Anonym (Andra) skrev 2016-05-31 10:29:26 följande:
Gick i terapi ett par gånger men det hjälpte inte..... Jag är så ledsen och lurad och det känns som att han utnyttjat mig massor om han inte lämnar nu...
OK, då förstår jag, du hänger kvar på det lilla hoppet om att han ska lämna, för då är det ju inte sant att han blåst dig grundligen, trotts att han uttryckligen sagt att han inte vill ha dig, men du hoppas på att det inte är sant, du vill inte se verkligheten trotts att den står mitt framför ögonen på dig, du flyr in i en låtsasvärld istället för den är mindre plågsam..... det finns ett namn för det där TS, det kallas för eskapism och förnekelse,,,
Eskapism
Verklighetsflykt eller dagdrömmeri. Man skyddar sig från den obehagliga verkligheten genom att tränga bort den under en längre eller kortare period. Eskapismen kan fungera som en viloplats för en trasig själ och kan ge hopp inför framtiden. Börjar en människa föredra fantasin framför verkligheten riskerar det att vara destruktivt.
Exempel på eskapism:
Ett barn upplever att livet är för svårt och att föräldrarna inte motsvarar förväntningarna och inte hanterar omvärldens krav, kan fly in i dagdrömmeri.
Förnekande
Förnekande är en mycket vanlig försvarsmekanism. Individen kan förneka farorna från yttervärlden när de blir allt för påfrestande. Förnekande skiljer sig från bortträngning där personen tillfälligt lyckas "glömma" faran eller minnet. Vid förnekande tränger man inte bort impulser, men blundar för informationen. Det hela kan liknas med ett strutsbeteende.
Ett barn nekar till att det snattat eller varit elakt mot ett syskon.
En överviktig person anser att denne har ett lågt och nyttigt matintag.
Ett par bråkar med varandra utan att nå en lösning, varvid ena parten förnekar hela konflikten.
Iof är det ganska naturligt i ditt fall eftersom du offrat ganska mycket på ingenting, men problemet med förnekelse är att den stoppar din läkeprocess, den gör så att du blir kvar och stampar på samma ställe utan att läka, inte bra alls. För att läka måste man först kunna acceptera det som hänt för sig själv, först då kan man påbörja sin process. Bra att du sökte hjälp, ge inte upp så snabbt, fortsätt med det, 2 ggr hjälper ingenting det tar lång tid att återhämta sig från en sån grej, du har inte ens kommit över chockfasen än, du har liksom inte riktigt fattat att det är på riktigt än, det kommer komma, men inte så länge du lever i förnekelse och flyr in i en låtsasvärld. Fortsätt med terapi, du behöver någon som lotsar dig rätt just nu när du svävar omkring utan kontakt med verkligheten, tids nog kommer du inse och det kommer göra väldigt ont, men du kommer läka och förhoppningsvis dra lärdom av det. Som ett infekterat sår, det läker inte förrän man sticker hål på den och gör rent den, det gör ont, men det måste göras.
