Rutiner en klassfråga?
Jag halkade in på detta forum av en slump och råkade snubbla över den här "tråden". Jag är inte medlem och vet inte alls om den här texten kommer att komma med, men jag gör ett försök. 
Jag har läst vad alla har skrivit men inte sett min teori hos någon annan, så därför känner jag att jag behöver få ventilera den. Förhoppningsvis så är det någon som får en tankeställare.
Jag har totalt 11 år av studier bakom mig. Jag har studerat i både Sverige, England och USA. Jag har arbetar som affärsjurist åt ett av världens främsta företag under nästan 10 års tid.
När jag fick barn och fortfarande var mitt i karriären, så hade inte heller jag några rutiner. Jag var väldigt slapp när det kom till bestämda tider, etc. Detta då jag helt enkelt inte orkade! Jag var slut efter en lång arbetsdag och de flesta dagar hade jag dessutom med mig en massa jobb hem. Så det blev lätt hämtmat från thaikrogen, slösittande i soffan till klockan 21, när barnet egentligen hade behövt lägga sig minst en timme tidigare. Men jag orkade inte.
Jag bytte bana helt för några år sedan. Numera arbetar jag med något väldigt enkelt. Jag går till jobbet, gör det jag ska och lämnar sedan jobbet bakom mig varje eftermiddag. Jag har mer energi nu och tankarna är på hem och familj när jag väl är hemma - tidigare var hjärnan kvar på jobbet.
Idag har vi fasta rutiner för det mesta och livet är så mycket tryggare och mer harmoniskt. Visst kan vi frångå rutinerna ibland och visst kan det bli hämtmat eller nån timma senare om kvällarna här och där - men inte alls som förut. Förut blev det så för att jag var helt slut! När det blir så nu är det för att det kan vara mysigt med omväxling någon gång ibland.
Jag tror alltså att ni högutbildade - "mitt i karriären"-föräldrar, undviker rutiner för att ni inte orkar hålla de. Ni har inte tid och ork att vara 100% karriärsmänniskor OCH 100% föräldrar. Något blir lidande; i ert fall så är det bristen på föräldraskap i vardagen.
Det var som sagt samma för mig innan jag insåg vad som verkligen betyder något här i livet. Inte är det karriären och den feta lönen iallafall.
Hoppas ni tar det på rätt sätt och får er en tankeställare.
Må väl!