Vi som INTE ska ringa/smsa någon, oavsett anledning

"Du och jag har länge fruktat dagen där vi står idag. Tankar spridda miljoner känslor av alla dess slag. Ingen runt oss insåg vad som kunde gjorts mer. Jag kan inte se mig utan dig för då förstörs jag helt. Förstörs som platsen och vårt nu då allt omkring oss bara har gått fel." Det säger väl allt? Men vet du i den andra versen kommer "tills jag kommer tillbaks om du lyckas hålla ut". Men du kommer inte tillbaka, eller hur?

Vad håller du på med? Vad är det som blir lättare av att du inte talar om hur du känner? Vill du försöka igen, så säg det. Vi kan ta det lugnt. Är det helt slut så vill jag ta avsked av dina barn. Det är inte deras fel att det blev så här. Om du är osäker, så låt mig åtminstone träffa dem ibland.

Senast jag sprang på dem verkade de vara rädda för mig. Du kan inte bara hålla tyst. Du teg ihjäl hela vår relation och hela vår vänskap. Nu tiger du ihjäl hela min relation till dina barn. De förtjänar att få veta. Jag förtjänar att få veta. Dig kan jag undvika, men dem kommer jag att träffa då och då. Det är oundvikligt när ni bor så nära.

Viljan att smsa dig försvinner inte. Men jag vet inte längre vad jag vill skriva. För det jag vill säga kommer du aldrig förstå. Och de svar jag vill ha kommer jag inte att få. Idag eller i framtiden. Du är lugnare nu, anstränger dig för att det här ska funka. Men jag undrar om det bara är för att du tycker synd om mig, att jag är någon patetisk som man måste tycka synd om. Jag har förstått nu att det aldrig kommer att bli vi igen. Jag undrar vad du känner innerst inne, om oss och det här ovärdiga slutet. Men mest om allt som var vi och allt det som skulle bli men som inte kommer att komma. Jag sörjer den lilla bebis som vi pratat om ibland, vårt sista barn. Hon som aldrig kommer att finnas. Är så rädd för jag vet att X vill ha fler barn. Rädd att den lilla flickan blir ert barn. Jag undrar om du kommer ihåg hur det kändes när jag var hela din värld och du inte kunde vara utan mig en enda dag. Jag är rädd att du kommer glömma och bara minnas det som var dåligt, med oss och mig. Snälla glöm inte hur mycket du älskade mig. Glöm inte hur lyckliga vi var.

Jag klarade att hålla tyst, inga sms eller samtal i hela 6 veckor.

Sedan skrev jag ett kort mail att jag vill hämta mina saker för att kunna gå vidare och glömma helt.

Han hämtade mig i fredags och nu först är jag hemma igen. Vad händer nu?

Herregud hamnade i denna tråden av en händelse o oj vad jag känner igen mig... Jag kämpar för att inte alltid vara den som tar initiativet men det går sådär....i tre år har vi träffats - från början mer sällan men nu på sista tiden blir det oftare o oftare.. Trots att vi "rensat luften då och då - han vet att jag vill mer - han säger att det inte kommer bli mer än såhär o jag hoppas att han ska ändra sig.. Vi hittar på saker då och då, har tom varit på semester tillsammans! ( som kompisar utåt sett)

Kämpar ibland för att inte skriva - räknas spel ????????? Men oftast trillar jag ju dit o skriver nåt litet - får oftast svar kanske inte direkt men efter nån timme... Vår relation är som ett förhållande, förutom att det inte är nån som vet att vi ses ....

Verkar var många som "lallar" runt i ett plastförhållande. Få inser att åren går oavsett om man är ung eller gammal. Tidens tand är tydligen att det "kanske" dyker upp något bättre men så länge kan an ju alltdid roa sig på någons annans bekostnad! Eller ?

Jag vet att du inte är bra för mig!! Ändå är jag så FAST med dig! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag älskar dig trots allt du har gjort mot mig!! I mitt huvud får jag INTE ihop det. Jag såg en dokumentär om kvinnor som blivit misshandlade av sina män, mycket värre än du slagit mig, och de fortsatte älska mannen ändå, samma skit är jag i nu och jag vet inte hur jag ska ta mig loss.

Mina känslor för dig är bara ännu starkare nu känns det som. Ingen som har varit i en sån här situation kan nånsin förstå... för det verkar så sjukt ologiskt alltihop och det är det också.

Är det någon som läser som lyckats ta sig vidare och kommit över killen efter en destruktiv och våldsam relation så skriv...

Jag vet att du inte är bra för mig!! Ändå är jag så FAST med dig! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag älskar dig trots allt du har gjort mot mig!! I mitt huvud får jag INTE ihop det. Jag såg en dokumentär om kvinnor som blivit misshandlade av sina män, mycket värre än du slagit mig, och de fortsatte älska mannen ändå, samma skit är jag i nu och jag vet inte hur jag ska ta mig loss.

Mina känslor för dig är bara ännu starkare nu känns det som. Ingen som har varit i en sån här situation kan nånsin förstå... för det verkar så sjukt ologiskt alltihop och det är det också.

Är det någon som läser som lyckats ta sig vidare och kommit över killen efter en destruktiv och våldsam relation så skriv...

Jag vet att du inte är bra för mig!! Ändå är jag så FAST med dig! Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag älskar dig trots allt du har gjort mot mig!! I mitt huvud får jag INTE ihop det. Jag såg en dokumentär om kvinnor som blivit misshandlade av sina män, mycket värre än du slagit mig, och de fortsatte älska mannen ändå, samma skit är jag i nu och jag vet inte hur jag ska ta mig loss.

Mina känslor för dig är bara ännu starkare nu känns det som. Ingen som har varit i en sån här situation kan nånsin förstå... för det verkar så sjukt ologiskt alltihop och det är det också.

Är det någon som läser som lyckats ta sig vidare och kommit över killen efter en destruktiv och våldsam relation så skriv...