saker det betyder inte att jag INTE förstår varför andra gör andra val än mig.

Vansinnigt vad JAG-centrerat detta land är. Tänk utanför er själva och se att allt inte kretsar kring er. Alla är olika och har olika förutsättningar.

Man borde avstå från att skaffa barn om man anser att man behöver egentid, utan barn, då man är ledig och gör vad man vill, och inte anser att det är lyx att man är två föräldrar som delar på ansvaret, utan anser att man behöver mer avlastning än så.

På vilket sätt är vi dåliga föräldrar för att vi nyttjar dagis 6 h/dag? Är man sinnessjuk då? Ska jag ringa sjukvården o säga att : hej vi är två heltidsarbetande föräldrar som har barnen på dagis 6h om dagen ibland tar vi en semesterdag för att vila och då har vi fortfarande 6 h dagis. I övrig tid umgås vi precis som vilken familj som helst". Vilken hjälp får vi då?

Nä, jag ser oss verkligen som en mönsterfamilj som jobbar heltid o klarar så korta dagistider. Och detta för att vi är smarta som konsekvent nyttjar 30 h/v av dagis

Jag var hemma med min mamma tills jag som 6,5 år började lekis. Jag har alltid haft det svårt att vara en del i gruppen och ofta varit själv eller med en person åt gången.

Men jag vet inte om det är mitt sätt att vara eller om det var för att jag aldrig fick chansen att vara en del av en grupp som liten.

Men för mig var det viktigt att barnen fick vara sociala på fsk. Äldsta dottern började fsk som 18-månaders och älskade att vara med kompisar. När lillasyster kom var hon 23 mån och fixa vara 15 h på fsk. Hon var ofta arg och ledsen när jag hämtade. Hon ville vara kvar och leka.

Har man barnet 15h påfsk har man ändå mååånga timmar tillsammans.

Nu var stora dottern så liten att jag kunde lock med annat hemma och ledsenheten gick snart över. Hade hon varit 3-4 år då hade det varit svårare och hon behövde ännu mer sina kompisar.

Mammor och pappor kan göra mycket hemma för att stimulera sina barn. Men en grupp jämnåriga lekkamrater kan de aldrig vara.

Ja men vi klarar oss ju utmärkt om vi får dessa dagistimmar. Vi jobbar bägge heltid men klarar ändå att ha så korta veckor, men ibland behöver vi vara lediga för att vila och då lämnar vi ändå till dagis. När vi får nästa barn vill vi även då ha 30h/ v för att sedan orka vara de superföräldrar som vi faktiskt är

Det beror på ur vems perspektiv man ser det. Barnets eller förälderns.

Jag har jobbat i förskolan i många år och jag kommer vara hemma så länge det bara går (för mitt barns skull)
Jag vill verkligen inte att mitt barn ska börja på förskolan överhuvudtaget, men det alternativet finns knappt nu.

Situationerna på förskolorna är INTE bra, oavsett vilken bild föräldrarna har (mitt barn trivs så bra på förskolan, hon gråter när jag hämtar, han älskar sina fröknar, barngrupperna är små)

Tyvärr, det är bara en falsk bild. Jag har jobbat på flera förskolor och det är samma.

Istället för att vara hemma med mamma eller pappa (eller någon annan släkting/vän) så ska barnet slåss om uppmärksamheten med minst 3-4 andra barn om en vuxen? I vilken värld är det ett bättre alternativ?

Alla barn är inte små änglar. De finns barn med diagnoser som bara slåss. Det finns barn utan diagnoser som bara slåss. Ditt barn kommer antingen bli utsatt för det eller utsätta andra barn för detsamma. I dagens samhälle kommer ingen undan att bli slagen/kränkt av andra. Tyvärr. Och varken förskolorna eller skolorna har kompetens nog för att kunna hantera de situationerna. Föräldrarna har ofta liknande problematik och blundar givetvis för hjälpen som erbjuds.

Jag har skolat in barn som varken kan gå eller äta själva. Ett så litet barn behöver en förälder, inte stimulans av lekkamrater.
(Barn i 1-2 års-åldern leker väldigt sällan med varandra för övrigt )

Folk är så jävla blinda. Testa att jobba på förskola så kommer ni troligtvis ha samma uppfattning som jag.

Jag älskade verkligen att jobba med barn. Det är underbara små varelser som ger otroligt mycket glädje. Och jag var en uppskattad pedagog.

Men väldigt få kan jobba i den miljön och må bra. De flesta av mina kollegor blev sjukskrivna pga av stress/utbrändhet. Vi andra var ständigt sjuka för att ja, barn smittar med alla sjukdomar. Då måste det in vikarier och då klagas det över att det är så många olika vikarier.

Jag har aldrig ångrat att jag sa upp mig mig.

Men det kanske är jättemånga här som jobbat inom förskolevärlden och har en helt annan uppfattning än jag. Må så vara. Så här kände jag och många kollegor med mig.

Mina pojkar älskar sin förskola. De fyllde precis två och det blir ofta gnäll på lördagarna eftersom de inte får gå då. Jag är övertygad om att det inte bara är mina barn som trivs på förskolan. Varför är man en dålig förälder om man låter barnen vara på en plats de tycker om att vara på? 

Trivs inte barnen hemma då menar du ?
Skulle dom ta skada av att vara hemma istället ?

Nä 6 h /dag är INTE mycket. I synnerhet inte om bägge jobbar heltid utan det är exemplariskt. Det enda vi gör "fel" är att vi har semester ibland/ jobbar korta dagar men ändå nyttjar dagis. Detta för att vi ska vara så bra föräldrar som möjligt och orka hitta på saker. Självklart har vi råd att gå ner i arbetstid men vi gillar våra jobb. Allt är i perfekt balans faktiskt förutom att vi inte har någon som kan avlasta. Jag ser oss som mönstermedborgare då vi lyckas jobba så duktigt samtidigt som vi har så extremkorta dagar. All annan tid gör vi som sagt normala saker som utflykter, träffar vänner med barn, är ute i skogen, biblioteket etc 
Och allt detta orkar vi bara för att vi är smarta nog att inse att man behöver vila ibland.

Tror att du är avundsjuk för att du inte fått en lika perfekt balans som vi!

Nu har jag shoppat lite och ska faktiskt jobba någon timme innan lite vila, sen hämtar jag på dagis vid 14.30 :) Till helgen blir det massa skoj och aktiviteter och god hemlagad mat. Vet du varför vi orkar med allt det? Jo för att vi valde att inte köra slut på oss fullständigt under veckan! Det du!

Nej de skulle inte ta skada men de tar inte skada av att vara på förskolan heller och det är bättre för familjen som helhet. Förskolan är dessutom en bra förberedelse för skolan. Där är grupperna ännu större och jag tror det är bra att ha lite skinn på näsan innan man börjar där.