Hej!
Vi har gjort tre IVF-försök men det har inte skett någon befruktning på någon av försöken. Vi har testat IVF, ICSI och två olika mediciner. Inget har fungerat. Nu ska vi gå över till äggdonation utifrån klinikens bedömning.
De har dock aldrig sett något fel på varken spermier eller ägg, allt ser jättebra ut!
Är det någon som varit med om något liknande?
Hej,
Jag sitter i samma situation som dig.
Jag och min sambo har gjort två IVF och har vår sista försök snart. Innan det har vi gjort x-antal inseminationer både med gonal-F, Menopur och tabletterna Provera. När vi gjort IVF så har vi fått ut 15 ägg första gången varav 10 blev befruktade och andra gången fick vi ut 10 ägg och alla blev befruktade. Dock så slutade celldelningen vid dag 3. Läkaren sa att det är oförklarligt, att våra chanser att få barn tillsammans inte verkar så stora.
Jag kan inte tänka mig att göra ägg donation då jag vill vara genetisk mamma och min sambo känner det samma, så spermie donation är inte heller ett alternativ... Vi har sagt att vi ska göra det tredje IVF försöket trots extremt dåliga odds. Läkaren rekommonderade äggdonation, då han inte kan se att behandligen kommer ge oss annat reslutat då vi testat allt. Ägg och spermier ser bra ut.
Hopplöst. Döläge. Stress. Ångest. Vad gör man?
Fortsätter man som par när man vet att man antagligen kan få barn men inte tillsammans? Känns som barnfrågan kommer komma kapp en förr eller senare och då är förhållandet döds dömt. För vill man ha barn så det väldigt starkt. Vad tänker/känner ni?
Hej alla kämpar! Vill flika in med lite hopp, för tio år sedan började vår resa till att bli föräldrar, undersökningar, behandlingar, IVF, ja ni har alla gått igenom det! :( Här var det spermierna som inte dög och vi beslutade att använda donator. Resultatet är väldens finaste flicka, som vi båda känner koppling till då dna inte har någon betydelse, hon är här och hon är vår och vi är hennes föräldrar, idag är hon snart 1 år och vårt mirakel. Jag hoppas att ni alla snart, på ett eller annat sätt blir föräldrar!
Hej alla kämpar! Vill flika in med lite hopp, för tio år sedan började vår resa till att bli föräldrar, undersökningar, behandlingar, IVF, ja ni har alla gått igenom det! :( Här var det spermierna som inte dög och vi beslutade att använda donator. Resultatet är väldens finaste flicka, som vi båda känner koppling till då dna inte har någon betydelse, hon är här och hon är vår och vi är hennes föräldrar, idag är hon snart 1 år och vårt mirakel. Jag hoppas att ni alla snart, på ett eller annat sätt blir föräldrar!
Hej,
Jag sitter i samma situation som dig.
Jag och min sambo har gjort två IVF och har vår sista försök snart. Innan det har vi gjort x-antal inseminationer både med gonal-F, Menopur och tabletterna Provera. När vi gjort IVF så har vi fått ut 15 ägg första gången varav 10 blev befruktade och andra gången fick vi ut 10 ägg och alla blev befruktade. Dock så slutade celldelningen vid dag 3. Läkaren sa att det är oförklarligt, att våra chanser att få barn tillsammans inte verkar så stora.
Jag kan inte tänka mig att göra ägg donation då jag vill vara genetisk mamma och min sambo känner det samma, så spermie donation är inte heller ett alternativ... Vi har sagt att vi ska göra det tredje IVF försöket trots extremt dåliga odds. Läkaren rekommonderade äggdonation, då han inte kan se att behandligen kommer ge oss annat reslutat då vi testat allt. Ägg och spermier ser bra ut.
Hopplöst. Döläge. Stress. Ångest. Vad gör man?
Fortsätter man som par när man vet att man antagligen kan få barn men inte tillsammans? Känns som barnfrågan kommer komma kapp en förr eller senare och då är förhållandet döds dömt. För vill man ha barn så det väldigt starkt. Vad tänker/känner ni?
