Rutiner en klassfråga?

Min erfarenhet är att mest åsikter om det enda rätta sättet med dito fasta rutiner har arbetare/lägre medelklass ("Svenssons") medan det är mer flexibelt/bohemiskt/hipp som happ bland å ena sidan medelklassakademiker OCH den andra s k underklass. Ungefär som med städning med andra ord.

Reservation för personer från sydligare kulturer där sovtider m fl rutiner är mer flytande oavsett utbildningsbakgrund och socialgrupp.

TS buntar ihop dem. Flera av sakerna i trådstarten förekommer dock separat snarare än som paket, både hos individer och grupper.  Den "bohemiska" akademikern kör flytande tider och udda strumpor men är vanligen noga med sund mat. Den tidsblinda familjen från Mellanöstern eller ex-Jugoslavien må ha sena sovtider och saft i nappflaska men mycket prydlig och välmatchad garderob (om än åt det opraktiska hållet).  Arbetarfamiljen må tycka korv och makaroner med läsk till är vettig mat men den äts på fast tid och ungarna är hela och rena (med samma färg på strumporna) etc etc i stereotypdjungeln.

Fast det är du som väljer att definiera brist på bergfasta rutiner som ett problem.  Du har ingen aning om ifall familjerna ifråga själva uppfattar det som ett problem om middagstid och sovtid är flytande eller om skolarbete görs före eller efter maten. Se inlägg ovan där man tvärtom uppfattar det som en styrka, som att man anpassar efter individen snarare än efter ett lutherskt regelverk.

Jag skulle säga att brist på rutiner eller ordentlighet i akademikerhem  mer sällan blir ett problem. (Jag utgår från att barnet har sockar på sig när det är kallt även om det är udda och att det äts middag även om det blir halv åtta och inte sex. )

Problem med brist på rutiner har jag sett i en helt annan typ av familj, den med bristfällig social förankring och ofta ett par bokstavsdiagnoser i familjen (och där högre utbildning är mindre vanlig). Familjer där mamma (papporna bidrar inte) glömmer att det behövs handlas mat eller kommer på att den behöver lagas när barnen  är på väg att slockna. Som kommer på på juleftermiddagen att man kanske skulle fixa till det lite eller skaffa något ätbart. Som är glad om det går bra för barnen i skolan men inte kan erbjuda en lugn vrå inomhus att läsa i. Som inte har råd att köpa kläder till barnen trots inkomster i minst försörjningsstödsnivå pga impulsstyrt och okunnigt ekonomiskt beteende. Barn i dessa familjer kan iofs ofta laga mat själva i mellanstadieålder men bakgrunden är inte så kul.

Visst. Så ser man ju också att skribenter här tolkar det ganska olika.Utbildningsnivå är den viktigaste faktorn i "klass" om man alls använder det begreppet. Ekonomiskt kan arbetare ha det bättre förspänt än akademiker. Ja, vi har möjligheter till social rörlighet men det är stora skillnader i ex hur många som går vidare till högre utbildning från familjer med resp utan tradition av högre studier.

Som klassresenär stämmer man mindre klockrent in på schablonerna. Har själv föräldrar som är första generationens högutbildade. Jag har tillräckligt mycket av medelklass i mig för att ha det ostädat och tillräckligt mycket av bönder/arbetare för att skämmas lite över det

?? Har någon hävdat att förskollärare gör skillnad på barnen?

Du missuppfattade syftningen i "tillräckligt mycket av medelklass i mig för att ha det ostädat och tillräckligt mycket av bönder/arbetare för att skämmas lite över det". Arbetar-/bondevärderingarna jag i viss mån fått med mig får mig alltså att skämmas lite över det "medelklassostädade" i mitt hem, inte över mina rötter eller släktingar.