Jag tycker bara att det är så jobbigt att se kontrasten som är så stor. Dvs ett biologiskt barn som har flera märkesskor för tusentals kronor medans fosterbrorsan i ungefär samma ålder har 2 par från secondhand. Tycker kanske att det finns en medelväg att gå nånstans.
Här är det ju faktiskt ni som sätter likhetstecken mellan märkeskläder och "vara värd mer". Rätt sunkig värdering för övrigt.
Det är den jämförelsen som förs fram. Men second hand kan vara märkes och märkes kan vara second hand. Som sagt.
Den som har inställningen att har dyrare/nyare saker = är mer värd bör se över sina värderingar.
Får man inte pengar för fosterbarn, just för kläder husrum och mat. De kanske ser fosterbarnen som en inkomst. Det var väl vanligt förr, så några såna människor finns nog idag också...
Man får ett arvode som högst täcker det som anses vara basic, som ger en "normal" tillvaro så att säga. Och det verkar barnen få, de vuxna lär knappast få nån extra disponibel inkomst av det. Arvodet täcker knappast dyra märkeskläder, ny mobiltelefon varje år o s v.
Jag tänker lite att som barn är det viktigt att känna tillhörighet och betydelse i sin familj. Dessa barn har ingen annan och kommer troligen inte få heller. Kan hända att familjen inte gör något formellt fel när de sparar extremt på allt materiellt till barnen. Men är det etiskt ok?
Kan vara så. Men hur som så är det nog tufft att växa upp i en familj där skillnaden är så himmelsvid stor.