lämna om partner ej kan få barn?
Hade ni lämnat eran partner om han/hon inte kunde få barn?
Inlägg från: Anonym (A)
|
-
-
Svar på tråden lämna om partner ej kan få barn?
-
Ja jag menar genetiska barn.Anonym (Gravid nu) skrev 2016-07-30 17:38:52 följande:
Nej och tack o lov hade maken inte en tanke på att lämna mig bara för att jag inte kunde få genetiska barn. För jag antar att det är just det du menar. Barn kan de allra flesta få på nåt sätt nämligen-via IVF, ÄD, spermiedonation eller adoption.
Var det självklart för din man att stanna?
Känner du någonsin att du berövat honom något? -
I mitt fall hoppas jag ju att min sambo tänker som du, men jag tror tyvärr inte det.blairw skrev 2016-07-30 20:08:00 följande:
Nej, verkligen inte! För mig låter det helt sjukt att man skulle lämna sin partner pga av detta. Kan förstå att det känns viktigt att ha barn, därav förstår jag om man lämnar en partner som inte vill ha barn. Men att lämna någon som vill för att de inte kan är ju stört. Adoptera då istället? Förstår inte hur man kan prioritera ett biologiskt barn över att ha sin partner som man faktiskt ska uppfostra ett barn med. Känns som om man har den inställningen så har man inte hittat rätt partner eller har inte den bästa relationen precis och kanske därav borde lämna relationen i vilket fall..
Jag har två barn sen tidigare, han har inga.
Jag har nu njursvikt (kommer att behöva transplanteras så småningom) vilket gör att en graviditet innebär livsfara för mig och min läkare avråder starkt från det. Min sambo vill inte riktigt förstå hur farlig en graviditet är för mig. Njursvikten hade jag när vi träffades, så det är inget som kommer som en överraskning. Han tycker trots riskerna att jag ska ge honom ett barn. Jag vill inte ta dessa, dels för att jag är rädd om mitt liv, men mest av allt för att jag vill att min son och dotter ska få behålla sin mamma.
Tror inte att sambon är intresserad av adoption. Han vill ha ett biologiskt barn.
Som du säger så känns det lite som om han inte älskar mig på riktigt. Vem vill att den man älskar ska offra livet för att ge en ett barn? Inte jag i alla fall.
Förresten så är det inget som säger att han ens kan få barn. Han har ju aldrig provat... -
Om jag hade varit frisk hade jag absolut kunnat tänka mig fler barn.Anonym (A) skrev 2016-07-30 20:55:11 följande:I mitt fall hoppas jag ju att min sambo tänker som du, men jag tror tyvärr inte det.
Jag har två barn sen tidigare, han har inga.
Jag har nu njursvikt (kommer att behöva transplanteras så småningom) vilket gör att en graviditet innebär livsfara för mig och min läkare avråder starkt från det. Min sambo vill inte riktigt förstå hur farlig en graviditet är för mig. Njursvikten hade jag när vi träffades, så det är inget som kommer som en överraskning. Han tycker trots riskerna att jag ska ge honom ett barn. Jag vill inte ta dessa, dels för att jag är rädd om mitt liv, men mest av allt för att jag vill att min son och dotter ska få behålla sin mamma.
Tror inte att sambon är intresserad av adoption. Han vill ha ett biologiskt barn.
Som du säger så känns det lite som om han inte älskar mig på riktigt. Vem vill att den man älskar ska offra livet för att ge en ett barn? Inte jag i alla fall.
Förresten så är det inget som säger att han ens kan få barn. Han har ju aldrig provat... -
Jag har förklarat och varit tydlig. Varenda gång jag kommer från mina läkarbesök har jag åter igen berättat vad läkaren säger.blairw skrev 2016-07-30 21:02:07 följande:Fråga honom hur han ställer sig till att du möjligen dör för att kunna genom honom ett barn? Att dina barn kan bli moderslösa för att han vill ha ett biologiskt barn? Kan ju vara så att han är så insnöad på barn att han liksom inte inser allvaret, den riktiga risken den medför. Jag skulle göra ett försök att få honom att inse. Ta med honom till en läkare som får förklara. Skriv ut eller skicka medicinska artiklar om det. Sätt dig ner och ställ de där frågorna jag skrev i början på allvar. Få honom förstå att han på riktigt ber dig ta en risk där en stor möjlighet är just att du dör för att ge honom ett biologiskt barn. Säg att du däremot gärna adopterar (om du nu vill det, om inte - var ärlig med det också).
