Är jag ego?

Okej, jag tycker det är mycket märkligt då du är barnledig 50% av tiden ÅRET OM!

Ja, alltså, det är ju inte barnen jag vill ha semester från egentligen. Hade jag kunnat ta med dem på en resa, eller ha dem hemma en vecka och bara ta det lugnt, hade jag gjort det. Men eftersom de har vardag så blir det ju vardag för mig med. Och det handlar inte om att jag inte vill vara med mina barn, det är klart jag vill. Det är inte så att jag tänker ta semester en vecka jag skulle ha dem, lämna dem till mina föräldrar och dra till Kreta. Jag funderar på att i stället för att vara hemma och jobba en vecka när de ändå inte är med mig, vara ledig från jobbet i stället. Och bara för att jag är "barnledig" varannan vecka året om så är ju inte det semester. Tro mig, om jag fick välja utifrån mitt perspektiv skulle jag givetvis ha mina barn på heltid (fast i så fall skulle jag utan något som helst dåligt samvete lämna dem till mina föräldrar en vecka och ha semester ensam).

Semesterveckan jag nyss hade utan barn gick åt till att storstäda mitt hem, hjälpa mina föräldrar med ett renoveringsprojekt, och förvisso ligga på stranden en dag. 

Höstlovet är inte min vecka med barnen, jag kan inte ta ledigt hela den veckan, och skulle för övrigt inte ha råd att resa någonstans då. Sportlovet samma sak. Jag ska ha semester i jul - barnen är lediga hela jullovet. De har för övrigt sju veckors sommarlov i år. Två veckor med mig, tre med sin andra förälder, två veckor med släktingar.

För *barnen* blir det ju ingen skillnad om jag är ledig eller om jag jobbar när de inte är hos mig. Visst, det går semesterdagar som de hade kunnat få med mig.

Gör det om du vill. Du missar ingen tid med barnen, eftersom det inte är din vecka du åker. 

Barnen har redan haft 7 veckor semester nu i sommar. Sedan ska de vara lediga hela jullovet.

Dvs mer semester än många andra barn.

Barnen kan inte få mer ledighet. De har skolplikt och ska vara i skolan. Höstlovet är de lediga redan, liksom jullovet och förmodligen sportlovet. Jag har inte bestämt något om påsken än, men barnen ska vara med mig och även om jag inte kommer att få ledigt hela veckan så kommer nog barnen att vara det (=mormor).

Det är inte heller två veckor som någon skrev, utan en.

Alternativen är alltså: 1. ta ledigt en vecka när jag inte har barnen, kunna vara lös och ledig och kanske åka på en resa, 2. ta ledigt när jag har barnen, gå upp som vanligt på morgonen, köra morgonracet, sedan slappa hemma några timmar och sen hämta barnen lite tidigare än vanligt, samt 3. spara semesterdagarna och ta dem som strödagar då och då (och då med samma alternativ som 1 och 2, förutom att det är enstaka dagar, inte en hel vecka).

Äsch, nu när jag spaltar upp det så inser jag att det var en rätt dum fråga. Nu ringer jag några kompisar och frågar om någon vill ta en barnfri resa med mig i höst och sörpla drinkar vid någon pool.

Fast man kanske VILL resa utan barn?

Ingenting kommer hända? Förutom att hon överför till barnen att det är helt okej att skolka en vecka då och då.

Varför inte resa när de är lediga istället?