Jag är ensamstående och har mina två barn varannan vecka. Jag har precis haft tre semesterveckor på raken - två med barnen och en utan. Planen är att jag ska ta en vecka i höst också. Är jag ego om jag tar semester när barnen är hos sin andra förälder?
Barnen är i lägre skolåldern, det yngsta går på fritis efter skolan, det äldsta går hem själv, så de blir inte hellediga bara för att jag är hemma.
Jag förstår inte ens frågan. Klart du ska åka!
Barnen kan inte få mer ledighet. De har skolplikt och ska vara i skolan. Höstlovet är de lediga redan, liksom jullovet och förmodligen sportlovet. Jag har inte bestämt något om påsken än, men barnen ska vara med mig och även om jag inte kommer att få ledigt hela veckan så kommer nog barnen att vara det (=mormor).
Det är inte heller två veckor som någon skrev, utan en.
Alternativen är alltså: 1. ta ledigt en vecka när jag inte har barnen, kunna vara lös och ledig och kanske åka på en resa, 2. ta ledigt när jag har barnen, gå upp som vanligt på morgonen, köra morgonracet, sedan slappa hemma några timmar och sen hämta barnen lite tidigare än vanligt, samt 3. spara semesterdagarna och ta dem som strödagar då och då (och då med samma alternativ som 1 och 2, förutom att det är enstaka dagar, inte en hel vecka).
Äsch, nu när jag spaltar upp det så inser jag att det var en rätt dum fråga. Nu ringer jag några kompisar och frågar om någon vill ta en barnfri resa med mig i höst och sörpla drinkar vid någon pool.
Det tycker jag du gör helt rätt i ts.
Åk iväg och ha det riktigt skönt och vila upp dig, så kommer du hem en lite bättre och starkare och gladare förälder än innnan.
Och nästa gång så tar du med dig barnen.
Man behöver både ock, både få ladda sina egna batterier och få tid tillsammans med sina barn.
Och barnen mår bra av både ock.
Så släpp ditt dåliga samvete och ta hand om dig så du kan ta hand om dina barn bättre sen.
Win-win.
Alltså, det går ingen nöd på mina ungar. De har inte direkt suttit hemma och gjort ingenting på sommarlovet om man säger så.
Alltså, det går ingen nöd på mina ungar. De har inte direkt suttit hemma och gjort ingenting på sommarlovet om man säger så.
Återigen. Att ta med barnen på en resa i höst är inget alternativ. De ska vara i skolan. Punkt. Jag fick inte mer sommarsemester, alltså fick de vara med mina föräldrar en vecka (jag hämtade dem på eftermiddagarna).
Klart jag hade velat ha mer semester med mina barn, men jag kan inte bara ta semester när det passar mig, jag har kolleger att synka med och en verksamhet som ska drivas. Jag är glad att jag fick tre sammanhängande veckor varav två med barnen, och jag är glad att barnen ändå fick ett långt sommarlov.
Men vet du, jag tänker inte försvara mig mer. Som sagt, det går ingen nöd på mina barn, och det är inget fel med att göra något annat än bara jobba och sakna dem när de inte är hos mig.
Barnen kan inte få mer ledighet. De har skolplikt och ska vara i skolan. Höstlovet är de lediga redan, liksom jullovet och förmodligen sportlovet. Jag har inte bestämt något om påsken än, men barnen ska vara med mig och även om jag inte kommer att få ledigt hela veckan så kommer nog barnen att vara det (=mormor).
Det är inte heller två veckor som någon skrev, utan en.
Alternativen är alltså: 1. ta ledigt en vecka när jag inte har barnen, kunna vara lös och ledig och kanske åka på en resa, 2. ta ledigt när jag har barnen, gå upp som vanligt på morgonen, köra morgonracet, sedan slappa hemma några timmar och sen hämta barnen lite tidigare än vanligt, samt 3. spara semesterdagarna och ta dem som strödagar då och då (och då med samma alternativ som 1 och 2, förutom att det är enstaka dagar, inte en hel vecka).
Äsch, nu när jag spaltar upp det så inser jag att det var en rätt dum fråga. Nu ringer jag några kompisar och frågar om någon vill ta en barnfri resa med mig i höst och sörpla drinkar vid någon pool.
Naturligtvis ska du inte behöva försvara dig. Du tar ju beslut utifrån vad du tycker att är bra. Däremot får man nog räkna med synpunlter när man aktivt ver om dem :)
En helt annan sak, du har rätt att ha fyra veckors semester på sommaren.
Återigen. Att ta med barnen på en resa i höst är inget alternativ. De ska vara i skolan. Punkt. Jag fick inte mer sommarsemester, alltså fick de vara med mina föräldrar en vecka (jag hämtade dem på eftermiddagarna).
Klart jag hade velat ha mer semester med mina barn, men jag kan inte bara ta semester när det passar mig, jag har kolleger att synka med och en verksamhet som ska drivas. Jag är glad att jag fick tre sammanhängande veckor varav två med barnen, och jag är glad att barnen ändå fick ett långt sommarlov.
Men vet du, jag tänker inte försvara mig mer. Som sagt, det går ingen nöd på mina barn, och det är inget fel med att göra något annat än bara jobba och sakna dem när de inte är hos mig.