Hej! Förlossningen närmar sig och jag är så nyfiken på hur smärtan egentligen känns, går ju inte riktigt att förbereda sig :P
Sen finns det självklart inget korrekt svar och alla upplever det olika.
Men på ett ungefär :P
Är det mer som en dunkande smärta, krampaktigt, som knytnävsslag, brännande, eller är det som att bli skuren med rakblad?
Jag skulle nog säga att det är en blandning av allt det där.. Det går ju inte att beskriva smärtan, men en sak jag kan lova är att det gör förbannat ont..
Som mensvärk fast hundra gånger mer intensivt.
Som att man har magsjuka och bara vill skita ut allt som är.
Typ så.
På slutet, när huvudet är på väg ut (och framförallt när huvudet inte åker tillbaka in i värkpausen) bränner det, värkarna är som mensvärk fast mycket starkare. Krystvärkarna är mer åt magsjukehållet tyckte jag.
Krystvärkarna gjorde ondast men var lättare att hantera eftersom man kunde jobba sig igenom dem, värkarna i öppningsskedet känns lixom bara onödiga...
På slutet, när huvudet är på väg ut (och framförallt när huvudet inte åker tillbaka in i värkpausen) bränner det, värkarna är som mensvärk fast mycket starkare. Krystvärkarna är mer åt magsjukehållet tyckte jag.
Krystvärkarna gjorde ondast men var lättare att hantera eftersom man kunde jobba sig igenom dem, värkarna i öppningsskedet känns lixom bara onödiga...
Jag tyckte att krystvärkarna var otroligt befriande. Som att magsjukan släpper och är på väg ut. Jag skulle tillochmed vilja kalla de värkarna behagliga.
Kan hålla med på sätt och vis... (var 5,5 år sen min första förlossning så minnena är lite som i dimma ;) ). Jag hade väldigt kort öppningsskede, från första molvärk till fullt öppen tog det mindre än en timme så jag var upptagen med att ta mig till förlossningen när de värkarna var som jävligast.
Upplevde därför också de värkarna som värst men hade sen krystvärkar i över 4 timmar och det var otroligt tröttande.
För mig var värkarna i öppningsskedet värst. Som någon skrev är det som mensvärk gånger 1000000 i mage och rygg. Oftast var det hanterbart men precis innan jag fick EDA fram mot slutet kände jag nästan att jag tappade kontrollen på smärtan. Kunde bara ligga och vrida mig och kvida. När jag fick EDA slutade det nästan göra ont. Jag hade inga riktiga krystvärkar så det enda som gjorde ont sen var när huvudet skulle ut då det sved/brände som faaan i underlivet.
Tack för svaren :D Ser fram emot förlossningen med skräck och glädje :P
Har knappt någon mensvärk men när jag väl har det, är det "bara" som kramper, ingen annan huggande/skärande smärta eller så..
Så blir spännande att se hur jag upplever det..
För mig var värkarna i öppningsskedet värst. Som någon skrev är det som mensvärk gånger 1000000 i mage och rygg. Oftast var det hanterbart men precis innan jag fick EDA fram mot slutet kände jag nästan att jag tappade kontrollen på smärtan. Kunde bara ligga och vrida mig och kvida. När jag fick EDA slutade det nästan göra ont. Jag hade inga riktiga krystvärkar så det enda som gjorde ont sen var när huvudet skulle ut då det sved/brände som faaan i underlivet.
tack för en tydlig beskrivning ^^ svårt att föreställa sig hur den typ av smärta kan vara hanterbar. Känns så overkligt..
Jag menar, utan EDA, vad tror du hade hänt med dig då :P låter som en konstig fråga, men du skriver att du började tappade kontrollen.. man överlever ju, men tror du den är så stark att man tappar medvetandet på något galet sett?
Ja det är lite komiskt med värkar, nästan omöjliga att föreställa sig eller tänka sig in i hur de känns. Jag har fött fyra barn och jag kan nu inte komma ihåg känslan hur värkarna kändes. Varje gång en förlossning har startat så har det varit igenkännande, ajust de ja det va såå det kändes!. Efteråt är det som bortblåst. Krystvärkarna var befriande för då ville man trycka och att göra något under värken gjorde att värken inte blev alls lika jobbig.