Trodde aldrig det skulle bli så för mig men nu, efter dryga 10 år är det minst sagt på utdöende. Älskar min sambo men saknar intimitet. Är det bara att gilla läget? Kanske blir det så för de flesta par efter några år? Bortsett från detta "lilla" dilemma har vi en fin relation.
Är du fortfarande sexuellt attraherad av din man?
man måste försöka underhålla. Mitt ex och jag hade oftast väldigt bra sex. Vi höll i hop i nästan 20 år. Det kanske gick ner lite i småbarnsåren men sen tog det ny fart. Det var inget fel på sexet ens när vi skulle skiljas
har ny partner sedan några år och vi har helt fantastiskt sex.
Efter ett snart 13 årigt förhållande så är nu vårt sexliv stendött. Vi kramar och pussar godnatt och när vi skiljs på morgonen, men någon erotik finns inte längre kvar. Vi har i övrigt ett bra förhållande och kan prata om det mesta i livet. Jag saknar sex och mer beröring, men jag förstår att det gör inte min fru. Läser denna tråd med intresse, kanske kan jag få ett eller flera tips för att reda ut vårt samliv.
[quote=76670877][quote-nick]kattpappan skrev 2016-05-30 08:44:41 följande:[/quote-nick]Jag och min fru är nära 50 år och har ett vuxet barn som snart flyger ur boet. Så vi har tid för varandra, men det känns som en tid då vi lever som vänner som har det roligt och mysigt. Jag är inte beredd att ge upp vår relation pga sexbrisy och i värsta fall leva ensam resten av livet. I vilken ålder är du och din man?
Efter sommaren så tänker jag ställa frågan om att besöka en familjeterapeut. Har frågat tidigare, men då fått svaret nej. Jag tror att hon mer och mer inser att vi behöver prata med en tredje part. Vi har lätt för att prata med varandra, men kan inte sätta fingret på vad som är fel i sexlivet.
Jag besöker en vanlig massör då och då för att få beröring och försöker träna bort min frustration ( går si så där)
Det gäller att kämpa om man har ett i övrigt bra förhållande.[/
Min man är nog inte särskilt sexuell av sig, har inte det behovet får jag känslan av. Han "ställer dock gärna upp" för min skull. Han uttrycker det inte så men det är så det känns. Lider inte brist på beröring, däremot spänning och passion... Vi är några år yngre än er.
Absolut inte gilla läget...inte om du önskar annat eller mer. Låter lite uttjatat, men prata med honom om det. Annars känner väl jag att det går lite i vågor...tyvärr har väl topparna jämnats ut med åren lite. Finns inte det intima intresset hos båda blir det dock svårt.
Jag har hört om människor som blev nyförälskade efter långa förhållanden. Då återkommer säkert passionen, men frågan är hur man blir nyförlskad?
TS. Vad menar du med att du saknar spänning?
I realiteten är nog den tiden förbi för alla efter 10 år dock.
Vi har nästan aldrig sex, några gånger om året typ. har också varit ihop i 13 år, men det har varit så här länge.
Vi kramas och kelas flera gånger om dagen, kysser varann lite nu och då. Och inte bara pussar utan även kyssar. Men sex blir det inte ändå. Vi har liksom vant oss av med det. Jag har inte heller så stor lust längre, skulle vilja ha mer lust så att det blir mer sex, men det krävs ju ett jobb för det och så länge det bara är jag som vill jobba går det trögt.
Har tagit upp detta flera gånger under åren, men det har nästan haft avskräckande effekt, då känner maken sig pressad och då funkar det absolut inte!
innan barnen hade vi oftast morgonsex, men det funkar inte med vakna barn i huset... Senast vi hade sex var på en barnfri helg i början av mars. Innan dess var det på semester i september...
Hm... Jag får inte riktigt grepp. Du skriver att din man inte är särskilt sexuell av sig... Sedan när?
Hur tror du han uppfattar dig. Tror du han ser dig som sexuell? Du skrivet först att du saknar intimitet, sedan skriver du att du inte lider brist på beröring. Vad är det för beröring? Vad vill du ha från din man? Vad skulle du vilja att han gjorde? Ändrade på?
