Inlägg från: cutepoison |Visa alla inlägg
  • cutepoison

    Blivit jätte rädd för förlossningen...

    Jag har inte känt oro innan men nu har jag blivit jätte rädd. Jag är gravid i v 39+2 och jag har hela tiden legat på den översta kurvan (SF mått) och följt den. Naiv som jag tydligen är trodde jag inte att det betydde att bebisen var stor. Min BM har inte sagt något heller. Idag på besöket kläcker hon ur sig att det mest troligt är en väldigt stor bebis. Jag hade SF mått 38, 2 cm mer än för två veckor sedan. Jag frågade henne om de kan göra något om jag skulle gå över tiden men nej, jag får vänta till 42+0 som alla andra. De gör inte ens TUL..... Jag har bara gråtit hela eftermiddagen sen jag kom hem. Jag vet att det inte behöver betyda att man gör sig illa mer om det är ett stort barn men det känns som om det är mitt fel att han är stor så som jag ätit och själv har jag gått upp 16 kilo så mår inte så jätte bra just nu. Finns det något man kan göra för att inte behöva gå över tiden? Någon som varit med om samma sak?

  • Svar på tråden Blivit jätte rädd för förlossningen...
  • cutepoison
    fjanten skrev 2016-07-22 15:19:03 följande:

    Jag var också livrädd att få ett stort barn - och stor var han (4700gram). Men det gör egentligen inte så mycket om barnet är stort så länge inte huvudet inte är stort, och det brukar inte bero så värst mycket på om barnet i övrigt är stort eller litet.

    Nu hade vår son ett enormt huvud och fastnade, det slutade med sugklocka, men ut kom han ändå med sitt stora huvud. Att huvudet var stort är (i efterhand) inte så konstigt eftersom nästan alla på min fästmans sida har enorma huvuden...

    Men ut kom han ju ändå!

    MEN nu är ju SF-måttet inte så pålitligt ändå. Jag låg under kurvan och sonen var stor. En väninna hade ett jättestort SF-mått och ut kom en liten tjej på 2700gram på 42+0. Jag födde i 40+6, men allt drog igång på 40+4.


    Tack för ditt svar! Ja men hon klämde och kände och sa "det är en liten knubbis" så jag antar att hon kunde känna att han inte var så liten i alla fall. Annars vet jag att SF måttet inte alltid kan stämma överens med hur stort barnet är. 
  • cutepoison
    Gina43 skrev 2016-07-22 23:02:42 följande:

    Lätt att kalla det magiskt och prata fokus om man har haft en extremt snabb och lätt förlossning? Det är verkligen inte många som har så korta förlossningar som förstföderskor. Det är snudd på att jag tror att du hittar på

    TS, man kan inte lita helt på SF-måttet. Egentligen är det utvecklingskurvan som är av intresse, att kurvan inte planar under graviditeten. Vad säger BM när hon känner på barnet i magen? Känns det stort?

    Jag tror att du ska gå mer på vad din mammas första barn vägde, möjligen med hänsyn tagen till hur stora barnen varit på pappans sida också.

    Du har inte någon graviditetsdiabetes? Sådant kan ju också påverka.


    Hon tyckte att barnet kändes stort när hon kände men samtidigt tycker hon inte att jag är stor om magen. Jag har följt min egen kurva hela tiden, den översta så jag vet inte vad det betyder. Min mammas första barn var liten, runt 3 kg. Men tror också hon vat väldigt stressad under den graviditeten då hon var väldigt ung då och ensam. Själv vägde jag 4,2 och min sambo 4,5 så jag tror anlagen för ett stort barn är större. Jag har inte graviditetsdiabetes så det är ju positivt i alla fall. Vi får se när bebisen kommer helt enkelt om hon hade rätt.

    Tack för era svar! Vissa är lugnande :)
Svar på tråden Blivit jätte rädd för förlossningen...