Hej alla kämpar! Vill flika in med lite hopp, för tio år sedan började vår resa till att bli föräldrar, undersökningar, behandlingar, IVF, ja ni har alla gått igenom det! :( Här var det spermierna som inte dög och vi beslutade att använda donator. Resultatet är väldens finaste flicka, som vi båda känner koppling till då dna inte har någon betydelse, hon är här och hon är vår och vi är hennes föräldrar, idag är hon snart 1 år och vårt mirakel. Jag hoppas att ni alla snart, på ett eller annat sätt blir föräldrar!
emsan och ni andra som misstänker att spermierna kan vara problemet.
Ta kontakt med någon klinik utomlands som gör Sperm Dna Fragmentation test. Man gör det inte i Sverige.
Även spermier som ser normala ut kan nämligen ha dna skador och det får man inte veta om man inte gör det testet !
Jag vet att AvaRiga och Serum i Aten gör det testet.
Hos AvaRiga kostar det 85euro, dvs ca 850kr och man får svaret dagen efter.
Vi gjorde det och upptäckte då att spermierna var för dåliga(för hög fragmentering) så det skulle aldrig kunna bli levande barn, trots att vi lätt blir gravida naturligt men missfall varje gång (5 missfall nu). Så vi kommer göra dubbeldonation hos AvaRiga nu nästa gång.
Lycka till alla som kämpar !
emsan och ni andra som misstänker att spermierna kan vara problemet.
Ta kontakt med någon klinik utomlands som gör Sperm Dna Fragmentation test. Man gör det inte i Sverige.
Även spermier som ser normala ut kan nämligen ha dna skador och det får man inte veta om man inte gör det testet !
Jag vet att AvaRiga och Serum i Aten gör det testet.
Hos AvaRiga kostar det 85euro, dvs ca 850kr och man får svaret dagen efter.
Vi gjorde det och upptäckte då att spermierna var för dåliga(för hög fragmentering) så det skulle aldrig kunna bli levande barn, trots att vi lätt blir gravida naturligt men missfall varje gång (5 missfall nu). Så vi kommer göra dubbeldonation hos AvaRiga nu nästa gång.
Lycka till alla som kämpar !
Om både spermierna och äggen är dåliga så får
man tyvärr inte göra dubbeldonation i Sverige 
Men utomlands får man göra det, det är ju en stor fördel.
Om man kan tänka sig dubbeldonation för egen del alltså naturligtvis.
Men om valet är dubbeldonation eller inga barn alls är
valet rätt enkelt, i alla fall för oss.
De har inga köer utomlands och gott om donatorer.
Jag kan inte tänka mig att göra ägg donation då jag vill vara genetisk mamma och min sambo känner det samma, så spermie donation är inte heller ett alternativ... Vi har sagt att vi ska göra det tredje IVF försöket trots extremt dåliga odds. Läkaren rekommonderade äggdonation, då han inte kan se att behandligen kommer ge oss annat reslutat då vi testat allt. Ägg och spermier ser bra ut.
Hopplöst. Döläge. Stress. Ångest. Vad gör man?
Fortsätter man som par när man vet att man antagligen kan få barn men inte tillsammans? Känns som barnfrågan kommer komma kapp en förr eller senare och då är förhållandet döds dömt. För vill man ha barn så det väldigt starkt. Vad tänker/känner ni?
jag försöker bara säga att om det gått så långt att ni pratar om att göra slut bara för att ni inte kan få gemensamma barn så kanske ni ska försöka prova en annan synvinkel.
Vad underbart. Grattis! Hur lång tid tog det från det att ni beslutade er för donation till graviditet? :)
Hej!
Här är en till som går igenom exakt samma sak, en ivf och en icsi och inga befruktade ägg.
Vi är i liknande situation. Har gjort flera ivf med isci pga manlig faktor och inte fått något befruktat ägg. Nu skall vi testa kalciumjonifor, det skall tydligen hjälpa när det inte blir någon befruktning. Är det någon som testat detta?
Vi är i liknande situation. Har gjort flera ivf med isci pga manlig faktor och inte fått något befruktat ägg. Nu skall vi testa kalciumjonifor, det skall tydligen hjälpa när det inte blir någon befruktning. Är det någon som testat detta?