Får inte huset :(

Jag tror ändå att en så stor gåva som ett hus måste räknas som förtida arv, så om du får huset se till att det görs en värdering. Dina halvsyskon kan drabbas av elände och behöva pengar. Få människor subventionerar sitt syskons stuga hellre än hjälper sitt olycksdrabbade barn tex. Pengar är lätta att strunta i tills den dag man verkligen behöver dom! Jag förstår din pappas sambo också, din pappa får pengar för huset om hennes son köper och de pengarna kan de resa eller bo bättre för, istället för att bara ge bort det.

Jag tycker det är så tragiskt när det blir osämja över ting som hus, det blir så ofta bara fel när saker börjar gå i släkten och blir symbol för lycklig barndom.

Står det något om halvsyskon någonstans? Kvinnans barn (styvsyskon) har ju ingen arvsrätt efter pappan utan testamente, inte hans fru heller. (Utan testamente har hon rätt till bohag till värde av fyra basbelopp, två om de är sambo.)

Får hålla med ovanstående om att det faktiskt är lite naivt om du inte sparat med tanken att få ta över hus utan kostnad. Om inte annat behövs det pengar för att _ha_ hus (reserver vid nödvändiga reparationer etc). Jag själv "tvangs" ta över ett gammalt släkthus vid nära anhörigs oväntade bortgång och bara olja, el och försäkring har ätit upp mina få besparingar i racertakt och då är vi bara där på ledigheter.Törs inte tänka på när oljepannan lägger av, vattenledningar behöver bytas, om det blir en fuktskada, behövs dränering etc. Ja, jag var naiv jag också men vi bor bra i lägenhet med barnen, har aldrig strävat efter att bo i hus och trodde inte detta kunde bli aktuellt på tjugo år.

För även om du - som flera av oss tycker lite orealistiskt - skulle få huset till skänks under din pappas livstid - antar jag att du behöver stå för kostnaderna för det själv?

Tycker som inlägg ovan: Prata allvar med din pappa i enrum. "Du har lovat mig huset i åratal, nu talas det om att låta NN:s barn få köpa det. Hur är det du tänker? Jag behöver veta det." Kanske handlar det om ett missförstånd där du trott att det skulle vara en gåva och din pappa förväntat sig att bli utköpt, kanske har hans ekonomi ändrat sig, kanske har han ändrat sig om vem som bör ha det. Ingen vet innan du pratat med honom. Ni verkar ju inte ha talat konkret om detta innan utan det har(?) varit vaga uttalanden om att du skulle få ta över det.

Sedan vet du hans tankar och sätter med vetskap om dem igång att jobba mot vad du vill ha ut av livet.

Och, som sagt, detta är mellan dig och din pappa. Även om han låter sig påverkas av vad hans fru med barn tycker är det fortfarande hans beslut och mot honom ev besvikelse ska riktas. 

De är sambos sedan  fyra år. Inte gifta. Pappan har byggt huset och bott där från början så sambon är inflyttad. Hade varit gifta hade det varit en annan femma. Undrar faktiskt hur väl insatta alla iblandade parter den  här tråden är i juridik. Alltså TS, pappan, styvmor, styvson och särkullsbarn. Skulle man komma överens om att TS får huset är det ju lämpligt att skriva ett papper på förskott av arv (eller avstående av arv) medans alla är överens.

Ska man se det så har han mycket mer pengar än vad huset är värt. Jag är inte naiv och på sikt skulle vi absolut kunna köpa ut dem om det nu vill sig så, men jag bryr mig inte om pengarna, det är hela grejen! Att plötsligt kan hennes son komma och ta över huset fast det UTTALAT är sagt att jag ska FÅ huset. Inte köpa, FÅ.

Självklart har vi sparande och vårt liv är inte på något sätt påverkat av att vi väntar på huset. Jag vet att det är hon som får honom att göra såhär.

Så länge inget görs så är du den enda arvingen om du är det enda biologiska barnet. Då kan din styvbror stå där med pengarna i handen om din far dör för han får inte köpa det ändå om inte din pappa säljer det innan till honom. Din pappa kanske tänker att du har det bättre med pengarna av en husförsäljning utan en tanke på att huset faktiskt betyder något för dig. Varken hans sambo eller styvsonen har några som helst rättigheter till huset eftersom hon flyttat in efter att din far bott där i många år. Visst han kan skriva en klausul i ett testamente där hon får bo kvar tills hon dör men det kan nya ägaren säga upp ändå. Jag tror mer att din pappas sambo och hennes son försöker spela ett maktspel med dig

Inte *kan* hålla? För att han skaffat sig en välbärgad sambo och som har ett dito välbärgat vuxet barn?? Det kan finnas många anledningar till att pappan upplever sig inte kunna hålla löftet (om han också uppfattat det som ett löfte att skänka huset) men knappast detta.

En fru/make saknar arvsrätt utan testamente när det bara finns /särkull/barn, och ärver bara med fri förfoganderätt när barn saknas eller alla barn är gemensamma (d v s det finns efterarvingar så hon förfogar inte att testamentera som hon vill).

Tror du blandar ihop arv med bodelning. Där ingår ju ett hus värde efter avdrag för lån i bodelningen, Iofs ska var och en i första hand tilldelas sin del i bodelningen från den egna egendomen men om t ex frun har låga tillgångar och maken bara ett hus kan det ju komma att konkret handla om just en del i ett hus /värde/.

I TS fall är ju detta inte relevant då paret är sambor. Arvsrätt hade hon som sagt inte haft som gift heller. Inte heller skulle hon få tillgång till makens egendom vid bodelning utan äktenskapsförord, då kvinnan enligt TS har egna tillgångar som överstiger pappans (det skulle alltså vara hon som fick kompensera de maken/makens sida i samband med skilsmässa eller dödsfall)