inget konstigt alls med dina känslor, jag har exakt samma erfarenhet för några år sedan. Reagerade och gjorde ungefär likadant som du.
Det finns några saker som du behöver vara uppmärksam på eftersom man inte tänker så jättebra i den här situationen. Jag kom på några saker i efterhand som jag ångrade lite. Räkna med att det kommer en ny fas också som du behöver hantera på nåt sätt.
kram 
Vad skönt att höra att man inte är ensam! Tack, för ditt svar! Trodde min reaktion var fel och att jag var sjuk. Det är sällan man hör något annat än att "kasta ut den otrogna jäkeln"!
Jag önskar konstigt nog att jag varit med om otrohet förut om så bara för att veta hur man ska hantera det. Fast det är klart att det kanske är olika beroende på hur förälskad/kär man är i mannen.
Är det kanske i den nya fasen som ilskan och bitterheten kommer? Just nu så känns det som att han uppvaktar mig på något vis...lite extra gullig och omtänksam. Det känns ännu svårare för mig att lämna när han lyckats väcka upp mig lite från att ta honom för given.
Fast det vet han ju inte ännu...
Kram!!
Ja!, jag hade en bild av hur jag skulle reagera om det någonsin hände mig. Var till och med lite misstänksam och svartsjuk i början av förhållandet när jag inte tog honom för given.
Jag förstår att det är svårt att skriva öppet--jag tänker själv att någon vet jag är eller min man. Just nu känns det som min egna hemlighet, som jag måste få ventilera, men samtidigt svårt att dela med utan rädsla för identifikation.
Försöker förtvivlat tänka ut en plan om hur jag ska göra detta på bästa sätt. "Konstigt nog" känns det som jag har lite mer makt av att spela ovetandes, ett slags övertag.