Om han ändå fortfarande fortsätter på samma linje om en graviditet så lämna honom. Direkt. Isåfall har du en sambo som är villig att offra dig för att få ett barn, trots att du erbjuder honom ett alternativ till barn där du inte behöver riskera dö. Det är bara sjukt och ingen du vill vara med.
Ledsen för din skull TS! Men om det går åt det senare hållet, gå vidare och hitta någon som kommer älska dig och värdera dig!
Jag har också frågat hur han tänkt med huset om jag dör (jag har inte fått teckna någon livförsäkring som kan hjälpa honom att behålla huset om jag dör). Han skrattar bort det.
Jag tror inte att han förstår allvaret. Jag skojar ju inte liksom...
Har tagit upp adoption, men det vill han inte säger han. Han känner sig "blåst" på något sätt, vilket är fel då jag alltid sagt att jag inte vet om jag kommer kunna få fler barn pga min sjukdom. Jag har aldrig lurat honom.
Saken är den att när vi träffades för 6 år sedan, så var min njurfunktion bättre. Jag hade kunnat genomgå en graviditet då utan att riskera livet, men njurfunktionen kunde blivit lite sämre. Han har inte velat haft barn tidigare, han var inte redo. Men nu är han det. För 2 år sedan försämrades min njurfunktion drastiskt. Gick från 40 % till 25 % på två veckor (idag har jag strax under 20%). Då sa min läkare stopp och att graviditet för min del inte längre är att rekommendera pga riskerna. Ändå valde min sambo att för 1,5 år sedan köpa hus med mig. Nu säger han alltså att han känner sig blåst om jag inte kan ge honom ett barn fastän han visste vad han gav sig in på.
Ska ta med honom till läkaren, så han får förklara för min sambo. Min läkare är världens bästa och kommer tycka att det är en god ide. Lämnar han mig för att jag inte kan ge honom ett biologiskt barn så är det synd, men jag kan inte se hur jag ska kunna riskera mitt liv.
Tack för dina fina ord. -
Ja han har velat vänta och vänta, trots att jag talat om hur läget är. Tror att han blundat på något sätt för hur det låg till. Nu är det försent och till viss del kan jag också känns lite att det är ju inte så att han inte fick sin chans. Jag ville ju ge honom ett barn.Gina43 skrev 2016-07-30 22:29:16 följande:
Anonym (A): Blir beklämd när jag läser om ert läge. Vad tråkigt att din man inte verkar vilja förstå. Givetvis ska man i ditt fall inte riskera livet för att få barn (eftersom det finns en uttalad risk) och därmed göra de barn man redan har moderslösa. Hoppas att ni kan lösa det och att han kan komma tillfreds med läget som det är och stanna med dig. I vissa fall får han kanske stå sitt kast för att han trots omständigheterna väntat.
Tror egentligen inte att han är redo nu heller, men i takt med att min njurfunktion försämras så blir det väl verklighet på nåt sätt.. och då blir det viktigt för honom. -
Som du säger, så är det hemskt att han ska ge mig skuldkänslor för något jag inte kan rå för. Jag önskar verkligen att jag vore frisk.blairw skrev 2016-07-30 22:36:04 följande:Fy så tråkigt och helt ärligt sjukt av honom att ändå be dig om det! Han försöker få dig att känna dig skyldig för att du inte kan riskera en graviditet? Så himla fult av honom. Även om han inte hade vetat om det från början så är det ju fruktansvärt elakt av honom att göra såhär. Han har tre alternativ, antingen skaffar ni inga barn alls, eller om han nu så hemskt gärna vill ha barn så adopterar ni, eller så får ni göra slut. Om han lämnar dig pga detta, var glad över det. En person med en sådan inställning är ingen som ska få ha en plats i ditt och dina barns liv. Fruktansvärt egoistisk är han.
