Ni i 30-40års åldern

32 år. Singel. Jobbar som sjuksköterska. Tjänar 40000 kr / mån brutto. Netto 29500.
Utgifter på 8000 kr. Sparar 20000 kr per månad.
Sparande: 250 000 kr.

Bor just nu hos min föräldrar... har flyttat till en ny stad och ett nytt arbete och här har det varit svårt att hitta bostad med rimliga priser. Nu är jag på jakt efter en bostad i göteborg men samtidigt ser bostadsmarknaden ut som den gör. Känns lite dump att köpa en lägenhet för överpris om priserna är påväg att sjunka. Sedan vet jag inte om jag kommer trivas i staden och på jobbet så är lite avvaktande med ett köp just nu. Planen är att hitta en bostad inom de närmaste månaderna när jag känt av hur jag trivs i staden och på jobbet.

Min dröm hade varit ett litet hus ute på landet. Vi får se.

Belastande på vilket sätt? Är själv lite nojig kring bostadslån, särskilt när det är så sjukt mkt pengar. Panik att vara i skuld så himla mkt pengar. Alltid oroa sig, även om det alltid är bättre att äga sitt boende så är det svårt att hitta hyres.

Ah, exakt min vän. Ju mer utgifter man har i livet desto mindre fri är man. Varje månad är det samma sak. Fast i en ekonomisk fälla där man är tvingad till arbete för att betala sina utgifter som inte betyder något i slutändan. Mobilräkning, interneträkning, el, hyra, bil, banklån, kreditkort, försäkring, gym, tandläkare. Bla bla bla... Känslan av frihet är den bästa.