Svärföräldrarna...
Idag var det dags igen... Svärmor har planerat inför en sommarfika, ända sedan i julas (något hon gör varje år)
Pang - så fick vi ett datum: "välkomna på fika, osv den och den tiden"... Inget: "när passar det er?"
"Vad tycker ni?" utan, en ren och skär order:
"Fika kl 12:00, plats, datum, ta med er..."
Då vi redan hade gjort upp planer så svarade vi snabbt att vi inte kunde. Då spårar allt ur och hon ringer min sambo och skäller ut honom (?!) för att "ni vill / kan ju ALDRIG träffas!!" varpå en het ordväxling uppstår. Jag hör hur min sambo höjer rösten och säger något i stil med att: "men snälla mamma, jag har ju en egen familj nu. Jag kan inte springa och träffa er hela tiden. Jag hinner knappt vara med min egen familj och mina egna vänner längre"
Sedan kommer hans pappa:
"16-17 juli, vad gör ni då? Jag tänkte att vi skulle städa mitt garage samt göra i ordning köket inför att nytt golv ska läggas"
Jag blev helt mållös... Det tar aldrig stopp...
Snacka om gränslösa.
Bra svarat av din man.
Krävs bara tydliga gränser. Även om det är tråkigt att de ska behövas alls.
Jag hade svarat pappan övertydligt:
Men pappa, mitt i sommaren så vill jag faktiskt njuta av min fritid tillsammans med min familj. Städa garaget får du faktiskt göra själv. Be mamma hjälpa dig, det är ju hennes garage också.
Det kommer att bli följder, men sätter ni inte ned foten nu kommer det bara bli värre.
Jag har fått lov att sätta gränser för min mamma. Hon har själv knappt några alls så det har varit absolut nödvändigt.
Pikar kan fortfarande komma och då biter jag direkt tillbaka, annars blir det gradvis värre. Jag vet hur jobbigt det kan vara.
Försöker få henne att inse att vi behöver vara överens om att vi inte alltid är överens och att respektera detta.
Maken tål henne bara i kortare stunder, en middag eller fika då och då. Gemensamma resor eller övernattningar är helt uteslutet. Skulle mina föräldrar be om städhjälp skulle jag skicka nummer till en jättebra städfirma och tipsa om RUT.
Ibland har en del människor svårt att förstår ens prioriteringar.
Svägerskan ringde här om veckan och ville ha min mans hjälp att dels hyra ett släp (som hon givetvis skulle betala för). Hon vågar nämligen inte köra med släp själv. Och så ville hon att han skulle köra till Ikea där hon skulle köpa en ny säng, han skulle hjälpa och bära, köra hem den, hjälpa att bära upp den och sedan returnera släpet. Vi sa nej och förklarade att vi just själva köpt en säng inklusive HEMKÖRNING och BÄRNING, Ikea har den tjänsten.Vi förklarade att vi prioriterar vår egen tid och våra egna ryggar högre än den tilläggskostnaden.
Men svägerskan tyckte det var för dyrt för henne och att min man borde ställa upp.
Helt sanslöst. Sur blev hon då han givetvis inte ställde upp.
Jag förstår verkligen inte hur människor kan skaffa sig saker de inte har råd eller tid och sedan räkna med andra människors hjälp?