lämna om partner ej kan få barn?

Ja, kanske. Alla här förutsätter att det är så himla enkelt att "om man inte kan få biologiska barn kan skaffa barn på annat sätt". Men nej, det är inte allt så enkelt och självklart att det går på annat sätt. När jag träffade min nuvarande sambo var han 36 år. Vi var tillsammans ett par år innan vi flyttade ihop och ville då försöka få barn så fort det gick. När det inte gick skulle då utredning göras och han hade lågt antal spermier. Så det blev till att försöka med IVF. IVF fungerar dessvärre inte alltid så vi fick försöka med flera rundor innan vi till slut fick vårt efterlängtade älskade barn. Då vi blev gravida hade han hunnit fylla 40 år, 41 år när vårt barn äntligen föddes. Vi var inte helt klara med våra egna försök att få biologiska barn för att bara enkelvändigt göra en adoptionsansökan, och tiden tickar ju iväg för alla. Man får inte vara för gammal när man lämnar in ansökan om adoption. De allra flesta länder har också krav på äktenskap och vi är faktiskt inte gifta. Visst hade vi kunnat gifta oss för sakens skull för att uppfylla vissa krav, men det hade ju inte spelat så stor roll ändå eftersom de flesta länder har krav på att man ska ha varit gifta ett visst antal år. Och de åren hade vi ju inte hunnit "tjäna in" innan han skulle ha blivit för gammal ändå. En del länder har också krav på max åldersskillnad och vi har en åldersskillnad på 8 år, så där försvinner också flera länder som alternativ.

Så visst, hade vi inte fått biologiska barn hade vi faktiskt inte fått lov att adoptera. Det är inte alls så himla enkelt att "bara" gå och adoptera som många här verkar tro. Så under våra försök fick man försöka tänka om det skulle gå att leva utan barn alls. Jag kunde inte välja nånting i stunden, utan det valet skulle i så fall få komma efter att vi kände att alla försök var uttömda, att man inte orkade mer. Jag är väldigt glad att det funkade så att jag i slutändan slapp göra valet.

blairw skrev 2016-08-07 17:50:11 följande:

Jag tror att (om jag kommer ihåg rätt) i "Janes" fall så var det hennes man vars spermier som krånglade och hennes ägg och möjlighet att vara gravid var helt okej. Och att hon och hennes man då resonerade att de skulle hitta en spermadonator och inseminera henne för de tänkte att om mannens spermier inte skulle resultera i ett barn av sig självt så kanske det var av en bra anledning. Det hade kanske kunnat gå bra ändå, men tror Jane bara syftade på att de inte ens ville prova eller ta den risken eller den (möjligen) långa fighten. Att det genetiska inte spelade roll på det sättet att det var inte det viktigaste att det var just hans spermier (eller hennes ägg om situationen hade vart omvänd), utan att de fick ett barn och att hon tycker synd de som inte kan släppa att det måste vara en kombination av bådas ägg/sperma och därav fortsätter gång på gång med IVF.

Jag tror inte argumentet var att på något sätt nedvärdera handikappade, och är ju en viss skillnad på att underlätta för handikappade än att välja bort att få ett barn med svåra handikapp. Den första bör vara helt självklart medan den andra är ett val varje par måste få göra själva. De är alltså inte jämförbara.

Om man nu inte bryr sig om biologiska barn eftersom man tolkar det som att "det är naturens sätt att säga att man inte ska ha barn" känns det inte heller som att man borde behöva bry sig om att göra en utredning för att kolla vad som är fel och hur det skulle avhjälpas. Tycker det är ganska motsägelsefullt av personen som skrev.

lämna om partner ej kan få barn?

INNEHÅLL