Är jag ego?

Klart att jag vill vara med mina barn. Men jag skulle också vilja ha sovmorgon i stället för att gå upp halv sju för att rodda frukost och skolfölje, gå ut och äta med kompisar någon kväll utan att behöva fixa barnvakt och tänka på att komma hem i tid, kanske till och med hitta en restresa och ligga vid en poolkant och slappa i en vecka, läsa några böcker, kanske dricka några drinkar och bara vara.

Det hade varit skillnad om barnen också hade kunnat vara lediga, då hade vi kunnat dra iväg alla tre, men eftersom de har skola att sköta så blir det som vardag, förutom att jag får 1-2 timmar mer med dem på eftermiddagen och har några timmar mitt på dagen då jag kan... ligga på sängen och läsa, typ. Ta promenader i närområdet. 

Jag känner mig ego, men samtidigt skulle jag behöva lite riktig semester (= inget ansvar, få släppa vardagen).

Okej, jag tycker det är mycket märkligt då du är barnledig 50% av tiden ÅRET OM!

Alltså, det går ingen nöd på mina ungar. De har inte direkt suttit hemma och gjort ingenting på sommarlovet om man säger så.

Återigen. Att ta med barnen på en resa i höst är inget alternativ. De ska vara i skolan. Punkt. Jag fick inte mer sommarsemester, alltså fick de vara med mina föräldrar en vecka (jag hämtade dem på eftermiddagarna).

Klart jag hade velat ha mer semester med mina barn, men jag kan inte bara ta semester när det passar mig, jag har kolleger att synka med och en verksamhet som ska drivas. Jag är glad att jag fick tre sammanhängande veckor varav två med barnen, och jag är glad att barnen ändå fick ett långt sommarlov.

Men vet du, jag tänker inte försvara mig mer. Som sagt, det går ingen nöd på mina barn, och det är inget fel med att göra något annat än bara jobba och sakna dem när de inte är hos mig.

Fast då kommer ju pappan, som bara har barnen 50%, att få mindre tid med sina barn. Är det OK? Är han ändå en bra pappa, fast han inte tar tillvara på alla sina veckor?

Fast då kommer ju pappan, som bara har barnen 50%, att få mindre tid med sina barn. Är det OK? Är han ändå en bra pappa, fast han inte tar tillvara på alla sina veckor?

Men ts vill inte. Hon vill spendera så mycket tid som hon kan med sina barn.

Ego är du inte men jag tycker det är konstigt att man väljer att slösa sina semesterdagar en vecka i höst utan barnen om man är utan dom så ofta. Jag hade försökt sökt ledigt till barnen, tagit ledigt ett annat lov, eller sparat semester dagarna till nästa år istället. Eller bytt vecka med pappan möjligtvis?

Man kanske vill röja loss natten lång?

Sola från morgon till kväll men ett gäng paraplydrinkar?

Slippa tjat?

Bara vara, i ett semesterparadis?

Sånt unnar jag mig emellanåt och jag är mycket gladare och lugnare när jag kommer hem igen.

Du verkar överpräktig måste jag säga.

Hade du, helt ärligt, sagt samma sak om pappan till barnen gjort en grabbresa på sin barnlediga vecka? Eller, om pappan har en ny familj med fru och ny kull barn? Då får dom, med din logik, inte heller ta en vecka gemensam semester. För han träffar ju sina barn i första kullen så lite.

Anser du att alla ska leva efter vad du tycker är rätt?

Tycker du att man är en idiot om man vill ha en vecka på playan utan barn?

Bara för att man fött barn så sitter man inte ihop, eller har du inte klippt av navelsträngen på dina`?