• LHF

    När börja ta hänsyn till barnets vilja?

    Ess skrev 2016-05-23 09:37:38 följande:

    Eftersom mamman inte har samma chans att skjutsa så hade det blivit vh hos henne?
    Jag hade inte börjat dra i beondet nu, med tanke på att han utslaget bor nästan 50/50. Precis som du skriver så drar det så mycket med sig att han inte riktigt kan ta in det ännu. Då måste han ju va hos er även när pappan jobbar. Eftersom han är ledig mycket så antar jag att han jobbar borta eller i alla fall väldigt mycket när det är arbetstid. Då blir det ju du som får ansvaret för barnet under den perioden.
    Som sagt så hade jag låtit det va.


    TS här (kunde inte skriva anonymt helt plötsligt)

    Hur mycket barnet skulle vara hos henne vet jag inte. Hon jobbar skift så hon är ju ledig en del mitt i veckorna också men det blir såklart krångligt för henne att skjutsa. Hon skulle inte vara speciellt sugen på det.
    Att jag skulle få ta hand om barnet när min man jobbar har jag inga problem med. Jag har också ett barn sedan tidigare och barnen är mycket med varandra när han är här.

    Han har fler kompisar här (gångavstånd) än bara mitt barn, vilket också bidrar till att han vill vara här mer. Han säger att han vill gå i samma skola som mitt barn men det är inget vi "spinner vidare på" så att säga.
    Mest för att vi inte vill att han ska säga saker till sin mamma så hon blir upprörd.
  • LHF
    Anonym (ni flyttar) skrev 2016-05-23 09:45:09 följande:

    Ni skulle definitivt inte få boendet eftersom barnet är rotat där det bor nu. Det enda jag kan föreslå är att ni flyttar närmare barnet i så fall.


    Hade vi varit lika säkra på det som du är så hade min man såklart inte tänkt tanken på att stämma mamman på boendet.

    TR lyssnar såklart på barnets vilja också men än tror jag inte att hans mognad är tillräcklig för det. Kanske om ett par år, om han fortfarande vill flytta hit.

    Att flytta närmre barnet är inte ett alternativ. Han skulle inte kunna vara här mer för det iaf, eller hur tänkte du?
  • LHF
    Anonym (ni flyttar) skrev 2016-05-23 10:25:56 följande:
    Jag har en bekant, kvinna, som flyttade 6 mil norrut. Fadern tog över boendet. Nåt år senare stämde mamman honom på boendet. Tingsrätten sa direkt nej eftersom barnet var rotad, gick på dagis, skulle börja skolan till hösten osv osv osv. Så det är nog ganska lönlöst.

    Nej, tingsrätten lyssnar inte så mycket på barnet i den åldern. Men finns det missförhållanden hos ert barns mamma så kan detta väga in till fördel för pappan.
    Och för min mans kompis var det tvärtom.

    Nej i den här åldern lyssnar de nog inte så mkt på barnet. Därför jag skrev att vi kanske ska avvakta i några år, just för att barnet är så litet och kanske inte ens vill flytta om några år. Och om han inte vill det så låter vi det ju vara.

    Om inte barnet hade pratat så mycket om det så hade min man inte ens funderar i de här banorna.
  • LHF
    Anonym (?) skrev 2016-05-23 11:51:30 följande:

    Det finns ingen som helst möjlighet att mamman kan flytta nära er, eller? Det hade ju varit en annan möjlighet i så fall...


    Nej, det skulle hon aldrig vilja. Hon trivs bra där hon bor nu.
  • LHF
    Fånga dagen skrev 2016-05-23 12:12:26 följande:

    Tror det är klokt att tänka sig för noga här. Jag känner till en kille i samma ålder som plötsligt fick för sig att han ville bo med pappa vv istället för vh. Mycket på grund av pappans påtryckning framkom det senare. Det dröjde dock inte länge innan han hade ångrat sig. Han saknade sin andra familj, mamma, bonuspappa och syskon på pappaveckorna, men vågade inte säga det till pappan. Hos pappan var det bara de två.

