Rutiner en klassfråga?

Har bara hunnit läsa en termin på högskolan så röstade på ingen högskoleutbildning och att jag/vi är slappa.

Rutiner har vi, men inga exakta tider de ska följas på utan visst äter vi frukost, lunch, mellanmål och middag varje dag men det kan vara olika tider. Barnen går och lägger sig mellan 19.30-21.30 beroende på dagsform och hur tidigt de ska upp dagen efter. Bad och dusch när det behövs, oftare nu på sommaren när de är ute och leker och skiter ner sig från morgon till kväll ;) Kosten, ja där är vi ganska noga för att båda vi föräldrar har ett intresse av hälsa och matlagning, men jag får inte panik om de någon varm sommardag får 3 glasspinnar på en dag eller det blir godis både fredag och lördag. Det jämnar ut sig!

Vi lägger inte krutet i vår uppfostran på rutiner, utan på att barnen ska växa upp till trevliga, omtänksamma människor med god moral och självkänsla som klarar av att stå på egna ben. Det känns tusen gånger viktigare än att vara i säng prick kl 20 varje dag eller att Kalle 4 år inte får gå till dagis med tröjan ut och in.

Så du tänker att det ena utesluter det andra? Självklart så har vi i vår familj som hållit fast vid trygga rutiner fostrat våra barn till omtänksamma och moraliska människor. I rutinen och vanan finns trygghet för barn och alla vet vi ju att man kan få läsa samma saga femtioelva ggr (t ex). Våra barn är vuxna och jag är så stolt över att ingen av dem är lik mej ett enda dugg. Jag har brutit mönstret och inte överfört min totala brist på självkänsla och det urusla självförtroende som jag lidit av hela livet pga min kaotiska uppväxt.

Som sagt. Jag som är född på 50-talet inser vilken fantastisk sak detta med förskolan är. Där är nästan alla barn större delen av sin vakna tid. Där finns rutiner och struktur och för de barn som kommer från gränslösa hem är det ovärderligt. I vanan och rutinen finns trygghet för barnet. Så bäddar man frö trygghet hos det lilla barnet och den tryggheten gör att barnen när de blir större vågar pröva sina vingar.

Jag tror att lågutbildade är noggrannare med rutiner än högutbildade.
Lågutbildade röstar i större utsträckning rött medan högutbildade röstar blått. Varför? Därför att lågutbildade känner ett större behov av auktoritet och klara regler för att fungera än vad högutbildade gör. Detta återspeglar sig i hur de uppfostrar sina barn. Högutbildade är mera laissez faire och tillåter individen att göra sina egna misstag.
Det som egentligen identifierar klasstillhörighet är inte utbildning eller inkomst utan förståelsen (eller avsaknaden av den) att auktoriteter inte alltid behöver följas.

Tur som sagt att det är förskolan som fostrar våra barn idag. Dagens föräldrar kan leka sig igenom livet och diskutera med sin treåring om huruvida det ska badas, sovas eller inte för barnet vet bäst. Fröken på förskolan har sagt hur det ska vara. Det är trygghet för föräldrarna och ABSOLUT inget fel i det. Bra på två sätt.