Anonym (Andra) skrev 2016-06-01 16:05:36 följande:
Har läst hela tråden ännu en gång.... Jag förstår att ni blir provocerade av att jag inte bara kan acceptera att han ljugit och går vidare. Jag satsade ALLT på denna mannen, han lovade mig en framtid och jag har aldrig nånsin känt något liknande än det jag upplevde med honom. Men jag förstår ju att jag inte kan ändra på honom, han vill försöka med sin fru. Ingenting av det jag gjort eller sagt kan ändra på det.
Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hoppas att frun slänger ut honom. Då skulle jag vara beredd att förlåta. Och det säger kanske er något om hur starka känslor och hur mycket jag faktiskt investerat i detta.
Jag lämnade min man innan vi hade sex. Jag ville vara ärlig. Han sa att han och hans fru hade ett katastrofdåligt äktenskap. Jag tror gott om alla, jag gick på vartenda ord. Det gör inte mig till en dålig eller naiv person.
Tyvärr är det ju extremt tveksamt om han skulle gå till dig om frun kastade ut honom.
Dels har du skrivit ett mkt märkligt brev till hans fru (lite psykotiskt), dels har du baktalat honom så mkt på jobbet att han blev tvungen att byta, men framförallt med tanke på att han inte älskar dig!
Möjligen var han förälskad ett tag, kär i kärleken, men några djupare känslor fanns det tyvärr inte.