Om du vill, ge det ett sist försök att få han att förstå allvaret genom att ta med honom till din läkare. Men helt ärligt, om han inte fattat nu ser jag inte hur han kommer fattar ändå. Antingen är han dum eller ovillig att se allvaret och då kommer ni aldrig få en lösning på det som han är nöjd med, eller så förstår han men låtsas som att han inte gör det för att försöka få dig att ta risken ändå. Oavsett är det ju inte någon du kan leva med.
Igen, så ledsen för din skull TS! Men det finns personer därute som inte har något problem med att adoptera om de vill ha barn, eller som väljer bort barn helt, för att de skulle uppskatta dig och den du är före det!
Kramar!
Det hade varit bättre om han istället sa tack och hej. Jag hade blivit ledsen såklart, men jag hade förstått...
Nu börjar jag istället undra om JAG vill vara med en man som på riktigt tycker att någon ska riskera sitt liv för honom. -
Jag har möjlighet att få kurator eller psykolog på remiss från min läkare. Jag har bara inte haft något behov av det tidigare, men du har rätt, jag kanske ska ta den möjligheten nu.blairw skrev 2016-07-30 23:39:08 följande:Och med rätta att du funderar om du vill vara med någon sådan person! Man förtjänar någon som inte tycker att man ska offra sitt eget liv för ett biologiskt barn när alternativ finns (adoption t.ex.)., det är väl ändå det minsta man kan begära?
Kan du kanske få hjälp av din läkare att få komma till en kurator eller liknande så att du kan få prata igenom på ett sätt man aldrig riktigt kan uppnå såhär online? Kan inte tänka mig hur jobbig din situation är, dels din sjukdom är nog för att det ska vara jobbig, plus att du på det inte kan få barn, samtidigt som du har barn och på hela den kakan en man som inte förstår eller inte vill förstå och lägger den orimliga pressen och förväntan på dig. Så kan verkligen tänka mig att du skulle behöva prata av dig med någon, samt att ha ett bollplank för att reda ut dina egna känslor, tankar och vilja kring din och din sambos relation.
Tack igen... -
Jag hoppas att han inte har förstått allvaret och att han, när min läkare pratat med honom förstår vad som riskeras.BandAnna skrev 2016-08-01 15:34:11 följande:
Det låter lite som att han ser dig som en avelsmaskin. Jag hade aldrig i hela mitt liv riskerat min partners liv och hälsa bara för ett potentiellt barn.
Hur kommer du göra i fortsättningen? vill du leva med någon som är beredd att riskera ditt liv?
Sen är jag medveten om att han kanske väljer att lämna då, men som jag skrev tidigare är ju det såklart tråkigt, men han är inte värd att ev dö för och därmed göra mina barn moderlösa. -
Om du läser alla inlägg så har jag också skrivit att jag hade förstått om han lämnade. Men jag förstår inte att han ber mig riskera mitt liv och ständigt ska ge mig skuldkänslor för något jag inte kan rå för.Ess skrev 2016-08-01 15:54:31 följande:Jag hade inte heller försökt skaffa fler barn om jag varit i din sits, både för min egen skull och för mina tidigare barns skull. Men däremot kan du ju försöka förstå att han vill ha egna biologiska barn, och att det är viktigt för honom.
I hans sits så hade jag inte tjatat på dig att riskera livet för fler barn, men jag hade gjort slut och gått vidare och skaffat de barn jag så gärna ville ha.
Du i din tur kan träffa en man som redan är klar med barn biten.
Hade du läst alla inlägg hade du också sett att han visste om detta från start. -
Okej, så om din sambo tycker du ska hoppa från en bro så är det inte konstigt? Konstig relation ni verkar ha i sånt fall...Ess skrev 2016-08-01 23:26:56 följande:Det är väl inget konstigt att man i första hand vill skaffa biologiska barn. Jag hade resonerat likadant som ts sambo i den frågan.
Annars kan man lika bra tycka att han kan leka familj med ts tidigare barn. Vissa ser sig som en familj med partnerns barn, andra inte. Den springande punkten är nog att hon har biologiska barn, men inte han. Hade båda haft biologiska barn sen innan, eller båda varit barnlösa, så hade utgångsläget varit ett annat.
Han ber mig ju riskera mitt liv! Han är fri att gå. Jag har och kommer aldrig tvinga någon att vara tillsammans med mig