lämna om partner ej kan få barn?

Ja jag menar genetiska barn. Var det självklart för din man att stanna? Känner du någonsin att du berövat honom något?

Jag vet inte. För mig är äggdonation/spermiedonation otänkbart, det skulle inte kännas som jag fått barn med nån annan! ÄD skulle inte vara mitt barn. Adoption är heller inte ett eget barn. 

gravid nu, ar du gravid genom aggdonation

Grattis :)

Jag hade inte lämnat min kille om han inte kunde få biologiska barn. Hade han däremot vägrat alla andra alternativ hade jag nog gått vidare.

Jag hoppas att min kille tänker så men är tyvärr inte helt säker på det. Är lite orolig för jag har pcos.

Vi har pratat igenom det men har lite tillitsproblem för tillfället som vi jobbar på, så vi väntar med att börja försöka tills det är löst :)

Tack för svaret, jag brukar försöka tänka så men är lite rädd att det ska bli en lång och smärtsam process innan jag blir gravid. Man har ju hört om män som inte orkar med den processen.

Tack för trösten!

Jag skulle se det som att barnet du väntar är äggdonatorns. Skulle jag få barn med ÄD, då skulle et vara en annan kvinnas barn jag bär, typ surrogat. Och var det mannens spermier är det ju de som får barn ihop. Skulle det vara mina ägg, men en spermiedonation, det skulle vara att få barn med en främling! Fullkomligt otänkbart. 

Jag upplever att människor som får barn med ÄD/SD/ED osv anpassar sina känslor efter förutsättningarna. För dig är det ditt barn, medan en som får barn med surrogat aldrig skulle se bäraren som en mamma. Hänger du med? OT, kanske. 

Det kan du omöjligt veta. Jag har haft flera MF, men blivit gravid spontant. Och under dessa perioder av MF har både jag och min man varit säkra - inga donationer, det skulle verkligen inte vara något för oss. Om det vore så lätt, då skulle inte reproduktionscentrumen vara så om sig & kring sig om de som donerar/mottar celler. Varför måste man vara för donation? Min väninna har donatorbarn, jag tycker det är sorgligt att halva biologin är borta. För OSS är biologi viktigt.