Jag har i stort sett gett upp min sexualitet. Jag älskar min fru och attraheras av henne, och det har vart jobbigt, men när jag väl gav upp hoppet om ett bra sexliv så släppte det jobbiga. I början hade vi ett fantastiskt sexliv, men sedan har jag känt att jag var tvungen att jobba väldigt hårt för det, för att sedan behöva tjata och tigga.
När man har tiggt till sig husfridssex känner man sig genomrutten efteråt. Sex skall vara något båda vill ha, inget man får som en slags belöning för en fin julklapp eller för att hon blir svartsjuk och tror att jag ligger med någon annan istället om inte hon ställer upp.
Självkänslan blir låg av att konstant bli ratad av sin egen fru, man känner sig som ett svin som hela tiden grämer sig över det. Så jag gav helt enkelt upp. Slutat försöka, slutat att hoppas, slutat att ta något som helst initiativ till någon form av intimitet. De gångerna hon själv tog initiativ berodde oftast på att hon var orolig för att jag skulle vara otrogen annars, inte för att hon ville.
Nu blir det kanske en gång i halvåret, efter att hon tar initiativ, vilket är trevligt när det väl händer, men jag har ändå gett upp. Jag har förklarat att jag inte tänker ha sex med någon annan, så hon skall inte ha sex med mig av den anledningen utan bara när hon själv vill. Jag har även berättat att jag gett upp, och att vill hon ha sex med mig är det upp till henne, jag tänker inte tjata, kladda eller försöka. Hon verkar nöjd så, och jag är väl på sätt och vis nöjd jag med.
Bitter var ett bra ord! När jag var ung så undrade jag varför så många medelålders män var så sura, nu är jag snart där också, att ständigt stänga av sina känslor tär på psyket i längden. Man blir bitter!
Ja, risken är att man blir bitter när hela kroppen skriker efter något den inte får, men skulle kunna få...av någon annan. Det finns så mycket annat i en relation som är viktigt men vissa dagar är det svårt att fokusera på det, tyvärr.
Inte helt nöjd i övrigt heller, men jag älskar henne. Jag tänkte förr att jag inte var beredd att offra min sexualitet, men när jag väl gav upp så blev det mindre illa.
Jag vill inte leka martyr, men hon hade inte klarat sig utan mig heller. Jag har ofta tänkt "När hon mår bättre och skaffar ett jobb och klarar sig själv, så skall jag lämna", men den dagen kommer inte, och jag vill inte lämna. Vi har barn, och är jag ärlig så vet jag inte om jag skulle klara mig själv heller. Då skulle det bli delad vårdnad, då skulle jag inte kunna jobba som jag gör, bli tvingad att säga upp mig och stå utan inkomst. mm. Vi är ett team, ett dysfunktionellt sådant, men vi får vardagen att fungera väldigt bra tillsammans.
Det jag hoppas på i mina mörkaste stunder är att hon skall lämna mig, och då är jag fri. Eller att jag förolyckas, så att hon och vårt barn får ut en saftig försäkring, men de pengarna skulle inte räcka tillräckligt för att de skall klara sig länge tyvärr. Hon träffar en ny karl som tar hand om henne och vårt barn, och då kan jag med gott samvete hoppa från Älvsborgsbron är nog min önskedröm.Bitter blir man, men det är inte så jäkla farligt egentligen. Det smälter in och blir en del av ens personlighet.
Nu känner jag att jag spårade ur en aning, men jag är anonym, då kan jag ändå vara ärlig.
Kan din man ge dig det du saknar?
-Om du svarar ja undrar jag om du har provat att bara ge honom njutning. Kravlöst och kärleksfullt. Om inget ändras. Berätta vad du saknar från honom och låt honom förstå allvaret.
-Om du svarar nej, så är det ingen idé att vänta med att gå skilda vägar.
Ett öppet fårhållande, (om hon hade gått med på det) hade nog artat sig så att hon hade haft sex med andra, jag hade försökt träffa någon att ha sex med men misslyckats, vårt eget sexliv hade försvunnit helt (istället för nästan helt). Det hade vart total katastrof för min självkänsla.