    Mamman som märkte att sonen var tystlåten och ledsen när det var dags att vara hos pappa, fick lova att inget säga. Även i skolan märkte man att han förändrades och var nedstämd när han var hos pappan. En dag bröt han ihop i skolan, allt uppdagades och man återgick till vh som det varit tidigare.

    Pappan blev mycket riktigt arg. Han tyckte att det var hans "rätt" att ha sonen lika mycket som mamman. Idag är pojken snart vuxen, och har ytterst lite kontakt med sin far. Sorgligt! Men hade pappan agerat på ett annat sätt än att bli arg på sin son, så hade säkert den kontakten varit mycket bättre.


    Jo jag förstår absolut vad du menar, även om situationen här är annorlunda.

    Barnet har pratat om att han vill bo här mer i närmre 1 år men vi har mest bara bekräftat hans känslor, om du förstår hur jag menar?
    Att vi hör vad han säger men att det inte går just nu, ungefär så.

    Det är himla svårt det här men som det känns nu så är han helt enkelt för liten för att förstå vad det innebär.
  • LHF
    Anonym (**) skrev 2016-05-30 20:24:02 följande:
    Nej, men om han bor hos er kan han vara mer hos mamman, eftersom det inte blir så långt för henne att köra.
    Jaha du tänkte så. Det är tyvärr inte alternativ ändå tyvärr.

    Om vi skulle flytta närmre så kommer ju barnet gå kvar i samma skola ändå antar jag. Min man jobbar på orten vi bor och mitt barn går i skolan här.

    En stor del till att barnet vill bo mer här är ju för att han har många vänner i närheten och att han vill gå i samma skola som mitt barn.

    Men min man kommer inte dra igång något nu iaf. Som jag har skrivit tidigare så tror jag inte att barnet förstår konsekvenserna av det.
  • LHF
    Anonym (buss) skrev 2016-05-30 20:06:46 följande:

    Finns det inte möjlighet att åka kollektivt när han är lite större. Jag flyttade hit när min son var 4. Redan då planerade jag att det skulle finnas möjlighet för sonen att åka till orten där pappan bor utan byte. 6 år blev det med mycket körande, men när han blev 10 började han åka själv. Funkar jättebra. 


    Jo är han är större så kommer han gå i en skola i en större stad, nu ligger skolan "ute i skogen". Men han kommer nog ändå få byta buss. Att han tar en från skolan till busstationen och sen en buss därifrån.
    Hur det ser ut då vet vi ju inte såklart, han kanske hellre är hos sin mamma då. Han kommer vara 12 när han måste byta skola.
  • LHF
    Anonym (Suckar) skrev 2016-05-30 19:41:01 följande:
    Det kan du garantera helt säkert? Tvivlar på det... Men, om barnet verkligen vill bo hos sin pappa och bedöms vara mogen nog för att bli lyssnad på så finns möjligheten att en domstol skulle döma boendet till pappan. Däremot är det bra att inte dra igång en tvist om situationen inte kräver det. I det här fallet skulle pappan kanske kunna prata med mamman och be henne försöka att acceptera pojkens vilja med tiden.
    Nu vet jag inte hur mycket man ska tro på barnet och det han säger men enligt honom så har han sagt till sin mamma att han vill bo här, då hade mamman blivit arg. Det är som sagt något barnet sa till oss, så jag vet såklart inte om det är så.

    Men jag är 99% säker på att hon aldrig skulle släppa honom frivilligt så att säga. Vilket jag såklart förstår. Bara när barnet skulle börja i skolan så tog min man upp frågan om vilken skola barnet skulle gå i.
    Mamman började gråta och blev väldigt upprörd då hon redan hade "bestämt" att barnet skulle gå där hon bor.
Svar på tråden När börja ta hänsyn till barnets vilja?