Är det snålt?

Daga att vakna upp. Du kan inte leva med en man som inte vill ha dig, noll kärlek, utnyttjande och dåligt uppförande. Vad är det för miljö ni låter barnet växa upp i? Du har som nån skrev rätt till 2/5 av egendomen och lösöret, han kan skrika hur mkt han vill om det men det är din lagliga rätt. Skaffa en advokat, jag skulle inte lita på din man..

Du tjänar 25.000kr/mån, det är inga som helst problem att starta om på nytt på egen hand med den inkomsten.

Ut och njut av livet nu!!

Halva huset är ditt vid en skilsmässa så du behöver inte oroa dig. Men! Såhär tänker jag:
Han betalar för huset, lån, räntor, renoveringar etc. Ni delar på sophämtning och el. Skaffa ett gemensamt konto med varsitt kort kopplat till. Därifrån går även saker till barnet.
Men huset ska han betala själv, om han ska behålla det själv!

TS, din man ger intryck av att vara en väldigt osäker och omogen person. Ni skulle behöva sätta er ner och verkligen reda ut er ekonomiska situation i lugn och sansad ton. Han behöver inse att även om han köpte huset så är det ert gemensamma hus. Ni har ett gemensamt liv som ni ska leva tillsammans. Säg åt honom att sluta med sina hot för att det får dig att känna dig illa till mods och ert barn kommer även lära sig av ert beteende när det blir äldre.

I mitt umgänge finns följande ekonomiska uppgörelser...

Alla pengar och utgifter hamnar/dras från gemensamt konto
Den mindre bemedlade (han) sätter in lönen på gemensamt konto och hon sätter in lika mycket som han (båda tjänar i detta fallet bra, men hon tjänar fantastiskt bra)
Båda sätter in en summa på gemensamt konto (han sätter in mer för han tjänar mer) där alla utgifter dras ifrån. Dom har även ett gemensamt sparkonto där dom kommit överens om hur mycket var och en av dom ska bidra.
Han tjänar grymt bra och betalar alla räkningar, dom sätter gemensamt in pengar på ett ICA-kort för mat. Hennes pengar får hon roa sig med hur hon känner för förutom att hon betalar och inhandlar barnets kläder (mestadels).
 Ni borde väl antingen ha gemensamt konto, men det misstänker jag att han helt motsätter sig alternativt att ni sätter in en summa var där du som tjänar betydligt mindre bidrar med mindre och han mer.

Han är elak, du är naiv. 

För det första är det urbota dumt att inte prata om ekonomi innan man flyttar ihop. För det andra är det vansinne att du ska betala för maten men inte har något att säga till om vad gäller matbudget. 
För det tredje är det väl allmänt en rätt dålig uppdelning.
För det fjärde, hur kan man sätta sig i sådan maktobalanserad situation där den ena anser sig ha all bestämmanderätt kring boendet medan den andra ska leva där på nåder?

Det finns så många olika sätt att hantera ekonomi i en familj, och man måste ju prata om det så man är överens! Och se till att det är schyst. 

inget ätenskapsord = du äger halva huset

Fel.
Citerar mig själv...

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Saxat från www.juristbyran.com/Vara-Tjanster/skilsmassa/

Undantag från hälften var

Om ni har varit gifta kortare tid än fem år finns möjlighet att gå ifrån regeln om hälften var. Då delar ni istället på en mindre del. Har ni till exempel varit gifta i två år är det 2/5 av giftorättsegendomen som delas lika och håller äktenskapet i fyra år är det 4/5. Femårsregeln omfattar även sambotiden före äktenskapet.

Det finns också andra omständigheter som kan medföra att principen om hälften var frångås.

-----------------------------

Du har alltså rätt till hälften av 2/5-delar av husets värde.

Du förlorar på eran "deal".

Det är vad jag har misstänkt. Jag är som sagt naiv och jag trodde länge att "hans hus är mitt hus". Men var och varannan dag måste jag få det slängt i mitt ansikte, att jag är den som ska flytta, att jag ska ut mm.

Minsta lilla så är det "flytta från mitt hus".

Så därför har jag börjat tänka på min eldningars situation. Jag har inget eftersom jag ger så mycket.

10-11 tusen kr går till mat och hushåll, 3-4 tusen kr till räkningar och bensin och har jag tur så kan jag köpa lite saker till barnet (vilket han också gör) men det är jag som står utan några sparade pengar i slutet av månaden. 18.000kr är borta på ingenting. Jag har aldrig tjänat så mycket och skulle vilja spara lite. Har som sagt ingen fast tjänst, ett vikariat. Börjar kännas jobbigt. Speciellt när han inte älskar mig och att jag hela tiden ska få höra att det inte är mitt hus.

Utöver den ekonomiska stressen så mår jag psykiskt dåligt när man inte har ett hem, där man kan känna sig hemma. Trygghet. Mitt hem-min borg finns inte för mig.

En jag känner har det som dig fast värre, hon bor med sin kille i hans bostadsrätt, den är betald, tror den värderas till 700.000:-
Hon betalar en avgift till honom för hyra och vad det skulle kosta om dom delade på boendet som det skulle kosta om den inte var betald..
För dom pengarna så sparar han allt till ett hus som han kommer äga men hon har varit med och betalat på.

Din kille är den STORA vinnaren på hur ni har det, varenda krona han amorterar är du med att betala på med pengar du aldrig kommer att få igen.

Nåja, det fina i kråksången är att varje månad äger hon ytterligare 0,83 % av huset och sparandet. Sedan är det frågan hur länge man står ut att leva med en tölp som hävdar att man är inneboende i det gemensamma boendet.