Jag tror inte jag hade klarat det heller även om jag skulle hitta en kvinna som vill ha sex med mig. Jag vill ha sex med min fru, jag kan fantisera om andra, men skulle nog inte vilja i verkligheten ändå, jag är inte den typen som kan göra så. Jag älskar henne och är attraherad av henne, jag kan bli attraherad av andra men nej, jag har en gräns där.
Jag kan hoppas litegrann att hon träffar en ny, men inte bara för sex. Det hade jag inte gillat. Hon kan träffa någon ny, de blir kära, hon lämnar mig, de flyttar ihop osv. Det hade vart fint och jag hade accepterat det. Då kan jag hoppa från Älvsborgsbron sedan, eller träffa en ny, eller vara singel, om jag vet att hon är lycklig och någon tar hand om henne, och mitt barn har det bra.Ja precis. Älvsborgsbron väljer jag ju isåfall själv, inte som en aggressiv eller bitter handling, inte för hämnd eller för att straffa någon eller något sådant utan för att jag isåfall vill det.
Vid närmare eftertanke så blir man rätt knäpp i huvudet utan sex, åtminstone om man går från ett fantastiskt sexliv till ett så gott som dött. Du får gärna använda mina tankegångar som avskräckande exempel på hur trasig man blir i skallen till slut.
Gift sen 10år+ och tre barn.
Har gett upp sexlivet pga att det blev så tråkigt att det var direkt ohälsosamt för mig. Kommunikationen fungerade inte och trots oändliga försök till att mötas så misslyckades jag gång på gång. Att ta hjälp från parterapi el. liknande var helt omöjligt. Det sämsta med vårt sex var att hon var snål och ego. Kände mig aldrig upphetsad när vi hade sex, mest pga att hon totalvägrade förspel, smekningar, oralsex mm och hatade alla ställningar förutom missionären i mörkt rum under täcket. Hon var helt ointresserad om vad jag tyckte om. När jag efter många år insåg att hon aldrig kan ge mig ett sexliv, där jag inte behöver känna mig mer frustrerad efteråt, så var det en befrielse att ge upp.
Vi fungerar bra ihop på alla andra plan så lämna är inte aktuellt. Min fru sörjer dock nu ett sexliv som har försvunnit, men jag spelar med insatsen att hon tillslut ger upp och anpassar sig. Att hon skulle vara otrogen eller lämna mig är helt osannolikt.
Senast vi hade sex var i vintras. Normalt så hade vi det 1-2ggr i veckan, men på hennes villkor då. Hur vi kommer må om några år kan nog tyvärr bara bli till det sämre då relationen med all säkerhet övergår till ren vänskap. Men vi fyller våra dagar med hobbies och fortfarande kommer våra barns aktiviteter ta mycket av vår tid ett par år till.
Men varför fortsätter du pressa henne då ? Min man säger "jag tajat väl inte" men jo... han frågar o tjatar o gnatar. Efter 10 dagar är han konstant tjurig o går omkring o blänger på mig, kan inte laga mat o kan knappt köra bil.
Konstigt att det kan va så olikaför män o kvinnor (har många väninnor som beskriver sina män på samma sätt).
Han säger oxå att han inte har någon livsgnista.
O jag som tycker det finns SÅ SÅ mkt att leva o njuta av förutom sex.
Kanske går händelserna i förväg här, men jag tolkade det hela som att "...jo" inte har haft någon lust öht sedan starten!?...så jag tror inte att vare sig mindre tjat eller press hade gjort susen i ... :)
Men man blir ju inte så sugen om någon tjatar givetvis.
Knepig situation. Då kan man ju fråga sig varför en sexuell person fortsätter en relation med en asexuell person om "korten är lagda på bordet" redan från början.
Jag som startade denna tråd har fått en hel del perspektiv. Kul med all respons! Det är ju tydligt att det finns många i en liknande situation eller ännu värre... Ni män som skrivit här och beskrivit er frustration över obefintligt eller intetsägande sexliv och önskar så mycket mer, blir nästan lite avundsjuk på era kvinnor som har möjligheten!! Synd att era partner inte verkar ha behovet.