Jag förstår att jag har gjort fel eftersom han var gift, men jag kände mig så speciell och sedd och älskad på ett sätt som aldrig förr. Han accepterade mig på ett sätt som ingen tidigare gjort....
Jag kan inte tro att det är slut än. Hoppas varje dag att han ska ångra sig...
För det första så har hans fru berättat för mig att de under hela denna tiden hade ett aktivt sexliv och det har han bekräftat- alltså kan det inte ha handlat om sex.
Däremot var hon dålig på den vardagliga närheten som han behöver och den hade verkligen vi. Jag kände hur bra han mådde med mig. Han sa att jag var hans livs kärlek, hans själsfrände, att han älskade mig mer än allt, att jag var den absolut enda han ville ha och att han var överlycklig att ha träffat mig. Nu säger han att det var något han trodde att han kände just då men att han nu insett att det bara var en flykt och förälskelse som han nu vaknat ifrån. Han säger att jag är ett stort misstag. Han säger att han älskar och är kär i sin fru !?!?!? Att de ska hitta varandra igen- hur fan hittar man varandra efter detta??? Hur kan frun stanna i det? Jag har gett alla detaljer så hon vet ju precis hur illa detta är. Och inte kan han väl älska sin fru om han levt såhär under så lång tid? Jag är övertygad om att han saknar mig enormt och inte har några älta känslor för frun utan bara stannar för trygghet...... Så fegt! Så besviken. Det vi hade tror jag var unikt.
Men vi har jobbat tillsammans i två år och alltid haft en god kontakt så jag känner ju honom väldigt väldigt väl.... Men det var inte mer än ett halvår som vi faktiskt erkände hur vi kände för varann.... Och bara tre månader som vi hade det fysiskt. Men det handlar inte om hur lång tid vi höll på, det var äkta, sånt känner man...
Du offrade ditt eget äktenskap på x antal år för några månaders flirt och några ligg?
Var det verkligen värt det?