varför stannar han hos sin fru?

För det första så har hans fru berättat för mig att de under hela denna tiden hade ett aktivt sexliv och det har han bekräftat- alltså kan det inte ha handlat om sex.

Däremot var hon dålig på den vardagliga närheten som han behöver och den hade verkligen vi. Jag kände hur bra han mådde med mig. Han sa att jag var hans livs kärlek, hans själsfrände, att han älskade mig mer än allt, att jag var den absolut enda han ville ha och att han var överlycklig att ha träffat mig. Nu säger han att det var något han trodde att han kände just då men att han nu insett att det bara var en flykt och förälskelse som han nu vaknat ifrån. Han säger att jag är ett stort misstag. Han säger att han älskar och är kär i sin fru !?!?!? Att de ska hitta varandra igen- hur fan hittar man varandra efter detta??? Hur kan frun stanna i det? Jag har gett alla detaljer så hon vet ju precis hur illa detta är. Och inte kan han väl älska sin fru om han levt såhär under så lång tid? Jag är övertygad om att han saknar mig enormt och inte har några älta känslor för frun utan bara stannar för trygghet...... Så fegt! Så besviken. Det vi hade tror jag var unikt.

Han låtsas inte som ingenting, nu är alla kort på bordet och han har bekräftat allt jag skrev till hans fru. Så han erkänner.... Men sen är han feg och samtidigt tänker jag att det är ett stort steg för honom att lämna och att jag kanske måste ge det mer tid. Men då gäller det att frun säger nej för uppenbarligen är hon hans första val oavsett anledning....

Han smutskastade sin fru jättemycket! Jag trodde på det såklart....

Era meddelande gör mig ledsen, men jag försöker tänka att ni kanske har rätt. Och även om han älskar mig så vågar han inte lämna... Jag måste acceptera det...

Har läst hela tråden ännu en gång.... Jag förstår att ni blir provocerade av att jag inte bara kan acceptera att han ljugit och går vidare. Jag satsade ALLT på denna mannen, han lovade mig en framtid och jag har aldrig nånsin känt något liknande än det jag upplevde med honom. Men jag förstår ju att jag inte kan ändra på honom, han vill försöka med sin fru. Ingenting av det jag gjort eller sagt kan ändra på det.

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hoppas att frun slänger ut honom. Då skulle jag vara beredd att förlåta. Och det säger kanske er något om hur starka känslor och hur mycket jag faktiskt investerat i detta.

Jag lämnade min man innan vi hade sex. Jag ville vara ärlig. Han sa att han och hans fru hade ett katastrofdåligt äktenskap. Jag tror gott om alla, jag gick på vartenda ord. Det gör inte mig till en dålig eller naiv person.

Vi hade för avsikt att han först skulle avsluta och flytta till en egen lgh en tid innan vi blev sambo så att frun inte skulle förstå sambandet... Förstod hon skulle hon aldrig låta honom se barnen igen sa han. Han kändes SÅÅÅ trovärdig med tårar i ögonen och höll mina händer och var verkligen genuin som JAG uppfattade det....