Skaffa ett till barn...visst men...orkar jag?

Jag undrar om det finns flera som jag som kan ge mig lite tips och råd. Jag har aldrig haft psykisk ohälsa men för 6 år sedan blev utbränd och hade tom panikattacker .Trots detta har jag mått bra de sista åren och tom slutade med antidepressiva. När jag blev gravid med andra barnet för några veckor sen ( första är 7 år redan så vi tänkte skaffa syskon) fick jag det värsta panikattack fast det var medvetet val och vi ville ha ett barn till. Jag har ej fått nån panikattack i många år så jag blev jätteförvånad och jätterädd Jag hade liknade mensvärk och mådde ej bra fast bara 7 veckors gravid. Det ledde till missfall. Nu undrar jag hur jag ska göra. Jag känner mig att jag vill ha ett barn till men att jag inte kommer att klara av det pga min panikångest och tidigare utbrändhet som kommer att sitta kvar i kroppen resten av livet. Mitt första barn ville ej sova på nätterna och grät konstant. Nu är hon världens snällaste tjej men jag är så rädd att om jag får ett barn till kommer han/hon att vara så jobbigt som det första.Jag beundrar och är lite avundsjuk på alla duktiga föräldrar som klarar av att ha 2-3 st barn och jobbar samtidigt. Har du själv nån liknade erfarenhet med panikångest och viljan att bli gravid och hur har du hanterat situationen. Har du gått vidare och skaffat barn eller bestämde dig att det räcker och nu är det ej dags för sånt? Jag är 41 år så jag har tyvärr ej så mycket tid på mig....

nnnnnnnn skrev 2016-06-28 19:20:45 följande:

Det gäller nog att ha rimliga krav på sig själv och sin partner.
Vi har inte någon slags psykisk ohälsa, men har ändå valt att arbeta deltid när barnen är små.
När andra och tredje barnet föddes var min make hemma med oss länge i början, ungefär 3,5 månader totalt per barn.
Med andra barnet arbetade han 80 % och var ledig varje onsdag för att veckorna skulle bli kortare för oss som var hemma. När barnet var 8 månader började jag jobba 40% och maken gick ner till 40%.
Med tredje barnet var han hemma 50% ett halvår och jobbade sen 80% ett halvår, sen började jag arbeta deltid och han gick ner lite till i tjänst.

Så vi har valt att arbeta MAX 80 % tillsammans under de första 2 åren, samt att vi har valt att vara hemma båda 3-4 månader när barnet är nyfött.
Priset? Väldigt dålig ekonomi! Men när det är självvalt och man kan ändra det snabbt vid behov, så fungerar det och man kan göra något positivt av det. Tävla i besparingar...
Vi har även valt att inte ta ut FP eller iallafall ta ut så lite FP som möjligt under första året, så att vi kan arbeta deltid länge, länge. Vilket är positivt för alla barnen.
Om ni har en 7-åring, så gissar jag att den behöver stöttning med läxor och träningar, så det är trevligt att kunna vara FL eller arbeta deltid länge. När de börjar högstadiet, kan det vara bra att ha lite tidiga eftermiddagar ibland, både för den lille och den store!

Det var smart av er att gå ner i tid medan barnen var små och spara FP. Jag körde 100% tills jag blev sjuk och sen gick jag ner till 70-90%. På sommaren går jag ner i tid till 60% för att skolan stänger... Sambon har alltid jobbat 100%. Jag trodde att alla föräldrar runt omkring mig jobbade 100% men det kanske är så att de har gått ner i tid fast pratar inte om det..Tack för tipset!

Skaffa ett till barn...visst men...orkar jag?

INNEHÅLL