Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

Jag skulle inte klara av att ha en hemlig älskarinna. Jag är alldeles för ärlig, och har svårt för att ljuga.

Dock fungerar inte sex och närhet mellan mig och frugan. Vi kom därför överens om öppet förhållande.

Har för närvarande ingen älskarinna, men har haft ett par stycken. Troligtvis kommer jag att träffa någon ny.

Utan sex och närhet mår inte många bra i längden.

Det var inte öppet från början. Problemen började ett drygt  år efter att vi flyttat ihop. Då vardagen tagit över mycket, samt att förälskelsen lagt sig. 
Problemet med sex och närhet, var inte så svårt att ta upp. Jag/vi försökte komma till rätta med det, men hon hade ingen större ambition.  Vilket fick mig att ge upp.

Jag lät det gå ett antal månader. Så länge att det känses som att förhållandet inte spelade någon större roll längre. Men inte så länge att det kört.
Därefter sa jag bara vad jag ansåg. Att öppet nog var enda möjligheten. Hon vägrade först, men ville inte heller göra slut. Utan hon skulle skärpa sig. Ingen förbättring trots allt. Men hon insåg också att det inte blev bättre. Hov gav därför med sig för en engångsgrej. Efter det insåg hon att hon faktiskt tjänade på det. Jag hade varit tämligen orkeslös och smådeprimerad, vilket med ens försvannn. Hon upplevde snarast att jag brydde mig mer om henne. 
Trots allt tyckte hon inte riktigt om det, första året. Det blev alltid tjat, när jag pratade med min älskarinna, eller när vi skulle träffas.

Det tog dock slut med min älskarinna. Det gick några månader. Först då kom viljan från min fru, att jag skulle träffa någon ny. Hon insåg att hon kände en press på sig att tillfredsställa mig, vilket hon ändå inte ville. 

Sedan dess har det fungerat bra. Inga som helt hemligheter, utan vi pratar om allt. Hon har även kommit att träffa ett par killar. Inte för sex, utan för sina behovs skull.