Ni i 30-40års åldern

Jag är 35 år och sambon 40. Vi bor i Stockholms innerstad i en för liten lägenhet. (2:a) med vår dotter på två år. Jag tjänar 33500 kr och sambon 70000, dock jobbar han 80% just nu. Jag har 600000 sparat. Sambon har inte så mycket, men han äger å andra sidan lägenheten som är värd minst 2,5 miljoner och lånet har han betalat av, så han kommer kunna spara från nu. Vi har mycket låga kostnader för boendet och inte så värst mycket för bilen, en Skoda från 2002.

Vi hoppas hitta vårt drömhus på landet och en större lägenhet.

Ursäkta att svaret dröjt lite. 

Jag har väl sparat sedan jag flyttade hemifrån. Fick hjälp med första kontantinsatsen av mina föräldrar och sålde sedan den lägenheten med lite vinst. Sparat varje månad och så när det var dags för en större lägenhet behövde jag inte ta så mycket lån. Sålde sedan den lägenheten med vinst.

Bolånet var sambons (hans lägenhet innan vi träffades) så det har han betalat av själv. Jag vet inte hur mycket han hade lånat till den men han hade bott billigt innan han skaffade den och med sin redan då höga lön så kunde han säkert spara mycket. Alltså inte så mycket lån och därmed inte så mycket att betala tillbaka. Vad som är mycket är förstås relativt men det lär väl ha rört sig om ett lån på minst en miljon. 

Ibland skäms jag nästan för att vi har det så bra. Vi ska köpa ett hus på landet och en större lägenhet i centrala Stockholm. Tillsammans kommer det gå på minst 7 miljoner och det är inga problem. Detta beror förstås på sambons höga lön, men han har jobbat hårt för den. Disputerat, avancerat till lektor och nyligen fått sin professur. 

Så är det kanske, jag har ingen koll på löneläget för professorer. Nu bor ju vi i Stockholm så hans lön är väl högre än snittet pga det kanske. Han är duktig inom sitt område och universitet och företag utomlands försöker locka bort honom från Sverige.