molly50 skrev 2016-09-06 09:15:27 följande:
Det hade känts som ett svek om den föräldern som valt att vara otrogen inte respekterade oss som familj mer än så.
Barn är inte dumma. De förstår,och märker,mer än man tror.
Jag har,som sagt,själv blivit bedragen,och för mig gjorde lögnerna och sveken mer ont än otroheten i sig.
Och det gjorde även mer ont än att det tog slut.
Jag ville inte fortsätta vara tillsammans med någon som inte respekterade mig mer än så.
För mig är ärlighet viktigt. Jag vill känna att jag kan lita på den jag lever med.
Visst är sexet en viktig del i förhållandet. Men inte så viktigt att det är värt att riskera att förlora min man eller förstöra min familj och tryggheten för mina barn.
Jag har all respekt för att du känner som du gör efter dina erfarenheter. Men jag håller med "otrogen man" att det största sveket är att bli så förälskad i en annan att man lämnar relationen. Om jag kom på min fru med att vara otrogen och hon sa "det är bara sex, det är dig jag älskar" vore det inte på långt när så illa som om hon sa "jag har träffat en annan och vill skiljas, jag älskar inte dig inte längre". Om de haft sex eller ej har i det fallet noll betydelse.
I det senare fallet skulle jag känna mig oduglig och kasserad och bli helt tillintetgjord. Var det bara spänningssökande sex och hon bryter när jag kräver det ser jag alla möjligheter till att reparera relationen. Men om hon lämnar är det ju kört.
Jag vet att du inte håller med, men oavsett vad "the moral majority" i tråden säger så finns det olika syn på detta med otrohet och svek och man kan inte bara utgå från sig själv.